Vi köpte hus av en nära släkting billigt, nu vill sambon sälja 2 år senare...
Förlåt för lång text.
Vi har varit tillsammans i 6 år och har ett barn på ett och ett halvt år tillsammans. När vi började leta hus för ungefär två år sen, så fick vi möjligheten att köpa mitt gamla barndomshem väldigt billigt.
Jag var väldigt tydlig med min sambo. Jag kan absolut tänka mig det, men är inte du absolut 100% säker på att du vill ha det, så köper vi inte det. Den som sålde det var nämligen en väldigt nära familjemedlem till mig som sålde det privat till oss och med lägsta möjliga summa. Hon erbjöd sig att hyra ut det till oss, men det ville inte min sambo för han ville att huset skulle vara vårt. Vilket jag kan förstå.
Sambon sa att han ville det och kort och gott så köpte vi det. Vi flyttade in när den lille inte ens var en månad gammal och där blev inte mycket gjort det året.
Det är två tomter, varav den ena är bara ett trädgårdsland på kanske 14 kvm, ett litet växthus och några fruktträd, resten är gräs som en robot gräsklippare sköter. Där var många rabatter som vi var överens om skulle försvinna, för ingen av oss gillar att plocka ogräs. (Dessa har försvunnit, men det är typ det.
Nu, 2 år senare menar sambon att han verkligen vantrivs och ser bara jobb framför sig, taket ska bytas, brädor ska bytas, det ska göras etc. Planlösningen är inte bra och vi behöver ett till rum (där är 3 sovrum). Ska vi byta och fixa allt vi vill fixa så kan vi lika gärna köpa ett nytt hus för att det kommer kosta så mycket.
För mig, så visste jag att där var mycket jobb. Alla hus har jobb i min mening, det är det som är grejen med hus. Läget på detta är fantastiskt. Det är i det bra området i byn, det är i utkanten men bara 20min bil till staden och 5min bil till centrum. Skolorna är okej i detta området också och grannarna är bra.
Jag får ångest på tanken av att flytta, samtidigt får jag ångest av att jag är så självisk och inte vill flytta när min sambo mår dåligt av att bo här, sen blotta tanken på att sälja och (utan tvekan gå med rjäl vinst) mitt framför ögonen på släktingen som sålde det... gör mig panikslagen.
Jag vill bo här, jag älskar det och till skillnad från min sambo ser jag möjligheter. Kommer det att ta år innan det kommer att ske? Ja, likt andra projekt, men det är fullkomligt möjligt för det att ske.
Jag är av tanken att du kan köpa vilket fint hus som helst, men ett läge är svårare.
Relationen står på spel och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har två år kvar på studier innan jag kan skaffa ett jobb och får inget CSN. Jag står inte högt i ekonomi trädet här hemma, vilket jag förstår. Och skulle detta separera oss, så kan jag ändå inte bo kvar.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-10-03 21:09
Jag vill börja med att tacka alla som kommenterat sina tankar och åsikter, jag har några ytterligare att svara på direkt, men jag slänger ut denna uppdatering lite snabbt och enkelt.
Jag och sambon har nu satt oss ner och påbörjat en djupgående diskussion (jag säger påbörjat för detta kommer vara en långdragen process). Han har fått prata av sig och jag har fått prata av mig.
Kort och gott så är taket hans största bekymmer för att om det skulle haverera så har vi verkligen inte pengar att fixa det. Vi kan inte heller låna av banken eftersom jag inte har en stabil inkomst och ha (liksom jag) undviker gärna att låna pengar av bekanta. Han känner att huset inte känns hemtrevligt och att vi har för mycket saker och i grunden stressar det honom. Han håller med om att läget är optimalt och svårt att hitta.
Vi ska ta hit en mäklare för att få det värderat, detta är även bra för ev. framtida lån på bostaden. MEN han ger inte upp än, utan medger att han inte vill hasta sig fram som han kände att vi gjorde när vi köpte detta. Vi har bollat realistiska idéer för att få ett hem som även känns som hans. Jag ska försöka planera min fritid bättre och kommer ha (nästan) ensam ansvar över den andra tomten med trädgårdsland, fruktträd och växthus.
Skulle huset säljas är han helt med på att ge en stor del av vinsten till min släkting, men vill gärna ha beloppet som vi då betala för lånet.
Tack igen för alla kommentarer, ni hjälpte mig att sortera ut mina tankar och vad jag faktiskt själv ville, samt att jag visste lite mer hur jag skulle gå tillväga med vårt samtal. Det känns som om allting kommer lösa sig, hus eller ej <3
