Min sambo vill varken röra mig eller ha sex längre

Det är uppenbart att hon tappat alla känslor för dig. Du får se hur hon reagerar när du begär halva vårdnaden.

Jag tycker inte det är normalt. Jag försöker tänka om hon har någon oupptäckt depression efter födseln som gått under radarn (man kan ha mild, måttlig, allvarlig form av depression). Om hon är helt slut efter att ha tagit hand om ert barn, att allt bara blivit praktiskt och att hon därför stängt av den andra biten? Hur verkar hon må i övrigt liksom förutom er relation? Bara något du kan fråga dig själv, om du kan vara något sånt? 

Eller är det hur ni bråkar? Hur är du i bråk? Hur är hon? Är det något där som gör att ni efter bråken sedan inte hittar tillbaka till varandra, till er forna kontakt? Har hon gett upp där, så ni inte har den intima/mentala kontakten längre? Det kan vara lättare att se vad den andra gör för fel, hur den uppför sig, men inte en själv. 

Jag är kvinna. Jag har fungerat likadant alltid som vuxen i en relation. Jag behöver ha den mentala, den intima kontakten innan jag ens kan tänka, vill ha den fysiska. Min man han är tvärtom. Därför har vi missförstått varandra innan. Vi har behövt varandra men medan jag behöver mitt steg 1 för sen steg 2 så har han det omvänt: Jag har hört att just män ser sex som första steget in till den här intima kontakten, så fall är min man inte ensam. När vi väl hajade detta hur vi var olika så var det faktiskt han som anpassade sig efter mig. Han blev mer närvarande i nuet, han gav mer, och var inte återhållsam, så vi fick kontakten igen och då föll det sig naturligt för mig att vi också fick varandra i sänghalmen. 

Jag bara bollar lite ideer i luften om något ovanstående kan träffa rätt. 

Wow.... Är det ingen som är förälder här? Hon har antagligen ingen ork kvar, även om du är den som gör det mesta med hemmet. Det är ett väldigt normalt beteende skulle jag säga, men hon verkar ha glömt att du också behöver lite omtanke.

Hon har blivit lite förändrar efter graviditeten. Tål inte någon kritik alls utan höjer då rösten och blir irriterad. Skulle vi bråka om något så kan det va tjurigt i flera dagar. Jag trodde jag va väldigt långtjurig av mig. Men hon är sju resor värre än mig. Hon kan sluta prata med mig i 3-4 dagar o bara svara med ett M om det är nått jag säger. Jag tycker det är viktigt även om man vart osams så måste man kunna prata med varandra när det är något som gäller barnen. Det tkr jiaf. Och barnet det tog hon hand om mer än mig dom första 6-9 månaderna. Nu skulle jag väll säga att jag tar hand om henne mer än min sambo. Och jag fixar o donar under tiden hon håller på med sin hobby o lagar mat som finns färdig när hon kommer hem på kvällarna. och verkligen försöker göra det bra för henne för att han kanske kan bli lite glad och tacksam. Ibland börja jag tro att hon antignen inte ha några känslor för mig eller träffat någon annan. 

Jo jag är förälder. Och jag tycker inte det är normalt med hela 6 månaders avhållsamhet. Då är det något som är fel. Så sorgligt att du tycker det är helt normalt. 

Här. Ta en näsduk. 

Skulle nog vilja påstå att det är helt normalt och inget att oroa sig för.
Har man skaffat familj så finns det så mycket annat att grunna på än sex. Det tycker jag många män ska lära sej när dom väljer att skaffa barn.

Försök prata med henne och fråga hur hon mår. Kan ni inte börja prata om hur ni känner så föreslå familjerådgivningen.

Du har i alla fall kvar din humor ;) 

Hon blir inte mer attraherad av dig när du gör all markservic, snarare tvärtom.

stå på dig, kräv att du också ska få ha egen tid. 

säg som det är att bra sex är viktigt för dig, det är inget att hymla med

hur jävla ?trött? kan man vara så man inte orkar kramas en stund i sängen på kvällen och se svart det leder

hon är inte trött,,,,  hon är trött på dig

Hon verkar mer stresskänslig av det du beskriver och i så fall tar det tid innan det tonar av. Långtjurighet är inte bra såklart. Jag lämnade ett ex till mig som var så, och varnat en vän också som också är så att görs det mot mig så bryter jag bandet. Jag och min man har aldrig slutat prata med varandra. Att sluta prata med någon flera dagar kan gå under psykisk misshandel. Skulle hon en dag få för sig att göra så mot ert barn så är det inte okej nånstans. Jag har själv varit utsatt för det, speciellt mycket då jag var den starkaste i syskonskaran och mest självständig, gick inte att styra mig lika lätt. Till och med till denna dag kan syskon till mig minnas hur det var då, och hur synd man då tyckte om mig. Den sortens psykisk misshandeln från min egen förälder ledde mig i vuxenlivet in då i en relation med en man som också höll på så mot mig. Jag vet inte om det var fullt medvetet eller lite halvt sådär, jag tror långtjuriga delvis gör det för att få makt, hämnas, leka offer själva, rättfärdiga, kontroll... Inget hälsosamt med det för fem öre.

Ert barn är så litet ännu, men kan säkert känna av stämningen ju, spänningen mellan er, och kan också tro när äldre att det är så här man ska uppträda, göra mot sin partner eller få accepterat att partnern gör mot en. Det jag är så tacksam för i mitt äktenskap och inte tar för givet är just att han aldrig slutat prata med mig eller titta på mig, hur osams vi än varit. Det är guld värt. 

Jag står fast vid att jag inte tycker det är normalt med sex månaders uppehåll i ert samliv, ni har bara ett barn vad jag förstår och det är inte rimligt då att ett barn ska ta så mycket energi från henne att ni inte alls får ett samliv på så länge. Sen att någon kan ta illa vid sig vid mitt påstående låt så va. Jag tycker inte det är något som ska vara normen, som man ska acceptera. Något är fel. Skulle det vara så att hon inte mår alls hundra, att något hänt med henne rent psykiskt så kan det göra sexlusten lägre eller till intet befinnande. 

Om det inte går att prata med henne, om ni inte kan lösa det här, så hade jag följt det råd som "Pappa" gett, Familjerådgivning.