13-åring vill ha med kompis på höstlovsresan

När jag var liten avskydde jag att spendera tid med farsan och hans nya tant. Jag vägrade resa på semester om jag inte fick ta med en kompis. Pappa ville ha med mig så han sa ja till det. Den enda som tjurade var tanten, vi andra var glada och hade jättekul.

Fråga henne om hon inser att ju mer hon tjatar och gör det jobbigt och tråkigt för er desto mindre benägna kommer ni bli att boka en liknande resa igen. Handlingar har konsekvenser men barn behöver oftast få höra vad konsekvenserna kan bli eftersom de  själva har svårt att räkna ut det.

 

Tack för din input, känns inte som du svarade på min fråga, eller beskriver något som liknar vår situation. Jag har varit i barnens liv sedan de var mycket små, och vi uppskattar och älskar varandra :)

Hur kan det vara orealistiskt när vi hade en sån resa för några veckor sedan? 

Precis så är det!

denna kompisen är otrevlig och gillar att öppet ?kaxa? mot vuxna. Och våra barn faller in i samma mönster, för att få uppskattning från den här tjejen. Sedan skäms de efteråt. 

Detta är inget vi orkar med i en hel vecka? Men jag har inte heller bett om åsikter kring vårt beslut att säga Nej till kompis med på resan, i den här tråden. Nästan komiskt hur många som känner sig manade att kritisera vårt beslut ändå?

För det är ju självklart att man ska ta med sig en kompis om ena barnet vill det... Eller inte.... Att de sen aldrig skulle göra det samma själva ska vi inte prata om.... Och speciellt inte en otrevlig kompis.

Jag har själv haft med kompisar till landet, inom Sverige. Hade jag, eller min vän, misskött oss genom att bli dryga och jobbiga hade det aldrig mer skett och speciellt inte på en utlandsresa. Utlandsresor med kompisar får man göra när man har åldern inne för att resa och ta ansvar själv, inte innan dess, speciellt inte om man beter sig illa dessutom.

Vad tycker du utgör en "bra" dialog då? Och hur skulle den dialogen skilja sig mot er nuvarande dialog?

Man kommer inte ifrån känslan att du vill att dialogen ska vara att dottern framför sina argument och ni era, men att hon sen ändå accepterar ert beslut och är glad över utfallet.

Själva definitionen av att bli tonåring är ju att börja ifrågasätta och opponera sig mot att andra bestämmer över ens liv. Och "ändlösa diskussioner" må vara påfrestande för er föräldrar, men det betyder inte att de är fel och bör försvinna. Se det som ett sundhetstecken hos dottern istället, att hon övar på att formulera en egen vilja och att tala för sin sak. HON uppskattar ändlösheten.

Som vuxen skulle du väl också protestera om någon försökte driva igenom ett dåligt beslut. Och det är vad dottern verkar se denna resan som; ett dåligt beslut. 

Jag tycker det är rimligt att ni står fast vid beslutet, men inte att du förväntar dig att hon glatt ska acceptera och se livet precis som du gör. Det är omöjligt att försöka styra vad någon annan känner, upplever eller minns.

Som alla beslutsfattare får ni också ta konsekvenserna av era beslut :)

Menar du att man inte ?får? be om input från andra, på ett forum som denna??

det som gjorde ont i mig var att hon var så glad över denna rea INNAN idén om att denne kompis skulle med. Hon såg definitivt inte resan som ett dåligt beslut !

många här skriver inlägg när de brottas med något som ger lite ångest eller bara känns jobbigt för stunden. Varför hacka på mig ?

Var har jag skrivit att du inte får be om råd eller input?

Jag är genuint nyfiken på hur du menar att en bra dialog skulle se ut. Det är ingen kritik.

Däremot står jag fast vid att du måste släppa din förväntan om att dottern glatt ska köpa era argument och sluta ifrågasätta ert beslut. Tonåringar, till sin natur, ifrågasätter.

Såklart att det är jobbigt och påfrestande om någon är arg och sur över en kommande resa som man nyss sett fram mot.

Det stora problemet, mer än att behöva boka ett rum till etc, är ju att då har ju troligtvis inte 10-åringen någon att vara med (förutom de vuxna). Hur kul är det att vara 10 år och se storasyster ha kul med sin kompis och inte få vara med för att man är en liten plutt i deras ögon?

