• Anonym (Ångest)

    Blackout och snedsteg

    Jag mår så fruktansvärt jävla dåligt. Vaknade för någon vecka sedan upp efter en utekväll naken bredvid en man. Har total blackout. Vet inte hur jag kom dit det är helt svart. Så otroligt vidrigt. Har sån fruktansvärd ångest för jag har både barn och sambo. En sambo jag älskar och ser hela livet framför mig med. Skulle ALDRIG göra något sånt här och eftersom allt är svart kan jag inte förstå varför eller hur jag kunnat göra det. Jag vet varken när vi träffades, hur jag kom dit än mindre visste vart jag var när jag vaknade.

    Mår så fruktansvärt dåligt nu över om någon kan ha sett mig, eller om personen jag vaknade hos vet vem jag är och sagt något. Jag skyndade mig därifrån direkt och vill absolut inte kontakta människan och fråga. Vill bara få det här ogjort, det är absolut inte ens en person jag någonsin skulle bli intresserad av.
    Både chockad över hur det gått till och sån extrem fruktansvärd ångest över hur, vad osv jag ska säga till min sambo och livrädd livrädd livrädd att han lämnar mig på direkten vilket jag absolut tror. Vad skulle ni göra om ni vore jag? Ångesten äter upp mig.
  • Svar på tråden Blackout och snedsteg
  • Anonym (Ångest)
    Anonym (Rätt) skrev 2023-09-29 20:31:37 följande:

    Som man bäddar får man ligga. Som en omogen person som dricker sig redlös och drar hem till vilket skit som helst medan mannen och barnen är hemma och helt ovetande om vad man är för person, så skulle jag säga att det är helt rätt att du mår som du gör. Jag hoppas verkligen att detta når din man så han kan ta ställning till hur han vill ha det. Sen kanske du mognar.


    Jag skulle kunna hålla med, för så kan man absolut värdera och se på saken. Jag kan dock varken identifiera mig som omogen eller någon som "dricker sig redlös". Jag går ut ca en gång i halvåret som tidigare skrivits i tråden. I övrigt består alkoholkonsumtionen till nåt eller 2-3 glas på en helg, vid middag och liknande.

    Jag kan inte ens minnas eller säga när under kvällen jag började känna mig påverkad eller om jag inte kände något. Jag har verkligen ingen aning. Jag vet att jag frivilligt druckit alkohol men absolut inte i syfte att bli vare sig redlös eller få minnesluckor. Jag ska under kvällen ha betett mig normalt, druckit som de andra och dessutom sent på kvällen tackat nej till en som frågade om han fick bjuda på något. Minnesluckan för mig har dock börjat långt innan allt det där. Jag känner mig verkligen ledsen över sådana elaka kommentarer även om jag kanske förtjänar det. Det får mig att känna mig som en misslyckad och värdelös människa.
  • Anonym (Ångest)
    Anonym (P) skrev 2023-09-29 21:11:37 följande:

    Begriper verkligen inte varför folk här automatiskt verkar utgå ifrån att TS druckit sig redlöst full, så att hon har fått en så kraftig minneslucka som sträcker sig över en hel kväll/natt. Är man så askalas lär ju omgivningen verkligen ha märkt något.


    Vet inte med andra men min egen erfarenhet av personer som haft svårt med alkohol på sådant vis att dom får minnesluckor av även lite alkohol, så är det människor som typiskt ALLTID fått den reaktionen. Dom kan inte dricka och är medvetna om det. Endast personerna med alkoholistvarning över sig är dom som inte velat komma till insikt, och dricker trotts konsekvenserna. Men även dessa är ju på det klara med att dom vaknar nästa dag och knappt minns ett skit. Att dricka 1 gång i halvåret är knappast alkoholistvarning. 

    TS har drabbats av vad som kallas för en blockminneslucka, och hon behöver inte ha druckit för mycket för att en sådan ska kunna inträffa. Har någon drogat henne, och den därför uppstått. Behövs inte heller särskilt mycket alkohol ha druckits för att det plötsligt skall bli svart, och hon inför omgivningen inte uppfattats som särskilt berusad. 


