När familjebehandling hos Socialtjänsten enligt SOL inte fungerar och ger inte något resultat, vad händer då härnäst?
Avslutas det bara? Eller erbjuder socialtjänsten andra insatser istället?
Familjebehandlingen har mest fokus på den ena föräldern bara, och dennes mål uppnås inte trots att familjebehandlingen snart pågått i 6 månader.
Någon som har erfarenhet kring detta?
Beror kanske på vilka målen är? Kan barnen bo hos den andra föräldern?
Det kan gå åt vilket håll som helst. Jag känner en familj ganska bra, som råkade ut för att bli anmälda till soc av en BVC-sköterska som var sur för att mamman inte var tillräckligt lydig, och ville ställa till det för henne. Soc slog av någon obegriplig anledning - det var inget fel på familjen! - på stora trumman, och tvingade familjen att först bo på ett utredningshem i drygt tre månader, och sedan i ett och ett halvt år på ett familjebehandlingshem tillsammans med kriminella och narkomaner. Med hot om att barnen skulle LVU:as om de åkte därifrån.
"behandlingen" bestod i att personalen skjutsade dem till stormarknaden en gång i veckan, och kom till deras lägenhet och tittade på när de lekte med barnen och gjorde hushållsuppgifter. Sedan skrev personalen om detta i så negativa termer som möjligt, och lämnade över till socialtjänsten, så att behandlingstiden hela tiden skulle förlängas. (Det var ett privat behandlingshem, och både ägarinnan och de anställda hade ett stort intresse i att det var hög beläggningsgrad hela tiden.) Det förekom även några halvhjärtade aktiviteter, och utlärning av självklara saker. Personalen bestod till större delen av unga tjejer utan egna barn...
Ägarinnan hade även en korrupt psykiater i sin sold. Han hittade på allvarliga psykiatriska diagnoser åt både mamman och pappan, fastän dessa aldrig hade haft några psykiska problem, och skrev till och med ut psykofarmaka helt oönskat. Föräldrarna fick höra, att om de inte tog de här medicinerna så skulle det kunna få konsekvenser för deras framtid med sina barn... Medicinerna gjorde dem lugna och mindre upproriska mot det orättvisa i att de skulle hållas kvar på hemmet utan anledning.
Efter ett och ett halvt år av påståenden om allvarliga psykiatriska diagnoser, tvångsmedicinering, märkliga beskyllningar och påhitt och hot om LVU - så var det plötsligt slut, och efter ett sista socmöte fick familjen flytta hem. Vistelsen hade inte gjort någon nytta alls - för det fanns inget som behövde förändras - utan den hade bara kostat hemkommunen flera miljoner kronor (kostnaden var 2000 per person och dygn, så en tvåbarnsfamilj kostade 8 000 kronor om dygnet för hemkommunen...).
Beror kanske på vilka målen är? Kan barnen bo hos den andra föräldern?
Ok, det är svårt att ge råd när man inte vet vad problemet är. Men om föräldern inte tar till sig de åtgärder som ges, som jag antar handlar om problem i föräldrarollen? Så får kanske vederbörande acceptera att hen inte kan ha barnet boendes.
Vad säger soc?