Förklara för 13-åringen att ifall hon får ta med sin kompis så måste 10-åringen också få ta med en kompis för att det ska bli rättvist. Ni är inte heller så pigga på att ta ansvar för två barn som inte är era egna när det gäller så lång tid och dessutom utomlands.

Det var ju min fråga till er? Annars är det uppenbara svaret; en dialog där hon får känna att vi förstår henne och validerar hennes åsikter, men där hon också på något sätt kan hitta tillbaka till känslorna hon hade innan, angående resan - att det blir kul att åka (fast det bara är familjen).

Jag finner ditt råd allmänt ohjälpsamt. jag har inte haft några förväntningar om att hon ?glatt? ska köpa våra argument - det vet jag ju sen innan inte fungerar - därav denna tråden. För att få tips! Och ork (genom att skriva av mig lite). 

Bra att du förstår att detta är frustrerande! Synd att du inte har goda råd att ge

Tack! Vi inkluderade faktiskt detta i senaste dialogen!

som förövrigt gick hyfsat bra! Hon försökte argumentera, men vi höll oss lugna och förklarade (mycket enligt råd från denna tråd). Nu är hon inte hos oss tills nästa vecka, så kanske hinner hon lugna ner sig ytterligare nu. Vi har iaf inte hört något idag från henne! 

Märklig attityd. Förstår om det är svårt att få till bra dialog. Man validerar inte andras känslor om man i samma andetag vill få dom att ändra sig och känna något annat. Det du skriver är att hon ska "sluta vara sur" över ert beslut och sluta med sina "ändlösa diskussioner". Om du bara vill ha argument för att övertala henne att tycka som du, så må det vara hänt, men då behöver man inte kalla det för något annat.

Vi har alltid åkt på semester med bara familjen, ingen annan. Vi vill att familjen skall uppleva saker tillsammans, och umgås ihop på kvällarna. Om er 13-åring får med sig en kompis blir ju 10-åringen själv med er. 
Nej vi har åkt ensamma och ingen av barnen har frågat om någon annan kan följa med, men då trivs de här barnen också väldigt bra i varandras sällskap. 

Du får gärna googla ?validera någon annans känslor? (vilket man VISST kan göra fast man inte tänkt ändra sin egna åsikt eller ett beslut. Jag idds inte förklara mer för dig

Så har vi också haft det hittills. Jag vill gärna fortsätta ett par år till. Seriösa pojkvänner kan jag göra undantag för, i framtiden. Nästan familj :)

Det kan säkert vara bra att också påminna henne om hur mycket hon faktiskt såg fram emot resan innan den här diskussionen kom och att om kompisen inte följer med så är det fortfarande precis samma resa som hon nyss var så glad för.

Och också att om kompisen följer med så förändras resan för hela familjen till något annat än vad den var när den planerades. Ni vuxna får ett till barn att ta ansvar för och också som ni redan gjort, lillebror blir som ett ensambarn.

Sedan vet jag ju inte vilken relation och dialog ni har i vanliga fall, men hade det varit min dotter hade jag absolut kunnat säga att just den där kompisen faktiskt är jävligt jobbig att ha med som vuxen och att min egen resa skulle bli sjukt mycket sämre om hon är med. Men det beror ju som sagt på hur man kan uttrycka sig utan att det tolkas illa och absolut något som bara pappan skulle kunna säga. Skulle tex aldrig kunna säga samma sak till min son, han skulle ta extremt illa upp. Dottern däremot skulle fatta direkt utan att ta det personligt varken mot henne eller kompisen. 

Det vettiga argumentet för mig personligen hade varit att jag absolut inte vill ha ansvar över ett främmande barn på min semester. Det är ett stort ansvar och ett extrajobb att ha med andras barn med på semestern. 

Traveling with teenagers can truly be a unique experience. It is important to plan activities and destinations that cater to their interests and give them opportunities to enjoy their vacation. Booking the trip in advance is a good strategy to ensure the father's involvement and make the trip a reality. While there may be some teenage challenges along the way, proper planning and a little flexibility can make family vacations create lasting memories and strengthen family bonds. mcdonalds-deinfeedback/

Uppdatering: hon verkar ha kommit till ro och accepterat att vi inte vill ansvara för andras barn under semestern. Pappan sa helt sonika att vi skulle vara ok om också tjejens föräldrar kom med, men vi kunde ju inte garantera att det fanns plats på varesig flyg eller hotell i närheten av vårat....

Hon pratar inte längre om ideen, och verkar go och glad (sen hon kom hit i måndags). Verkar se fram emot resan igen!