    TS uppfyller inte den klassiska profilen för någon som får blockminnesluckor av för hög alkoholkonsumtion. Så det är mycket möjligt att hon blivit utsatt för ett brott. Eller att något inträffat som gjort att hon, trotts lagomt intag vid ett tillfälle, drabbats. Någon medicin hon står på. Något hälsotillstånd hon drabbats av men ej blivit varse om ännu. 

    ? Jag har träffat många patienter som under alkohol- och drogpåverkan haft minnesluckor och blivit utsatta för olika former av brott exempelvis stöld, misshandel och sexuella övergrepp. Ibland så minns dom delar av händelserna, ibland minns dom ingenting alls ? men oavsett vad så uppmanar jag alltid dessa personer att polisanmäla brottet. 


    Studier på universitetsstudenter har visat att minnesluckor ofta är förknippat med hög generell alkoholkonsumtion och rökning. 


    Jag har verkligen ingen aning. Det är så obehagligt att jag kunnat tänka (åtminstone lite rationellt) och tagit ut linserna ut ögonen tex. Men jag VET och verkligen aldrig skulle titta eller ens tänka tanken på den här mannen som är halva min ålder äldre än mig. Det skulle jag aldrig göra om jag var vid mina sinnes fulla bruk.

    Är LIVRÄDD för om någon ska ha sett mig även om jag hittills kunnat utesluta och känna mig lugnare. Jag ska ha pratat med någon andra uppfattat mig känna och denne ska också liksom mina vänner vid tillfälle avvisat mannen. Vet inte vem personen jag verkade känna var, har inget minne från det. Jag har ingen som helst aning om vad som hänt sen och om jag gått/åkt taxi eller hur jag ens tagit mig från klubben till mannen. Jag har inte fått med mig min jacka från utestället. 

    Jag röker inte och dricker inte mycket men uppenbarligen för mycket vid ett och samma tillfälle. Har vid enstaka tidigare tillfällen fått kortare minneslucka men aldrig någonsin av den här digniteten.
  • Anonym (Ångest)
    Ms anybody skrev 2023-09-29 21:23:17 följande:

    Om du kan lova dig själv att det bara var en engångs händelse och att du verkligen älskar och vill leva ditt liv med din sambo så tycker jag inte du ska berätta.  Berätta du så förstör du allting ni har. Berätta inte för nån vän heller det kommer bara att komma ut då. Men som jag skrev du måste vara helt säker på att du verkligen vill vara med honom så du inte ödslar hans tid. Sen borde du försöka ta reda på varför du gjorde så. Full eller ej hur kunde du låta det hända? 


    Jag har inte berättat för någon, inte ens min allra bästa vän som jag gått igenom allt med genom livet av precis den anledningen du beskriver. Jag vågar inte riskera något som helst. Av den anledningen känner jag mig också otroligt ensam i det här.
  • Tow2Mater
    Core skrev 2023-09-29 21:23:02 följande:
    Ni får ljuga hur mycket ni vill. Jag kan dock inte förstå hur man klarat att gå igenom ett liv i lögn, bära på massa gammal skit som ligger och grumlar, rädslan att det en dag dyker upp till ytan, och bördan det innebär.

    Jag har varit otrogen en gång, berättade det dagen efter, relationen tog slut men det är fortfarande ett beslut jag är så glad att jag tog.

    Varje sak du begraver i ditt undermedvetna äter en bit av den du är, det är en sak jag kan lova.
    Inte om man förlåter sig själv. Det måste man kunna göra. Och sen släppa det.
  • Anonym (Petra)
    Tow2Mater skrev 2023-09-30 01:15:51 följande:
    Inte om man förlåter sig själv. Det måste man kunna göra. Och sen släppa det.
    Jo men en del klarar inte av att bära så tunga saker utan att få prata om det. I ts fall är det nog inte bara det att hon vaknat hos denna mannen utan hela situationen att minnas 0.00 och inte ha en aning om vad hon gjort, sagt, varit osv. Ren skräck att vakna och inte ens veta vart man är, ligga i en främmande persons säng och bli tvungen att slå på gps.

