Ny som timvik på förskola. Känner mig osäker

Själv fattar jag inte poången att rytaifrån högljutt mot barn. om en chef gjorde så mot mig på ett jobb skulle jag ju bli rädd bara, inte lära mig.

Jag har ingen erfarenhet av fskarbete men har barn själv och tålsmod och konsekvens har varit grejen för mig. Bryta beteenden. Sen beror det ju på ålder; en 5-åring kan du ju mer förklara för varför man inte gör si eller så och varför små barn gör si eller så. En 2-åring kommer inte ta in det logiskt på samma vis så där kanske avleda eller lyfta bort är bättre.

Men får ni ingen möjlighet till någon utveckling själva? Ingen möjlighet att gå en pedagogisk kurs annars eller liknande?

Åh så jag känner igen mig! Jag var bara 19 när jag fick mina första jobb på förskola, utan särskilt mycket erfarenhet annat än något år som ledare i en ungdomsförening. Den enda skillnaden mot dig var att jag blev kvar på min andra förskola i 1,5 år och därmed fick bra möjligheter till att lära känna både pedagoger, barn och förskolans rutiner. Efter det har jag varit timmis inom flera olika kommuner och jag vet precis vilket slit det är, och vet inte riktigt hur jag skulle ha orkat om jag inte fått den första stabila tiden på en hyfsat trygg arbetsplats. 

Jag är inte heller så social och har alltid tyckt att det är tungt med förskolejobb. 

Det första jag kan säga dig är att det kommer att bli bättre. Det tar ett litet tag att lära in de sociala koderna, att fatta vilka grundvärderingar du ska lära ut till barnen när det kommer till gränsdragningar. Ibland missar man att korrigera något man ser - då tar man det med sig och nästa gång man hamnar i samma situation så agerar man snabbare.

Det andra är: Du är faktiskt bara vikarie och det är ingen som förväntar sig att du kan lösa alla problem när du är ny på jobbet. Kollegorna varken kan eller får förvänta sig att du ska vara ensam med barnen jämt heller. Försök ta häng på någon pedagog som verkar trygg och lär av denne. Var inte rädd för att vända sig till den ordinarie personalen: "Ursäkta, men de där barnen verkar ha en konflikt där som jag inte känner att jag kan lösa eftersom jag inte känner dem". Då tar du över kollegans arbetsuppgifter så kan hen ta hand om de bråkande barnen.

Alla åldersgrupper har sin charm, och man behöver ha olika approach för att lösa deras problem. Personligen har jag svårt att vara vikarie på avdelningar med nästan-sexåringar, deras problem är oftast "större", konflikterna långdragna ("jag får aldrig vara med, hon gör aaalltid så, etc) och då ber jag alltid ordinarie personal om hjälp.

Som inringd vikarie kommer man ofta till en arbetsplats i kaos. Jag upplevde dessutom att ju oftare förskolorna tar in vikarier (ju mer sjukfrånvaro de har), desto sämre struktur är det och desto sämre mår den ordinarie personalen. Barnen är snorigare, ledningen är mer frånvarande. Det är inte ditt fel. De bästa förskolorna har sina egna favoritvikarier och med tiden kommer du hitta vilka förskolor du trivs bäst på. Då kommer mycket att sätta sig naturligt. Det behöver inte alltid vara så att du är på en ny förskola varje vecka, när du får bättre rutiner så kommer du få mer energi över till att bygga relation med barnen! 

Ska också tillägga när jag läser din ts igen: Eftersom du är ny på förskolan så behöver du inte heller markera lika kraftfullt som de ordinarie. De jobbar ju för stämningen i hela gruppen. Du är där för att skydda enskilda barns integritet snarare, om några bråkar så är det just det bråket som du ska sätta stopp för. "Stopp" och en hand i luften rakt fram är en väldigt tydlig markering som inte lägger så mycket markeringar annat än att beteendet ska brytas. 

För att få barn att lyssna.. Tja, man hittar sin röst helt enkelt. Försök att variera röstläget, ibland är det lätt att försöka överrösta barnet och då slår de ofta dövörat till. Prova att viska för att fånga uppmärksamhet! Väldigt viktigt är det också att ge lika mycket som man tar: bygg också en positiv relation med barnet, där du ser till att göra roliga och trevliga saker mellan varven. Läs en bok, fråga om barnets intressen, spela fotboll, lek kurragömma, pyssla. Man kan kalla det för att smöra lite, men ett barn som inte känner sig respekterat utan bara utskällt kommer ge tillbaka med samma mynt. 

