• Anonym (Tröttamamman)

    Tips till folk med psykisk ohälsa

    Hej alla fina. Jag skulle vilja starta en tråd om detta med psykisk ohälsa, få tips från folk som inte har detta och de som övervunnit det. 
    Det finns folk vars liv alltid verkar vara skit medan många tvärtom i allmänhet mår bra, axlar vardag och familjeliv med barn på ett bra sätt och är allmänt stabila. 
    Hur gör ni för att hålla er balanserade och i allmänhet må bra? 


    Personligen har jag senaste åren gått ned mig. isolerar mig socialt totalt, orkar inte prata med folk på jobbet, orkar inte svara vännerna i telefon, är en känslomässigt otillräcklig förälder, kan inte ta kritik, orkar ingenting verkligen,  känslomässigt labil osv, helt enkelt en väldigt oskön person just nu. min syster sa nyligen till mig att jag gör mig till ett offer. Först blev jag arg men tänkte att det kanske är en nyckel till problemet. så ni som orkar o har lust - fram med era bästa tips till att må bra och vara en bra medmänniska! :) 

  • Svar på tråden Tips till folk med psykisk ohälsa
  • Anonym (Livet)

    Tänker att ett första steg alltid borde vara att kontakta vården. Att man är orkeslös, har ångest eller är deprimerad kan vara symptom från fysiska besvär, tex. brist på något ämne, problem med magen, hormoner i obalans eller sköldkörtelbesvär för att nämna några.
    Kan rekommendera funktionsmedicin (privata kliniker) som verkligen djupdyker i ens hälsa.

    Jag tror att många av oss har alldeles för höga krav på oss själva, vilket alltid får oss att känna oss otillräckliga. Upplever att det konstant ska presteras och mätas i allt nu för tiden, från jobb till att se bra ut, lyckas laga en god middag, ha fina saker, hur fin semester man åker på etc. etc. etc. När det enda som faktiskt betyder något är de viktigaste människorna du har runt dig.
    Samtalsstöd kan ge verktyg till att se sitt liv med andra ögon och skapa förändring.

    Jag gick in i väggen hårt och fick lära mig lyssna på min kropp igen, hade slagit dövörat till i många år och hörde bara det jag upplevde som måsten. Jag hade tappat bort mig själv efter strävan att passa in, kunde inte ens urskilja vad jag tyckte om och inte. Har nu insett att det finns väldigt få måsten. Och att jag duger för mina nära och kära bara genom att finnas till. Det var en enormt lättnad!

    Mina konkreta tips är att försöka få kontakt med magkänslan igen - vad tycker du är roligt och vill lägga tid på? Rensa ut sysslor och bekantskaper som inte ger något. Forma ditt drömliv som du vill ha det! Gå ner i tid på jobb och åk på billigare semester om det är det du vill. Forma ditt liv efter dig själv istället för boxen vi pressats in i.
    Ta många pauser, var i naturen.
    Minska skärmtiden till minimum och framför allt sociala medier, men även nyheter som ofta triggar oroskänslor. Man får ändå inte ut något av att gå och oroa sig för vad Putin kommer göra härnäst 🤷?♀️
    Tacksamhetsövningar är bra, att lära sig se och uppskatta det man har.
    Livet är trots allt inte skyldigt oss något - det blir vad vi gör det till.

  • Anonym (Tröttamamman)
    Anonym (Livet) skrev 2023-10-12 16:43:17 följande:

    Tänker att ett första steg alltid borde vara att kontakta vården. Att man är orkeslös, har ångest eller är deprimerad kan vara symptom från fysiska besvär, tex. brist på något ämne, problem med magen, hormoner i obalans eller sköldkörtelbesvär för att nämna några.
    Kan rekommendera funktionsmedicin (privata kliniker) som verkligen djupdyker i ens hälsa.