    Jag kan tänka mig att man känner sig sjukt utsatt, utlämnad, rädd, chockad och inte ens veta vad som hänt ens kropp, vad man gjort, vart man varit, vad som hänt. Jag skulle nästan säga att detta är en typ av trauma.

    Att ts börjat få mardrömmar är hemskt. MEN som sagt alla fungerar olika. En del kan begrava mycket och gå vidare (vet inte hur bra man mår av det dock), medan en del faktiskt måste få ur sig tyngden för att kunna känna sig fri, de kan inte bära det själva och ätas upp inifrån.

    Kan tänka mig att det är 1000 ggr värre när det dessutom är något du inte ens minns att du gjort och inte kan stå för. En total minnesförlust en hel kväll och natt. Jag tror det är bra att ts börjar med kuratorn och tar det därifrån.
  • Anonym (hejhej)

    Första jag tänkte på var att du ts blivit drogad, lagts ngt i drinken och den man du hamnat i säng med är den som har gjort det. Detta för att du borde ha fått minnesbilder ifall det bara rört sig om spriten. Jag har ett ex som hade megaproblem med spriten och han mindes alltid bitar, men inte helheten. Jag kunde heller inte veta om han ljög att han inte mindes för att skydda sig själv, men jag kom fram till att jag inte trodde han ljög om det, för jag kände honom trots allt så väl, men vad jag önskat från honom där och då var att han skulle ha sagt både till mig och andra som blivit involverade att han litade på min redogörelse av vad som hänt för jag var där och då det hände och det hände mot mig, typiskt metoo händelse, då fanns det inget som hette metoo. Där hade chansen varit att vi kunnat gå vidare. Men han valde och likadant hans familj att blåneka och försöka skydda sig själva, sin image, något som varit deras eget fel från början varför det spridit sig. Jag var den som hade hållit "hemligheten" bara mellan honom och mig först och inte tänkt ens tanken att någon så känslig information skulle spridas helvilt. Det var han som berättade det för någon i hans familj som spred det vidare. Om fått hans godkännande till det eller inte vet jag inte. Tror bara han kände att han var i en storm. För att de valde att sprida det, göra det offentligt så att säga så blev de själva rädda om hans image och sin familjs. Så mitt råd är att håll det för er själva så mycket det bara går, anförtro er inte till fel människor.

    Mellan oss blev det en stridskamp jag aldrig bett om att få ovanpå det faktum att jag fått lämna honom huxflux som hade med hans familj att göra. Där var ingen respekt för min hjärtsorg, för att jag blivit sviken, för vad jag förlorat. För att jag inte hade något annat val. Utan jag var den onda för att jag berättade vad jag blivit utsatt för, vad som inte var okej för mig, och att han tillåtit det hända och försökt förvränga sanningen eller förminska den så att han och hans familj skulle se bättre ut gissar jag. Varför i hela friden jag skulle ha hittat på eller överdrivet detta fattar jag inte. Hade jag velat göra slut med honom hade jag gjort det innan i så fall. Han och jag hade varit lyckliga innan och hade det då stabilt. Detta var inget jag såg komma. Hade vi fortsatt och han utvecklat sitt spritberoende hade det varit rehab som gällt för honom annars hade han fått glömma mig och vår framtid ihop. 

    Jag kunde inte ha en man vid min sida som var för packad och som jag inte kunde lita på skulle skydda mig eller stå upp för mig, det förstod jag ju. Som tillät en annan man att göra vad som gjordes. Handlade om vettiga gränser. Jag kunde inte leva kvar i det, acceptera det. 

    Han försökte länge och väl att få mig tillbaka till ingen nytta, men då han agerat så fel innan när det verkligen gällt om vi kunde rädda vår relation eller inte, inte stått upp för mig, inte stått upp för sanningen vad som hänt, inför hans knäppa familj, utan bara varit tyst, säga att han inget mindes, dog mina känslor helt och hållet ut för honom. Allt som hade krävts där och då var att han skulle ha sagt att han litade på min version vad som hänt. Han kunde inte ens göra det. Han kände ju mig. Jag ändrade aldrig på min version, inte det minsta, inte efter tryck eller vad de än försökte med. Jag visste vad som hade hänt. 