Bråk kan ju också uppstå om de är uttråkade/känner sig otrygga, så ibland kan det vara positivt om de vuxna tar ledningen i en organiserad lek typ "kom alla små kycklingar" eller kurragömma, eller vad de brukar leka. Då engagerar man flera barn och blir en bra avlastning för den ordinarie personalen. 

Jag tycker lite att det låter som att du fått jobba med stressade kollegor som inte får tid att utöva sitt jobb. Bra pedagoger behöver sällan ryta åt barnen, de ska ha jobbat med sin relation till dem innan dess. 

Jag förstår att du kanske inte har så mycket erfarenhet av barn med tanke på din ålder. Men jag hoppas (som förälder till förskolebarn) att du har ett intresse av barn. Av utveckling. Av lärande. Av att leka och pyssla med barn.
Jag tänker att om du är ny och som ovan har skrivit, att det kanske är ett smärre kaos när du kommer (någon är sjuk och det är därför du är där), så försök ha helikoptervy. Gå inte in i detaljer såsom att avstyra konflikt eller trösta (om inte barnen låter dig pga du är ny) utan lämna det till andra som känner barnen bättre.
Men samla barn som verkar lugna och få igång någon lek, städa undan, plocka kläder i hallen, försök att kratta manegen för övrig personal. Då kommer de ÄLSKA dig eftersom det ger dem förutsättningar att fokusera där det behövs.
Och då menar jag inte gå undan i hallen och "gömma dig" och inte delta utan om tre pedagoger håller på att klä på barn och ingen riktigt vill ha hjälp av dig (inget personligt men de känner inte dig) så klä på dig och ta emot alla ute, samla dem så att du kan tala om sen var du har sett att alla har gått på gården tex.
Eller när det är dags att gå in, få med alla, klä av dig snabbt och ta emot dem som kommer in. Hjälp dem med handtvätt och att hänga upp sina grejer.

Börja varje morgon med ett snabbt; hej jag heter Sofia och är vikarie idag. Det har varit viktigt för mig att jag får ett namn på vem som är där idag. Inte bara "någon person" som kanske är en vikarie, kanske en förälder.
Det kanske tar lite kraft om man inte är så social men det uppskattas verkligen. 

Jag har inte själv arbetat på förskola, jag skulle vara en katastrof, men jag möter i mitt jobb på en kommunal HR-avdelning förskolepedagoger i olika situationer som är direkt olämpliga för sina jobb. Förutom de med allvarliga problem så har de en sak gemensamt, en brist på självinsikt och en ovilja att lära sig. Du verkar ju ha båda delar, och reflekterar över just de brister du kanske har och söker efter sätt att bättra dig. Mitt råd, och det gäller egentligen alla jobb som anställd där du inte är direkt beroende av att bära dig själv (t.ex inom sälj eller som konsult eller liknande) är att vara öppen med dina osäkerheter och visa att du vill lära dig och utvecklas. Förklara exakt de saker du skriver här inne för en senior kollega, eller fråga din chef om du ofta återkommer till samma arbetsplats vem du kan vända dig till. Det är knappast så att du inte kommer få fler samtal om pass för att du känner dig osäker och vill lära dig. Det viktiga är ju att uttrycka att det handlar om att du vill göra det så bra som möjligt med barnen och inte att du känner att du inte klarar av jobbet, precis som du uttrycker det i ditt inlägg. 

Som förälder har jag mött diverse vikarier på mina barns förskola och vissa har varit så naturliga i situationen och andra märks att de mer håller koll så inte något barn slår ihjäl sig, men de flesta som blir kvar ett tag märker man en tydlig skillnad på i hur de förhåller sig. Alla som vikarierar på förskolor kommer inte bli förskollärare eller barnskötare resten av sina yrkesliv, men du kan både vara en tillgång för arbetsplatsen och lära dig nyttiga saker för ditt fortsatta liv och yrkesliv i vilket fall. lycka till!