Mitt liv passerar och tynar sakta bort

Sängliggandes skriver du, gör du något där i sängen under tiden som du ligger?

Klä på dig bättre nästa gång. Och kom ihåg den sköna känslan.

Jag förstår att det inte är bättre att ha haft förhållanden om förhållandena inte var bra, men jag känner ändå att jag missat mycket.
Ja, det är tråkigt att kvinnor får den stämpeln. Så tänker inte jag i alla fall, mig kvittar det om hon legat med en eller 21.

Kan bara rekommendera vad som funkat för mig: styketräning och löpning, handarbete, intressanta kurser och, slutligen, karriärsbyte.

Även jag trodde att det var en kvinna som startat tråden.

Skaffa ungar, då är man så illa tvungen att vara i rullarna

Någon i tråden som överkonsumerat nyheter och att det påverkat humöret?

Tänker på det som händer och har hänt. COVID-19, Krig Ukraina + Mellanöstern+ Gängkrig här osv

Gör detta sammanlagt saken bättre eller sämre?

Behöver stänga av. Kanske skriva ett slags kontrakt med mig själv om att låta bli.

TS, tjatigt men det är bättre att vara utonhus än inomhus. Bättre att vara i rörelse än stillasittande.

Jag känner samma. Jag hade hund i många år som höll mig över vattenytan men hon gick bort förra julen och jag har ingenting kvar som håller mig uppe. Jag har inte ens ett jobb med det lilla sociala det skulle ge utan är sjukpensionär. De senaste fyra dagarna har jag sovit/slumrat nästan 20 timmar per dygn, bara legat i sängen med tvn på i bakgrunden på låg/inget ljus. Det enda positiva har varit att jag varit vaken kl 7 på morgonen och då tagit mig till affären och köpt tokfärska ostfrallor. Sen har jag ätit de till frukost, suttit en stund vid datorn och sen gått tillbaka till sängen. 

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag gör inget som jag brukade älska att göra. Det har försvunnit sakta över några år. Just nu känns det mest som att jag går och väntar på slutet. Obs att jag inte vill dö eller skulle göra mig illa men det känns som att det inte finns mycket annat i livet att se fram emot. Jag som egentligen älskar jul och har det som årets höjdpunkt tänker att det är lika bra att skita i julen i år.

Jag är i en liknande situation. Efter en arbetsolycka för 14 år sedan har jag försökt att komma tillbaka till arbetslivet, men det går bara bakåt. Jag blev bostadslös, fick sämre hälsa både fysiskt och psykiskt samtidigt som jag möter ett gediget motstånd till det stöd jag behöver (vilket är större idag än för 10 år sedan) för att komma tillbaka. Dagarna går och jag gör inget kul och inget vettigt annat än de myndighetskontakterna och snart orkar jag inte med de heller...

Så jag förstår frustrationen av att inte orka och spilla bort sitt liv.

Verkligen tråkigt att läsa. Beklagar.

Hur såg ditt liv ut på ett ungefär innan olyckan?

Träning, ganska hårt ibland, har varit min grej länge, men börjat tröttna. VAd ska det vara bra för. Livet kört ändå.