• Anonym (Anonym och olyckligt kär)

    Olyckligt kär på jobbet - men lyckligt gift hemma

    Hjälp. Nu har jag uttömt varenda sak jag har kunnat hitta på själv. Hur ska jag komma vidare?

    disclaimer: jag vet att detta kan tolkas som egoistiskt, men jag har inte valt att känna såhär och jag vet inte hur jag ska kunna sluta.

    Jag är gift sedan många år tillbaka, med barn i en relation som, allt kaos till trots, är relativt bra och lycklig. Visst finns det bekymmer och det kan bli bråk, men generellt sett skulle jag nog skatta mig som lyckligt lottad på relationsfronten. Vi jobbar ständigt på vår relation.

    Nu till problemet. Sedan ungefär ett år tillbaka har jag varit förälskad/kär i en kollega. Jag har alltid tänkt att det är något som går över, att man genom livet stöter på andra människor som man är attraherad av än sin make/maka. Men det här går inte över.


    I början var det något från bägge håll, tror jag. Eller så inbillar jag mig bara det, men jag har noterat blickar och vi har flera gånger ?råkat? snudda varandra och kanske låtit en arm ligga kvar, osv. Han vet att jag är gift och har barn. Han har varit singel länge. Ett kort tag pratade han om en tjej han dejtade, men så fort jag kom i närheten så slutade han abrupt prata om henne. Det var kanske ett halvår sedan, nu har jag inte hört något alls om henne, helt tyst.


    Nu vet jag varken in eller ut längre. Jag märker att han drar sig undan, eller jag tolkar det så i alla fall. Han möter Inte min blick längre och om han väl gör det så ser han helt uttryckslöst på mig.

    Jag har aldrig gjort något eller sagt något till honom om mina känslor, jag är ju gift och borde inte ha dem. Men nu har jag dem. Och jag är så kär. Jag drömmer om honom, tänker på honom, längtar till honom och hans doft gör mig knäsvag. 

    Att sluta på jobbet är inte ett alternativ, just nu. Kanske om något år. Och att skilja mig är inte ett alternativ, jag vill inte såra min man, jag älskar honom enormt mycket, och dessutom upplever jag mina känslor som obesvarade. Som det är nu så känner jag mig fast i en totalt omöjlig situation.


    Jag har försökt om och om igen att glömma honom, men jag träffar honom varje dag. Det är inte ett stort bolag jag jobbar på, det är rätt litet och i våra roller så har vi en del med varandra att göra. Det är omöjligt att inte ha med honom att göra.


    Jag älskar min man, men jag är kär i min kollega. Hjälp, snälla!!

  • Svar på tråden Olyckligt kär på jobbet - men lyckligt gift hemma
  • Anonym (Samma situation)

    Så bra att få läsa detta. Jag är i samma situation. Önskar att man kunde sluta tycka om någon, men det är så svårt och så himla jobbigt.

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Samma situation) skrev 2025-12-04 17:47:48 följande:

    Så bra att få läsa detta. Jag är i samma situation. Önskar att man kunde sluta tycka om någon, men det är så svårt och så himla jobbigt.


    Om du inte vill vara med personen du blivit förälskad i måste du ta avstånd och inte på något sätt visa vad du känner. Lek inte med hens känslor. 
  • Anonym (Kanske inte vad du tror)

    Försöker bara få dig att hantera detta. Tänk bara negativt om honom, fortsätt så. Fyll på listan. Han kanske har mini penis, äckligt hem osv och det kanske ändå är en omöjlighet att det skulle kunna bli ni. Ganska stor chans att det inte håller i längden ändå, de flesta relationer håller inte speciellt länge. Du har någon du vet att det fungerar bra med ellerhur.