    Kanske har han du hamnade i säng med som rutin att göra så här mot andra kvinnor med? Räknar med att kvinnorna inget säger om de är rädda om sina liv i övrigt och skambeläggningen? Då har du med en riktig brottsling att göra med. En som behöver stoppas. 

    Jag tror att kommer bara du till en bra samtalsterapeut nu så kan plan läggas upp hur du ska gå vidare härnäst. 

    Du behöver informera din sambo om detta inte bara för att sanningen måste fram, det känslomässiga (han måste fatta nu att du mår dåligt, att du inte är densamma) men också för att testa dig så du inte fått ngn sexuell sjukdom som du kan ha fört vidare till honom. Kanske har ni inte haft sex ännu efter det som hände och då är det ingen fara på den punkten. Jag har inte läst alla svar här i tråden, så många, så ber om ursäkt om jag missat något. 

    Vad din sambo gör och inte gör med den informationen är upp till honom, du får släppa ditt ansvar där och då, bara visa empati och stöd och upprepa sanningen om han ställer frågor och återbygga tilliten, inte gå ut och festa osv.

    Kan bli så att han lämnar dig först men sen kommer tillbaka då allt landat hos honom.

    Han har rätt att veta detta. Lek med tanken att någon annan kommer upp till honom eller meddelar honom via Facebook messenger eller annan social plattform att de sett er den kvällen eller att ni gick hem tillsammans hur dum han kommer känna sig då och förd bakom ljuset? Därför hade jag berättat så jag hade kommit före någon annan. Annars kommer han tro att du aldrig tänkt berätta för honom och det kommer skada tilliten megamycket. 


    Försök att ta väl hand om dig i allt elände. Du kan inte göra något åt det förflutna nu, det som hänt har hänt, utan nu är det viktiga HUR du väljer att gå vidare. Det är i HUR:et du kan göra din bästa läkning för egen räkning men också för din sambos och din familj. 

  • Anonym (Ångest)
    Anonym (Petra) skrev 2023-09-30 04:52:23 följande:
    Jo men en del klarar inte av att bära så tunga saker utan att få prata om det. I ts fall är det nog inte bara det att hon vaknat hos denna mannen utan hela situationen att minnas 0.00 och inte ha en aning om vad hon gjort, sagt, varit osv. Ren skräck att vakna och inte ens veta vart man är, ligga i en främmande persons säng och bli tvungen att slå på gps.

    Jag kan tänka mig att man känner sig sjukt utsatt, utlämnad, rädd, chockad och inte ens veta vad som hänt ens kropp, vad man gjort, vart man varit, vad som hänt. Jag skulle nästan säga att detta är en typ av trauma.

    Att ts börjat få mardrömmar är hemskt. MEN som sagt alla fungerar olika. En del kan begrava mycket och gå vidare (vet inte hur bra man mår av det dock), medan en del faktiskt måste få ur sig tyngden för att kunna känna sig fri, de kan inte bära det själva och ätas upp inifrån.

    Kan tänka mig att det är 1000 ggr värre när det dessutom är något du inte ens minns att du gjort och inte kan stå för. En total minnesförlust en hel kväll och natt. Jag tror det är bra att ts börjar med kuratorn och tar det därifrån.
    Ganska på pricken vad jag känner. Att ångesten börjat växa igen är också att en som var med under kvällen berättat mer detaljer om en kille jag pratat med och som jag kände (inget minne alls av det här eller vem det kan vara), han ska också ha avvisat den här mannen. Jag är nu livrädd för vem han jag "kände" var och vart han tog vägen sen, vad jag gjorde, hur jag avrundade kvällen, varför inte jackan kom med osv och om han jag kände vet något som inte jag vet.

    Mannen sa på morgonen att jag kunde va lugn när jag frågade om någon visste att jag var där men det vet jag ju inte alls hur det är eller vad han själv vet om dem som var omkring mig.

