Våga ta kontakt, hitta en inre trygghet

Han såg mig, och tittade på mig men jag kollade på hans bröstkorg bara, jag tittade iaf inte ner i backen....sen såg att han såg glad ut och gick snabbt förbi där jag satt... Sen kom han tillbaka ganska kort efteråt och ställde sig i närheten med sin 7 årige son....Han kollade på mig som satt på bänken och vänta på att jag skulle titta o säga hej.... sen börja nån annan prata med honom men sen så stod han kvar en stund efter det. Jag hade solen i ögonen en del, fick kisa ganska mkt men alltså ....jag blir så förtjust i honom att jag typ tycker att det är lite för bra för och vara sant.... att han står där... 
Jag har blivit kär i honom på  avstånd.... 
Och nu känner jag mig jättedum som inte klarar av att prata med honom eller ta ögonkontakt....  Jag har hejat, sagt ngt ord men då stirrat ner i backen och och jag blir så rädd utav mig när han är i närheten... samtidigt som jag blir varm inombords också och lite glad och pirrig... 
Nu skäms jag jätte mycket över att jag inte klarar att vara som alla andra....
Men jag har sår ifrån barndomen....  men jag vill ju gärna hitta någon som jag vågar visa mina svagheter för och någon som accepterar mig för den jag är.
Men jag har svårt att känna att jag duger och  svårt att acceptera det själv. Jag tycker ändå att jag blivit modigare....
Jag skulle vilja känna mera trygghet o få mera pepp. Men jag har svårt att prata om det...   Jag har inte någon erfarenhet knappt av dejting har varit singel hel livet....