  • Anonym (Hmm)

    Hade liknande situation för typ 25 år sedan ... singel men hade börjat dejta en kvinna. En kollega som jag verkligen var tänd på blev singel och var verkligen intresserad, kanske som "mjuklandning" men jag var helt klart spelklar.
    Vi hade en tid av flirt och samspel och det var sååå nära flera gånger, så nära.
    Valde kvinna nr 1 vilket tog slut efter 14 år och ett barn men undrar fortfarande hur det kunnat gå. 
    Kvinna 2 och jag var betydligt mer lika.

  • Anonym (En till)

    Det är jobbigt när någon drar sig undan. Jag tycker mycket om en av mina kollegor och har nog känt att det är besvarat. Sådär att man nästan längtar att gå till jobbet bara för att få se henne och prata med henne. Vi har båda partner så jag har tänkt att det kan inte bli något men det betyder ju inte att man inte kan umgås eller ha en skön känsla mellan varandra.

    Nu känns det som hon knappt ser åt mig. Jag får förmoda att det är en medveten taktik då inget särskilt hänt mellan oss. Antingen för att hon ska hantera det bättre eller för att hon tror att jag börjar bli för fäst vid henne. Klart jag respekterar att det kanske är rätt väg att gå för henne men ja... det svider. Hade hoppats att vi kunde vara nära vänner då jag verkligen uppskattar henne som person. För mig är det inga problem att känna som jag gör samtidigt som jag älskar min partner.

    Tänkte ge henne något fint till jul iallafall. Vill visa att hon är betydelsefull för mig, i övrigt så ligger jag lågt, hon vet var mitt kontor är om hon vill prata med mig. 

  • Anonym (Peter)

    Blir riktigt äcklad av vuxna människor som beter sig så här på arbetsplatser. Skräp till människor är ni. Som skulle behöva gå i kurs i hur man beter sig på ett professionellt sätt.

    Uppenbarligen lever många av er riktigt trista äktenskap. Så hittar ni på dom lamaste ursäkterna för ert grisiga beteende.

    Skönt att man arbetar på en seriös arbetsplats med normalt funtade människor. 

  • Anonym (Marlena)
    Anonym (Peter) skrev 2025-12-05 00:51:45 följande:

    Blir riktigt äcklad av vuxna människor som beter sig så här på arbetsplatser. Skräp till människor är ni. Som skulle behöva gå i kurs i hur man beter sig på ett professionellt sätt.

    Uppenbarligen lever många av er riktigt trista äktenskap. Så hittar ni på dom lamaste ursäkterna för ert grisiga beteende.

    Skönt att man arbetar på en seriös arbetsplats med normalt funtade människor. 


    Haha jag håller med  men jag har faktiskt gapskrattat i 3 min åt ämnes rubriken. Låter som något ur "Bullen" från 90-talet fast en vuxen twist. Även saker folk skrivit här får mig att skratta. Mycket är nog sagor/fantasier som dessa vill leva ut. Så skriver man online. Om du bara visste hur rätt du har i att många lever/har fastnat i tråkiga äktenskap och förhållanden. 

    Aldrig varit med om någon sådan arbetsplats. Låter som något ur Melrose Place eller någon billig amerikansk såpopera haha 
  • Mayjel
    Anonym (Körsbär) skrev 2023-08-15 19:38:40 följande:

    Förutom att ta p-piller med rejält med hormoner eller antidepressiva för att döda lusten så vet inte jag vad man kan göra. 

    Fysisk förälskelse bör normalt gå över på senast ett år, men jag har själv haft det så i närmare 1,5 år innan det släppte och jag åter kunde notera kollegans tics, irriterande harklingar och tendens till upprepning i samtal, t.ex. Det kommer en dag när de blir vanliga människor igen.

    Jag kan bara säga att du får hålla ut.


