Hur prata med min kk?
Sen början av augusti har jag en kk. De första månaderna sågs vi varannan eller var tredje dag och vi båda sade att två dagar utan varandra kändes som en evighet. Ingen av oss är alltså kär, vi har bara haft det otroligt skönt ihop.
I oktober fick han en åkomma som gjorde att vi inte kunde ses på obestämd tid. Jag var förstående, men blev samtidigt otålig, var kåt och visste inte vad jag skulle ta mig till. Efter några veckor (i november) kunde vi i alla fall börja ses och ha en del sex. Han var tvungen att vara lite försiktig, medan jag nästan kände mig needy och föreslog flera träffar. Mellan träffarna har vi som vanligt haft sms-konversationer om vad vi gillade med senaste träffen o.s.v.
Eftersom jag hade känt mig lite "på", sade jag till honom för nån vecka sen att jag skulle låta honom ta initiativet. Den gångna veckan blev den första (exklusive hans "sjukveckor") som vi inte sågs alls. Jag ville inte ta initiativet och trodde verkligen han skulle föreslå en lunchträff, men det blev aldrig så. Jag blev väldigt påverkad och ledsen av det tyvärr, och kände att jag inte klarar av såna här förändringar utan kommunikation. För mig har inget förändrats - jag skulle fortfarande vilja ses 2-3 gånger i veckan som i början. I förrgår kväll våndades jag och funderade på om jag ändå skulle sms:a fastän jag lovat mig själv att inte göra det, och just då sms:ade han och frågade om imorgon, då han vet att vi båda är barnfria. Jag blev lättad, men kunde samtidigt inte glädjas helt eftersom jag hade våndats så mycket. Det är ju inte hållbart att jag ska må dåligt.
Jag sade att jag är ledig imorgon, så vi ska ses, men jag föreslog också en lunch idag, så vi sågs nyss. Jag hade tänkt ta upp detta med hur ofta vi vill ses, hade egentligen också tänkt säga att det blivit lite för lång paus för mig senaste veckan. Men jag lyckades inte säga nåt av det, utan vi pratade om vad vi gjort, om Black Week och annat? Han är lite ?fyrkantig? ? när vi är i sovrummet är det sex för hela slanten och han berättar hur underbar kropp jag har, hur skönt det är, vad han vill göra med mig, han kan verkligen kåta upp mig. (Och jag gör detsamma.) Men utanför sovrummet? På sin höjd en kram. I början blev det lite förvirrande för mig, men jag har anpassat mig till det. Nu när vi inte setts på ett tag hade jag dock behövt nåt slags bekräftelse under lunchen. Det vore så härligt att höra att han längtat och längtar, att få nåt slags flört. Vi pratade om morgondagen och jag sade att jag kommer på kvällen efter ett event jag ska på. Han sade att det inte spelar nån roll för honom vilken tid jag kommer. Grejen är att han sagt liknande saker tidigare och i kombination med brist på flört låter det så otroligt likgiltigt i mina öron. Så jag log och sade att det vore trevligt att höra att jag gärna får skynda mig för att han längtar, men då (som några gånger tidigare) blev han nästan motsatsen och sade att om jag är inbokad på annat hela kvällen så gör det inget.
Vi fortsatte prata om annat, skojade och så, men nu känner jag för första gången att jag inte kommer att kunna ha sex direkt imorgon, utan vi måste prata om detta. Min kåthet har också varit som bortblåst senaste veckan.
Vi är alltså kompatibla i sängen och båda vill fortsätta ses, men jag saknar kommunikation (han är bra på att prata, men jag upplever att han blivit sämre på att prata om hur saker känns för mig eller för honom), flört och mer frekventa träffar (som i början).
Om vi hade fått en annan start så kanske jag inte skulle reagera så här, men den start vi fick var att ses varannan dag, sms:a varje dag, bara vilja ha mer och mer. Så när han väljer att inte ses på tio dagar utan nåt slags förklaring blir jag besviken. Sen är jag nog också en person som lätt börjar fundera när saker förändras/försämras utan att jag förstår varför. Det här är inget jag väljer ? har fokuserat på att ha kul med sonen under helgen, men tankarna har kommit ändå.
Jag behöver lite seriös input. Hur kan jag lägga fram detta imorgon?