Stanna kvar eller lämna?

Jag tycker du ska lämna och köpa huset du vill ha. Om han nu mot förmodan tänker ta tag i sitt mående och bli en man du kan tänka dig att ha en relation i framtiden så är ju särbo en mycket praktisk lösning.

Lämna och köp huset. Lura inte dig själv. Om det varit extremt dåligt i flera år så är det dags att agera. Skulle hans nya jag visa sig vara kvar om ett par år, fine. Men som du beskriver det behöver ni separera nu.

Jag var på många sätt i samma sits som du. 
Anledningarna till att jag ville lämna min sambo var andra, men jag känner ändå igen mig mycket i det du skriver. 

Jag gick också och kollade på ett hus som jag till slut köpte. Jag gav min förtvivlade sambo en chans att ändra sitt beteende - vilket hon (precis som din sambo) gjorde i början, men så fort hon blev bekväm i att det var vi igen, började hon sakta men säkert återgå i samma gamla mönster igen.

Jag hade länge en enorm respekt för henne och älskade henne verkligen, men när hennes dåliga sidor fick för stor plats i mitt huvud började känslorna sakta men säkert dö. Dom stannade till slut vid rena vänskapskänslor och så är det fortfarande. 
Det dröjde något år sen tog det slut igen.
Eftersom jag hade köpt huset och betalat (och utfört) all renovering själv, var det hon som fick flytta.

Man kan ha många tankar kring det här med dubbla boenden till barnen, men en positiv sak var att vi båda blev två mycket mer närvarande föräldrar åt våra barn.
Tragiskt att det krävdes ett uppbrott för det, men inget ont som inte har något gott med sig?

Angående det här med att få känslor att återkomma tror jag att det är... kanske inte omöjligt men nästan. 
När man träffas i början och blir sådär stormande förälskade, känner man ju inte till varandras sämre egenskaper. Med tiden upptäcker man dom, men lär sig (i bästa fall) att acceptera dom.
Till slut tar kanske dom dåliga egenskaperna för stor plats och det blir tufft att hålla ihop.
Börjar grunden sen fallera tror jag att det är mer eller mindre omöjligt att hitta tillbaka till varandra. 

Tänk dig ett hus där taket börjar bli dåligt, vilket till slut leder till att stommen tar stryk. 
Om man bara plockar av taket, renoverar stommen och sen sätter på det gamla taket igen, har man ju snart samma och ännu värre skador på stommen igen. Samma sak om man bara målar över. 
Svårt att laga ett hus med samma gamla brädor...

Skulle du kunna ge det ett år och se vad som händer? Så att du känner att du verkligen har gett allt för relationen.

Din man kommer troligtvis inte klara av att vara en drömsambo hela tiden, men kanske att ni kan bygga upp nåt igen. Men då tror jag ni måste gå i parterapi. Börja isf med familjerådgivning som är subventionerad och inte så dyrt. Men i vissa kommuner så får man bara ett par samtal och det kommer man inte långt med. 

Men om hela du bara skriker NEJ och du känner att du inte kan ge mer, då är det inte fel att separera. Det positiva då är ju att det verkar finnas en förmåga hos pappan att bli bättre, och då kan han förhoppningsvis använda den kraften till att bli en bra pappa. 

Gå vidare med ditt eget liv och låt honom ta tag i sitt. Om han verkligen vill förändras och tar tag i sig själv och dina känslor återvänder kan ni återuppta förhållandet längre fram.

Lämna och köp ditt hus. Ni båda behöver jobba för att hitta tillbaka till er själva. Om han menar allvar så kommer du märka det efter ni har gått isär. Fortsätter han vara dröm mannen och få hjälp av sjukvården så vill han ändra sig. Annars var det bara en fasad. 
Om det är meningen så hittar ni tillbaka till varandra senare när ni båda mår bra igen. 

Tack fina ni för era ärliga och uppriktiga svar ❤️Jag känner mig stärkt i mitt beslut om att flytta. Inget är hugget i sten och är vi särbos ett tag så vem vet, vi kanske hittar tillbaka till varann, eller inte. Just nu känns det som om jag aldrig kommer vilja det igen men men..

Flytta! Bygg upp ditt eget liv. Sen får ni se. Men har han varit så här i flera år, och vägrat söka hjälp, är chansen tyvärr liten att det blir permanent bättre. Inte obefintlig men liten.

Just nu säger och gör han vad som helst för att du ska stanna. Gå inte på det!

Du är utmattad. Du har inga känslor kvar. Det finns inget att bygga på. Du är inte ansvarig för hans mående, bara för ditt eget och barnens. Min gissning är att han har fått MÅNGA chanser redan, men sumpat dem. Han får stå sitt kast.

Förhoppningsvis är han i alla fall en bättre pappa från och med nu. Man kan ju tycka att det borde räcka för att motivera honom. Ens barn borde vara det viktigaste man har. Men tyvärr är det inte alltid så.

Män och kvinnor fungerar olika. Många män agerar inte förrän de inser på riktigt att de har förlorat sin partner. Då kan kvinnan ha velat diskutera det i åratal. 

Nu vaknar din sambo upp och vill förändras. Tyvärr tror jag att det mest är en panikreaktion eftersom även han inser de sociala och ekonomiska realiteterna av en separation. Hade han verkligen velat leva med dig hade han gjort något lite tidigare. 

Flytta!

Det är ledsamt att en person först får ändan ur och ändrar sig när denne har kniven på strupen. Hur har ni kommunicerat under de här åren? Har han vetat om (och förstått) att du inte ville fortsätta er relation om hans beteende inte förändrades? Eller kom det som en blixt från klar himmel för honom?

Jag tänker att då detta pågått under många år har han haft sina chanser och inte tagit dem. Ni hade behövt ta hjälp långt tidigare.

Det du möjligen kan fundera på är om hans nya agerande skulle kunna få dina känslor att blomma upp igen, eller om de är döda hur bra sambo och pappa han än blir. Kan så klart vara svårt att veta, men om känslan är att han som bästa kan bli en bra medförälder så ska du absolut lämna. Ert tåg som par har då gått. 

I många fall när man väljer att hålla ihop så är det för det praktiska; ekonomi, få vara med barnen på heltid, gemensamma vänner etc. Då får det faktum att känslorna inte finns stå tillbaka.
I ert fall är ju du redan där i tanken, tom ett nytt boende på g. Skulle du stanna kvar är det för att du tror att ni kan hitta tillbaka. Och så verkar ju inte fallet vara!

Hej på er, ville vara uppdatera. Jag köpte mitt eget hus 😊 Än så länge bor vi under samma tak då tillträdet till mitt hus är om några veckor. Vi är inte tillsammans men det går helt ok att bo ihop nu under tiden. Jag längtar efter att få bo ensam, det ska bli så skönt 😊

Det kommer bli jättebra! Grattis till ditt nya liv!