    Mycket klokt råd. Många verkar glömma detta med att förälskelser saknar djup och ej är något bestående. Det är som sagt bara att vänta ut dessa ytliga och högst irrationella känslor. Ett betydligt bättre alternativ än att vara svekfull och förråda den person man säger sig älska mest av allt. 
  • Mayjel
    Anonym (Marlena) skrev 2025-12-05 00:58:10 följande:
    Haha jag håller med  men jag har faktiskt gapskrattat i 3 min åt ämnes rubriken. Låter som något ur "Bullen" från 90-talet fast en vuxen twist. Även saker folk skrivit här får mig att skratta. Mycket är nog sagor/fantasier som dessa vill leva ut. Så skriver man online. Om du bara visste hur rätt du har i att många lever/har fastnat i tråkiga äktenskap och förhållanden. 

    Aldrig varit med om någon sådan arbetsplats. Låter som något ur Melrose Place eller någon billig amerikansk såpopera haha 
    Eller hur. Anar också ugglor i TS historia. Det hela låter bara så naivt och utsvävande. 
  • Anonym (Körsbär)
    Anonym (Marlena) skrev 2025-12-05 00:58:10 följande:
    Haha jag håller med  men jag har faktiskt gapskrattat i 3 min åt ämnes rubriken. Låter som något ur "Bullen" från 90-talet fast en vuxen twist. Även saker folk skrivit här får mig att skratta. Mycket är nog sagor/fantasier som dessa vill leva ut. Så skriver man online. Om du bara visste hur rätt du har i att många lever/har fastnat i tråkiga äktenskap och förhållanden. 

    Aldrig varit med om någon sådan arbetsplats. Låter som något ur Melrose Place eller någon billig amerikansk såpopera haha 
    Jaja. Det är lätt att skratta tills det händer en själv.

    Men en del har klart inte förmågan och får aldrig uppleva den där rosa himlen.
    Jag tycker nog lite synd om er.
  • Anonym (Kanske inte vad du tror)

    Tycker det är konstigt att du agerar på känslan när du vet att det inte är någon du kan få. Man trycker ju ifrån känslan direkt då. Så där kär i någon blir jag inte när jag vet att det ändå inte kan bli vi. Man stoppar ju känslan i tid då så tidigt som när man ens får en snudd av tanken. Jag menar att jag skulle inte bli så kär i någon om personen var i en relation redan eller om jag var i en relation för det är så uppenbart opassande. Sådant vet man vid vuxen ålder att man inte ska agera känslomäsigt på.

  • TriC

    Du behöver välja nu! Ditt äktenskap eller jobbet. 


    Att inte byta jobb omgående är bara trams och undanflykter; är inte ditt äktenskap viktigare? 

  • Anonym (Kanske inte vad du tror)
    TriC skrev 2025-12-05 11:28:06 följande:

    Du behöver välja nu! Ditt äktenskap eller jobbet. 


    Att inte byta jobb omgående är bara trams och undanflykter; är inte ditt äktenskap viktigare? 


    Tycker som du att hon ska byta jobb och lära sig en läxa tills nästa gång och stoppa känslorna vid minsta snudd av känslor till någon annan.
  • Anonym ("Anna")

    Jag var kär i en förlåvad kille. Jag själv var gift. Vi hade tajt kontakt och träffades mån-fre på jobbet. Ofta satt han väldigt nära mig. Skickade snapp var dag. Ofta oskyldiga saker men någon av hans meddelande skrev han att jag var snygg. Jag tog honom som flirtig. Han kunde skicka 50 snapp på en dag. 
    När jag sa som de var att jag hade känslor för honom klippte han mig helt. Han sa- du vet att de inte går jag är förlåvad sen sluta han snappa. 
    Kort efter så bytte han jobb. Inte pg mig utan hans tjänst skulle inte vara längre ändå. 
    Jag tänkte att jag nog inte älskar min man som jag trodde, om jag blir kär i en annan o jag såg de som att jag varit Micro otrogen och för min mans skull så skilde jag mig. Kändes inte rätt o stanna när känslorna inte var på plats.

    Nu är jag skild sen 2023 o kär igen i en kollega men han är singel 

Svar på tråden Olyckligt kär på jobbet - men lyckligt gift hemma