• Nymphomania

    Vad skulle ni kalla min läggning?

    Jag har funderat och funderat. Jag vet att allt inte behöver benämnas med något eller sättas i fack men ändå. Tänkte höra om ngn känner igen sig eller bara har lite kloka tankar. Snälla döm mig inte och håll en god ton, jag mår ganska dåligt och känner mig som en störd person.

    Kan börja med att berätta att jag lever i ett monogamt äktenskap och jag har alltid haft monogama relationer men jag har bedragit och blivit bedragen.

    Jag är en person med stort sexuellt behov, stort närhetsbehov och stort behov av uppmärksamhet och bekräftelse, och jag känner aldrig att dessa blir fullt ut tillgodosedda.

    Jag älskar min man enormt mycket och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Vi har levt ihop närmare 15 år. Men under åren har jag blivit förälskad  i två andra män och en kvinna, utan att sluta älska min man. Jag har erkänt att känslor uppstått och trots att de har varit besvarade så har jag inte agerat på dom,, framförallt på grund utav geografiska avstånd. Jag har inte varit psykiskt otrogen men känslomässigt med en utav dessa tre. Jag har släppt kontakten och satsar på min man alla tre gånger men trots att åren gått så har jag svårt att komma över dessa personer fullständigt, framförallt männen. Jag har insett att jag är åt polyamorös- hållet men jag skulle nog kalla mig MONOGAM med INSLAG av POLY eller Ensidigt polyamorös, för jag vill leva i ett monogamt äktenskap men jag skulle vilja ha fler partners. Men jag kan inte tillåta att mina partners har andra än mig. Jag vet det är fel och egoistiskt men det är så det är. Jag vill vara den enda och jag har kärlek och närhet, sexbehov så det skulle räcka o bli över till minst 2 partners till. Sen skulle jag kunna tänka mig att ha någon jag ligger med ibland men inte är liksom tillsammans med utan bara sex och då skulle jag inte kräva att personen skulle nöja sig med mig. Men om känslor skulle uppstå/stärks från mitt håll men kk:n har andra så skulle jag släppa personen ifråga alternativ låta personen välja om det räcker med bara mig och då kan vi gå djupare liksom. 
    Jag vet att det låter märkligt och kanske för det tankarna till harem eller gifta kvinnor som haft älskare uppe på vinden under många år, var nån sån på 30-talet o älskaren accepterade att leva i skuggan av den äkta mannen, som en smutsig hemlighet. Hemskt. 

    Och Ja, jag vet att poly kanske är fel ord att använda i mitt drömscenario, men jag vet inte vad jag ska kalla det.

    Drömscenariot är ju att jag lever som nu och äktenskapet med min man är ju liksom huvudrelationen, och vi fortsätter leva familjeliv men jag har två eller tre partners till som... Jag vet inte... kommer till oss o bor här ibland och jag kommer dit ibland... Men jag vet inte... jag vet inte hur jag ska få det jag behöver. Mina barn som är så pass stora att dom INTE skulle må bra av det så det är ju bara att glömma... Men vafan gör jag. Jag kan inte fortsätta stänga in en del av mig själv. 
    Jag har alltid känt att jag behöver mer än en partner men sen fick man liksom släppa det då det inte är kompatibelt med mitt liv, våran syn o värderingar... äh jag vet inte. 

    Jag blev småförälskad i en kille över msn igår. Vi har inte haft kontakt på 1 år. Han bor i Argentina och vi pratade massor på msn, kom nära liksom. Han är en underbar person. Och så fruktansvärt snygg och sexig. Han letar efter kärleken, bilda familj och bygga upp ett liv tillsammans med någon. Och jag som har byggt upp ett liv med någon, har mina tre önskebarn etc. Jag vill ha honom i mitt liv. Det låter kanske sjukt men det känns ungefär som med en utav tidigare förälskelserna men i tidigare skede då såklart. Jag började gråta i natten när jag insåg att vi förmodligen inte ens kommer träffas irl (men han vill flytta till Sverige, inte pga mig dock) och även om vi skulle ses och jag känner likadant då, så fattar jag om han inte nöjer sig med att vara nån vid sidan av... 
    Dessa känslor har vuxit sig starkare och starkare och jag har inte vågat stå för dom nu nyligen, nyss fyllt 40 och börjat ta hand om mig själv och se vad jag behöver, från att mest förtryckt mina egna behov, vilket lett till att dom i perioder blir desto större och okontrollbara... 

  • Svar på tråden Vad skulle ni kalla min läggning?
  • Anonym (Ofelia)

    Jag tycker du ska söka samtalsstöd. Det är inte friskt att vara en vuxen gift person och ligga och gråta på natten över någon som man inte ens har träffat. I själva verket har ju allt detta utspelat sig i din fantasi eftersom du inte har agerat på det. Du vet egentligen inte hur du skulle känna om du levde det liv du drömmer om. 

