vissli skrev 2023-12-09 14:43:04 följande:
Hoppsan hejsan fördomar.
Till att börja med krävs godkänt psykologsamtal för att få regionens hjälp med barn.
Och jag hittade min man sent i livet. Mentalsjuk? Nope. Kräsen? Ja.
Ja, fast under en timmes samtal kan man spela teater, och Femmis-organisationen till och med coachar kvinnor avseende hur de ska uppträda och vad de ska säga, så att de ska bli godkända på den intervjun. Det har jag tänkt på många gånger när jag har sett polisförhör på video för övrigt, med föräldrar som dödat eller svårt misshandlat sina barn. De verkar nästan alla så normala... Men när de har varit helt ensamma med sina barn och ingen haft insyn, då har de varit monster.
Dessutom råkar jag veta, att ingenting som kvinnan påstår till psykologen kollas upp. Till skillnad från vid adoptionsutredning av ensamstående; där står det i lagen att kvinnans manliga kontakter som hon uppger måste kollas upp, så att de existerar i verkligheten.
Detta skydd för det kommande adoptivbarnet förstärktes för ca tio år sedan. Tidigare räckte det att kvinnan la med brev ifrån kontaktpersonerna till sina ansökningshandlingar, men då bestämdes det att socialsekreterarna måste träffa dessa män i verkligheten, och ta reda på om de verkligen kommer att umgås med familjen och är beredda att vara lite av manliga fadersgestalter i det barnets liv, som ska hämtas till Sverige i så fall.
När förslaget att ensamstående kvinnor skulle få insemineras var ute på remiss, så krävde flera instanser med barnperspektiv att det skulle göras samma utredning på dessa kvinnor som på adoptionssökande kvinnor. Men feministerna skrek sig hesa emot det, och Stefan Löfven som var en svag statsminister, sa att det inte behövdes någon utökad utredning av ensamstående. Jag undrar hur många olyckliga barn han har på sitt samvete - som har blivit ensamma med en hysterisk toka, som lever helt isolerat..?