    Jag har övervägt tanken att såhär flera veckor efteråt ringa från dolt nr till mannen (eftersom jag inte vill att han ska veta vem jag är OM han inte redan vet) och berätta hur jag känner oro kring vad som hänt och se om han kan berätta något, åtminstone hur och varför jag kom dit och hur det gick till.
  • Anonym (XXX)
    Anonym (hejhej) skrev 2023-09-30 07:24:52 följande:

    Första jag tänkte på var att du ts blivit drogad, lagts ngt i drinken och den man du hamnat i säng med är den som har gjort det. Detta för att du borde ha fått minnesbilder ifall det bara rört sig om spriten. Jag har ett ex som hade megaproblem med spriten och han mindes alltid bitar, men inte helheten. Jag kunde heller inte veta om han ljög att han inte mindes för att skydda sig själv, men jag kom fram till att jag inte trodde han ljög om det, för jag kände honom trots allt så väl, men vad jag önskat från honom där och då var att han skulle ha sagt både till mig och andra som blivit involverade att han litade på min redogörelse av vad som hänt för jag var där och då det hände och det hände mot mig, typiskt metoo händelse, då fanns det inget som hette metoo. Där hade chansen varit att vi kunnat gå vidare. Men han valde och likadant hans familj att blåneka och försöka skydda sig själva, sin image, något som varit deras eget fel från början varför det spridit sig. Jag var den som hade hållit "hemligheten" bara mellan honom och mig först och inte tänkt ens tanken att någon så känslig information skulle spridas helvilt. Det var han som berättade det för någon i hans familj som spred det vidare. Om fått hans godkännande till det eller inte vet jag inte. Tror bara han kände att han var i en storm. För att de valde att sprida det, göra det offentligt så att säga så blev de själva rädda om hans image och sin familjs. Så mitt råd är att håll det för er själva så mycket det bara går, anförtro er inte till fel människor.

    Mellan oss blev det en stridskamp jag aldrig bett om att få ovanpå det faktum att jag fått lämna honom huxflux som hade med hans familj att göra. Där var ingen respekt för min hjärtsorg, för att jag blivit sviken, för vad jag förlorat. För att jag inte hade något annat val. Utan jag var den onda för att jag berättade vad jag blivit utsatt för, vad som inte var okej för mig, och att han tillåtit det hända och försökt förvränga sanningen eller förminska den så att han och hans familj skulle se bättre ut gissar jag. Varför i hela friden jag skulle ha hittat på eller överdrivet detta fattar jag inte. Hade jag velat göra slut med honom hade jag gjort det innan i så fall. Han och jag hade varit lyckliga innan och hade det då stabilt. Detta var inget jag såg komma. Hade vi fortsatt och han utvecklat sitt spritberoende hade det varit rehab som gällt för honom annars hade han fått glömma mig och vår framtid ihop. 

    Jag kunde inte ha en man vid min sida som var för packad och som jag inte kunde lita på skulle skydda mig eller stå upp för mig, det förstod jag ju. Som tillät en annan man att göra vad som gjordes. Handlade om vettiga gränser. Jag kunde inte leva kvar i det, acceptera det. 

    Han försökte länge och väl att få mig tillbaka till ingen nytta, men då han agerat så fel innan när det verkligen gällt om vi kunde rädda vår relation eller inte, inte stått upp för mig, inte stått upp för sanningen vad som hänt, inför hans knäppa familj, utan bara varit tyst, säga att han inget mindes, dog mina känslor helt och hållet ut för honom. Allt som hade krävts där och då var att han skulle ha sagt att han litade på min version vad som hänt. Han kunde inte ens göra det. Han kände ju mig. Jag ändrade aldrig på min version, inte det minsta, inte efter tryck eller vad de än försökte med. Jag visste vad som hade hänt. 

    Kanske har han du hamnade i säng med som rutin att göra så här mot andra kvinnor med? Räknar med att kvinnorna inget säger om de är rädda om sina liv i övrigt och skambeläggningen? Då har du med en riktig brottsling att göra med. En som behöver stoppas. 

    Jag tror att kommer bara du till en bra samtalsterapeut nu så kan plan läggas upp hur du ska gå vidare härnäst. 