    Jag tror att många av oss har alldeles för höga krav på oss själva, vilket alltid får oss att känna oss otillräckliga. Upplever att det konstant ska presteras och mätas i allt nu för tiden, från jobb till att se bra ut, lyckas laga en god middag, ha fina saker, hur fin semester man åker på etc. etc. etc. När det enda som faktiskt betyder något är de viktigaste människorna du har runt dig.
    Samtalsstöd kan ge verktyg till att se sitt liv med andra ögon och skapa förändring.

    Jag gick in i väggen hårt och fick lära mig lyssna på min kropp igen, hade slagit dövörat till i många år och hörde bara det jag upplevde som måsten. Jag hade tappat bort mig själv efter strävan att passa in, kunde inte ens urskilja vad jag tyckte om och inte. Har nu insett att det finns väldigt få måsten. Och att jag duger för mina nära och kära bara genom att finnas till. Det var en enormt lättnad!

    Mina konkreta tips är att försöka få kontakt med magkänslan igen - vad tycker du är roligt och vill lägga tid på? Rensa ut sysslor och bekantskaper som inte ger något. Forma ditt drömliv som du vill ha det! Gå ner i tid på jobb och åk på billigare semester om det är det du vill. Forma ditt liv efter dig själv istället för boxen vi pressats in i.
    Ta många pauser, var i naturen.
    Minska skärmtiden till minimum och framför allt sociala medier, men även nyheter som ofta triggar oroskänslor. Man får ändå inte ut något av att gå och oroa sig för vad Putin kommer göra härnäst 🤷?♀️
    Tacksamhetsövningar är bra, att lära sig se och uppskatta det man har.
    Livet är trots allt inte skyldigt oss något - det blir vad vi gör det till.


    Tusen tusen tack för ditt uttömmande svar! hade aldrig hört talas om funktionsmedicinska men kollar just nu! provade du det själv?
  • Anonym (För svår panikångest)

    Mitt tips för svår panikångest är en liten ändring av ett råd jag fått att lyssna på min egen andning och mina egna hjärtslag. Jag hyperventilerar och hjärtat rusar så det funkar inte.

    Så jag "lånar" min mans hjärtslag och andning istället och lyssnar och fokuserar på dem istället för mina egna och det funkar.  

  • Anonym (Tröttamamman)
    Anonym (För svår panikångest) skrev 2023-10-12 21:40:40 följande:

    Mitt tips för svår panikångest är en liten ändring av ett råd jag fått att lyssna på min egen andning och mina egna hjärtslag. Jag hyperventilerar och hjärtat rusar så det funkar inte.

    Så jag "lånar" min mans hjärtslag och andning istället och lyssnar och fokuserar på dem istället för mina egna och det funkar.  


    Det var ett bra tips - tack! Har du haft problem med det länge? 
    hade själv problem med det förut men tror typ det satt sig och blivit mer apati och avstängdhet/asocialt beteende på nåt konstigt sätt. Skönt att slippa dessa superläskiga anfall men skumt att gå runt och känna det som att man är död liksom. 
  • Anonym (Livet)

    Ja jag går till en klinik för funktionsmedicin, hittade det när jag inte fick hjälp av vanliga vården med utmattningen och inte blev bättre. De hittade flera saker som vanliga vården missat.
    Tror verkligen de hade kunnat hjälpa många!

  • Anonym (För svår panikångest)
    Anonym (Tröttamamman) skrev 2023-10-12 21:56:18 följande:
    Det var ett bra tips - tack! Har du haft problem med det länge? 
    hade själv problem med det förut men tror typ det satt sig och blivit mer apati och avstängdhet/asocialt beteende på nåt konstigt sätt. Skönt att slippa dessa superläskiga anfall men skumt att gå runt och känna det som att man är död liksom. 
    Ja, men det har minskat pga att jag har en man. Så dels är det färre och när det händer har jag ett sätt att hantera det (med honom).

    Det här låter antifeministiskt, men jag tror att är man psykiskt sjuk så behöver man verkligen en (bra) man i sitt liv för man kan inte ta hand om sig själv mentalt och känslomässigt tillräckligt bra ensam.
Svar på tråden Tips till folk med psykisk ohälsa