    Vad är förresten skillnaden på att vara psykiskt och känslomässigt otrogen? För mig är det samma sak. För mig är sexchattande mm en form av otrohet. 

    Du behöver reda ut dina känslor och mogna lite. Det är så jag ser det. 

  • Anonym (är vi på 90talet)

    Vad du än är blir det svårt att leva ut om din partner inte också får göra det. Vem vet för jag kan missat något men ser inte vad han säger om ev öppet förhållande?

  • Nymphomania

    Hej Ofelia! Lyckades inte citera ditt inlägg men men... gillar ditt namn förresten. 

    Jo men jag har samtalsstöd och jag jobbar med att reda ut mina tankar och känslor. För egentligen älskar jag min man fruktansvärt mycket och han är min klippa, min trygga hamn. Jag skulle gå under om jag förlorade honom.  
    Och nej är inte ok med känslomässig otrohet, men jag ville förtydliga. Min man vet om hur jag sökt bekräftelse hos andra på msn och hur jag o killen gick över gränsen i vår kontakt.

    Ja alltså känslomässigt är jag väl omogen men inte normalt sett. Kan bero på adhd. 

    Och ja, det stämmer allt de mesta sker i min fantasi och jag bygger upp en slags illusion och det blir lite som när tonåringar förälskar sig i idoler/popstjärnor. 

    Den killen jag hade kontakt med i 5 års tid träffade jag bara en gång och det var tillsammans med familjen och en allmän tillställning INNAN vår romans började. Och han är verkligen inte någon jag skulle lämna min man för eller kunna ha i mitt liv även om vi bodde närmre. Han är fd missbrukare med mycket personliga problem, han är bipolär och var periodvis väldigt manipulativ. Han klarar inte att leva ihop med någon har jag förstått. Många gånger har jag känt att vi borde träffas på riktigt för att se om min illusion, min uppfattning spricker men min man uppfattar honom som farlig, inte bara pga av det vi höll på med alltså. Det är fler som reagerat så när jag berättat om honom så, kanske bäst att hålla sig borta och nu har jag klarat att inte ta kontakt under en längre tid. 

    Så ja, du har rätt. Den hela "ha- flera- partners "- grejen är väl mest en illusion. För den enda jag träffat under alla år o som jag verkligen vill leva med och ha familj med är ju min man. Han överträffar alla med hästlängder och vi är en perfect match. Önskar bara att mitt flyktbeetende fattade det också. För det är väl vad detta egentligen är, ett slags flyktbeetende då jag inte mår bra o är väldigt svajig just nu. 

    Tack för din input Ofelia. 

  • Nymphomania

    Lyckades inte citera. Men svar till anonym 90-tal nånting... Jo precis, oavsett om jag är poly eller ej så måste jag ju tillåta det åt båda håll.
    Och jag skulle inte ens vilja öppna upp äktenskapet och om jag skulle föreslå det så skulle min man gå i taket. Vi pratar ju om det mesta och han tycker att allt sånt är sjukt. Han är mer konservativ än vad jag, för jag är egentligen ganska konservativ och vågar sällan prata om hur jag funkar och mina störda tankar och känslor. Men som sagt, han är extremt konservativ och dessutom sätter han upp mig på nån slags piedestal och förväntar sig att jag är perfekt. Jag har varit med om det förut att män gör sig, även de som varit förälskade i mig utan att jag varit intresserad tillbaka. 
    Jag är ovanlig på många sätt och jag vet att jag matchar min man suveränt på många sätt, men tyvärr inte alls och jag är ju definitivt inte perfekt.

    Ibland när jag känner att jag är för krävande sexuellt och i närhetsbehov och att han inte kan ge mig så mycket, så har jag bett om ursäkt och frågat om det är jobbigt samt skojat om att han kanske behöver ta in avlastning. Men han säger att det inte känns jobbigt att jag alltid vill ha mer när han kommit och att jag måste onanera 3 ggr då för att han behöver sova eller när jag vill ligga varje kväll och han tycker att två gånger under en vecka är mer än väl. Och han blev sårad när jag skojade om att ta hjälp av fler. Så nej det finns liksom inte på kartan att öppna upp. Även om han förmodligen inte skulle ligga med andra kvinnor så skulle jag få panik och bli väldigt svartsjuk och orolig att han skulle göra det. Han fun kar likadant där, men han är mer svartsjuk o misstänksam än jag. Inte så konstigt i och för sig... 

Svar på tråden Vad skulle ni kalla min läggning?