    Du behöver informera din sambo om detta inte bara för att sanningen måste fram, det känslomässiga (han måste fatta nu att du mår dåligt, att du inte är densamma) men också för att testa dig så du inte fått ngn sexuell sjukdom som du kan ha fört vidare till honom. Kanske har ni inte haft sex ännu efter det som hände och då är det ingen fara på den punkten. Jag har inte läst alla svar här i tråden, så många, så ber om ursäkt om jag missat något. 

    Vad din sambo gör och inte gör med den informationen är upp till honom, du får släppa ditt ansvar där och då, bara visa empati och stöd och upprepa sanningen om han ställer frågor och återbygga tilliten, inte gå ut och festa osv.

    Kan bli så att han lämnar dig först men sen kommer tillbaka då allt landat hos honom.

    Han har rätt att veta detta. Lek med tanken att någon annan kommer upp till honom eller meddelar honom via Facebook messenger eller annan social plattform att de sett er den kvällen eller att ni gick hem tillsammans hur dum han kommer känna sig då och förd bakom ljuset? Därför hade jag berättat så jag hade kommit före någon annan. Annars kommer han tro att du aldrig tänkt berätta för honom och det kommer skada tilliten megamycket. 


    Försök att ta väl hand om dig i allt elände. Du kan inte göra något åt det förflutna nu, det som hänt har hänt, utan nu är det viktiga HUR du väljer att gå vidare. Det är i HUR:et du kan göra din bästa läkning för egen räkning men också för din sambos och din familj. 


    Du försöker bara ge TS ett dåligt råd för att vara elak och förstöra hennes liv. Antagligen för att du har ett dåligt liv själv.

    TS ska INTE berätta något för sin sambo, det vore rena vanvettet! Man ska ju inte förstöra för sig själv, inte bita sig själv i svansen! Ingen normalbegåvad människa gör det. 
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Ångest) skrev 2023-09-30 13:25:31 följande:
    Ganska på pricken vad jag känner. Att ångesten börjat växa igen är också att en som var med under kvällen berättat mer detaljer om en kille jag pratat med och som jag kände (inget minne alls av det här eller vem det kan vara), han ska också ha avvisat den här mannen. Jag är nu livrädd för vem han jag "kände" var och vart han tog vägen sen, vad jag gjorde, hur jag avrundade kvällen, varför inte jackan kom med osv och om han jag kände vet något som inte jag vet.

    Mannen sa på morgonen att jag kunde va lugn när jag frågade om någon visste att jag var där men det vet jag ju inte alls hur det är eller vad han själv vet om dem som var omkring mig.

    Jag har övervägt tanken att såhär flera veckor efteråt ringa från dolt nr till mannen (eftersom jag inte vill att han ska veta vem jag är OM han inte redan vet) och berätta hur jag känner oro kring vad som hänt och se om han kan berätta något, åtminstone hur och varför jag kom dit och hur det gick till.
    Tror inte att det är någon idé att du ringer den mannen, för OM det skulle vara så att han drogat dig och sedan våldtagit dig, så kommer han inte att erkänna det. Såklart. Han kommer att säga att det var du som var väldigt på, en sexgudinna o.s.v. - och sedan mår du ännu sämre efter det. 

    Jag tänker, att just att du mår så dåligt av det här visar att du inte är någon dålig människa. För jättemånga människor - ja även sådana som är i förhållande - är detta att vakna upp i en främmande säng nämligen vardagsmat. Jag tycker själv inte att det är bra att det har blivit så, men jag menar bara att du är normal enligt gängse normer. Du har inte begått något brott!!! Jag tycker att du ska släppa det här. Se det som en livserfarenhet, bara. 
  • Anonym (Kimchi)

    Vänta och se vad samtalsterapeuten ger för råd. Jag tror inte det är något att berätta för din sambo. Förstår din tanke med att anonymt ta kontakt med mannen ifråga. Men vad skulle det ge? Han kan ju blåljuga dig rakt i ansiktet. Tror du han skulle erkänna att han drogat dig och haft sex med dig. Tror det är bättre du fiskar lite med dem du var ute och partajade med istället. Har de berättat att du avvisat mannen tidigare på kvällen? Fiska lite där. Inte för att skrämma dig med i det tillstånd du var i så har han ju esset i rockärmen. Vem vet om du frontar honom så kanske han tog en jäkla massa bilder av dig i komprometterande tillstånd som hållhake. Jag är rätt övertygad om att du blev drogad av någon. Frågan är vem. Någon utnyttjade situationen iaf. 


