12 år kille/tjej

Ett enkelt svar nej. 18 år är en bra åldersgräns.

Om han inte vill tatuera sig så ska han givetvis få slippa det.

Givetvis inte. Det är därför 12-åringar har vårdnadshavare. En sån sak som tatuering är ju oåterkalleligt och en 12-åring kan inte förstå vidden av det. De ska medverka i beslut som inte får allvarliga konsekvenser tex middags mat, klädstil, umgänge etc Även där ska vårdnadstavade ingripa om barnet inte tar beslut som är gynnsamma.

Men då för att vinkla bort frågan ifrån tatueringar ett tag, man tycker att tatuera är nej nej, de är permanent, men vissa får godkänt att gå på hormon blockerare..

Vilket inte är permanent. Hormonblockerare är just det, blockerare, som gör att prepubertala barn inte går in i puberteten innan de är redo. När hormonblockerarnar tas bort kan de gå in i puberteten, vare sig det är en cispubertet  eller en transpubertet. Inte bara transbarn får hormonblokerare utan även barn som håller på att gå in i precocious pubertet (jag har glömt det svenska ordet för precociouis för tillfället) och för vissa andra hormonstörningar eller sjukdomar som påverkar hormonerna, inklusive vissa cancersorter.

Så.... varför låtsades du att det handlade om tatueringar närd u egentligen kom och ville vara transfobisk?

Fråga alla ångrare om det där att ångra sig. Fråga dem om allt blev som förr!!! Fråga Chloe Cole ,fråga Daisy Chadra.....eller för all del David Reimer!

Fråga Ritchie vars kropp är totalsabbad: twitter.com/TullipR/status/1536422533230206976

Eller fråga Prisha twitter.com/detransaqua


Kolla på dokumentären om detransition: www.prageru.com/detrans

Läs Helenas hjärtskärande historia: lacroicsz.substack.com/p/by-any-other-name&utm_campaign=post&utm_medium=web&s=r

Detransition är en grej av en anledning! 

Och kom inte med "Vill du hellre ha en död dotter eller en levande son?"
www.heritage.org/gender/report/puberty-blockers-cross-sex-hormones-and-youth-suicide

Nu pratar du om något annat än hormonblockerare. Men det är vanligt att folk inte vet.

Dessutom, för att svara på något av allt det där, är det mindre än 0,5% av alla som "detransition" och de flesta, över 80% gör det av sociala eller ekonomiska skäl, inte för att de egentligen vill. 

Massa länkar till höger- och religionpropaganda hjälper dig inte heller. 

Jag vet mycket väl skillnaden. Bland ångrarna finns alla sorter och det är inte bara att ångra sig. Dessutom är det att behandla fel problem. Det finns ingenting som heter trans. Skaran av ångrare bara växer och de hade varit fler OM DET FUNNITS STÖD. Läs själv om Prisha exempelvis. Det finns hur mycket stöd som helst(även ekonomiskt) för "trans", men inget för ångrare. Förhoppningsvis kommer detta ändras snart då stämningarna börjar komma.
Dessutom, nästan alla som tror att de är "trans" när de är barn tror inte längre det efter några år. Ts har helt rätt i sin liknelse.

Det säger allt om dig och din sida att du är villig att kasta alla dessa unga under bussen!

Nej. Eller ja. Mindre än 0,5%....

Tossing this in, för varför inte....

https://medium.com/@lexi.m.henny/how-common-is-detransition-a-review-of-all-the-evidence-95518e6affe1

Jag är inte transfobisk, har en tjej i släkten som är under transitionering till man.
Men hon började EFTER kroppen växt klart innan hon började.
Jag pratar fortfarande med hennes familj, SÅ transfobisk nä. men Brorsan är de.
Frågar man om en trans skulle klappa han på axeln för att få uppmärksamhet för att t ex fråga om vars en butik är skulle han ge dom en fet smäll ( enligt han då).

Jag är av den åsikten att barn generellt sett inte har förmågan att överskåda vad den här typen av oåterkalleliga beslut kan leda till fysiskt och psykiskt och att det är mitt jobb som förälder att fatta beslut åt dem tills barnet är vuxet och moget. Mognaden kommer ju som bekant inte förrän vid ca 25 års ålder, men vid 18 är man vuxen juridiskt sett och det är då barnet kan fatta egna beslut i de här frågorna. 

Som förälder vill jag inte se mitt barn varken göra märken på kroppen eller äta stora doser hormoner dagligen. Jag försöker få mitt barn att förstå att hon är fin precis som hon är. Hon behöver inte göra någon förändring av kroppen för att duga i någons ögon eller för att få vara sig själv. Hon kan ha på sig vad hon vill, fixa håret på alla möjliga sätt, utbilda sig till vad hon vill och så vidare. Kalla sig för vad hon vill, byta namn, älska vem hon vill. Det är vad vi har kämpat för i många generationer nu och det tror jag på. Friheten att få vara sig själv.

Men det är något annat att modifiera sig fysiskt med hjälp av kirurgi och/eller hormoner enligt min mening. Jag är rädd för hur det påverkar kroppen och hälsan på lång sikt.