    Du blev sannolikt utsatt för brott. Du har inte alls medvetet varit otrogen. Är du ens säker på att det blev sex? Tänker du känt något spår efter det. Prover har du ju tagit. Tycker att du ska försöka komma över det där. Finns ingen anledning till att känna skam och skuld. Din samtalsterapeut kommer att lotsa och hjälpa dig med det. Kan vara så att du får rekommendationen att anmäla men du kan ju inte säga något om det. Håll lite koll på den andre mannen. Du ska leva vidare med din sambo. Vårda den relationen. Vad vinner du på att säga något. De som alltid babblar om ärlighet har inte riktigt koll på vilka konsekvenser deras ärlighet skapar. Det är absolut inte menat att ljuga och undanhålla utan helt enkelt välja vad som är lämpligt och inte. Det enda som kan hända är att sambon blir skitförbannat och avslutar relationen. Sedan är cirkusen igång. Din ev ärlighet kommer att skapa långt mycket mer oreda för många inblandade än vad själva händelsen kan göra. Det var inte din intension att vara med annan man. Punkt. Du gjorde det inte frivilligt. Punkt. Släpp det och blicka framåt. 

  • Core
    Tow2Mater skrev 2023-09-30 01:15:51 följande:
    Inte om man förlåter sig själv. Det måste man kunna göra. Och sen släppa det.
    Man ska leva med något som kan bubbla upp till ytan om en månad, ett år eller fem. Det kommer spöka i din person i många många år.

    En vän till mig var otrogen efter krogen för sex år sedan. Först lade han fyra år på ångest och dåligt samvete, sen försvann det sakta ur hans värld? Nu kom det fram genom en slump, nån som såg honom gå hem med den där kvinnan var på samma firmafest som
    hans fru

    Nu är det skilsmässa och misär, det stora problemet är lögnen ur hennes perspektiv, inte felsteget i sig. Så är man rädd att förstöra något ska man alltid vara ärlig, locket på är en tryckkokare som potentiellt kan spränga din värld i bitar.

    Men som sagt, gör vad ni vill det är era liv, lögnen kommer på ett eller annat sätt spricka i slutändan, se på er omgivning och förstå att jag inte har fel.
  • Anonym (Anna)

    Vännen! Du lägger alldeles för stor skuld på dig själv. Livet är svårt och alkohol kan göra så att vem som helst tappar omdömet. Oavsett om det blev för mycket eller om du faktiskt blev drogad så hade du inga onda avsikter, du är mänsklig! Blev du drogad så har du ju dessutom blivit utsatt för brott. Jag har hamnat i liknande situationer i min ungdom och vet att ångesten är förjävlig (har slutat dricka helt nu för det är inte värt det). Tycker du ska sluta anklaga dig själv, vi lever i en kultur där man förväntas dricka på utekvällar och det är minsann inte lätt alla gånger att kunna begränsa sig eller veta hur mycket man tål. 

    Jag hoppas att din sambo kan stötta dig i det här istället för att skuldbelägga dig. Ta hand om dig, du är värd att må bra. 

  • Anonym (Samma l)

    Jag var med om något liknande för längesedan. Har festat mycket i mina dagar men aldrig fått en sådan fylla som den kvällen, funderade mycket på om jag blev drogad. Men då jag är man är det kanske inte lika sannolikt. Men jag var verkligen skev och inte som det brukar.

    Var också med en annan då men inget sex, ångesten efteråt var brutal men jag sa aldrig något och nu är det ca 15 år sedan och jag har aldrig varit i närheten av att göra något liknande igen. Mådde dåligt över det i många år men kunde mer eller mindre släppa det till slut, skäms ju när jag tänker på det fortfarande men det är inte så ofta numer.

Svar på tråden Blackout och snedsteg