Hur vet man?

Jag är sambo med en man sedan över 20 år. Vi har haft stundvis problem som i alla förhållanden, men rett ut det mesta. Vi har två barn som idag är vuxna och ett vardagligt liv som ibland känns slentrian, men det är säkert helt normalt det också. 

För 15 år sedan hade jag ett jobb som blev psykiskt påfrestande, samt att jag hade huvudansvaret för våra två barn, som då skulle till och från dagis och skola. Jag var absolut inte i något bra läge och råkade komma över ett mejl min sambo skrivit till ett av dina ex.

Jag råkade se det, eftersom vi hade fri insyn i varandras mejl och vi nyttjade hans mejl till konversation med en firma angående ett inköp till vårt hus. Han visste att jag skulle gå in och läsa dessa för att vi skulle kunna ordna inköpet.

I mejlet jag råkade se, skulle "inget få stå Bibbii vägen för att de skulle få träffas snart, han måste få träffa henne snart och hon skulle bli hans fru".

Jag störtdök mentalt och all press och stress tog över och jag blev samtidigtom allt detta uppdagades, utbränd.

Vi lyckades lappa ihop vårt förhållande och levde å dom vanligt några år. Men jag var så klart plötsligt misstänksam mot alla samtal. Osv.

Han behövde resa utomlands på jobb och åkte till Thailand. Jag hade inställningen att om han ville vara otrogen så kan jag inget göra åt saken. Men han behöver inte komma hem sedan. 

Han var borta i 4-5 veckor och när han kom hem var det telefonsamtal klockan 4 på morgonen. Jag kunde vakna och höra att han satt inne på toaletten och pratade. Jag ifrågasatte vad han gjorde och fick till svar att han inte ville prata engelska med mig i närheten och att det var en tjej som jobbade på en bar som han träffat. Men att det var strikt på hennes jobb.

Fick den höra att han hällsat på henne i hennes rum och att hon tagit med honom på en djurpark. 

Jag landade i att jag måste någonstans tro honom. 

Åren har fortsatt gå, men jag såg en kommentar han skrivit till henne för inte alls så länge sedan på Instagram. Han saknade henne och drömmer om henne än. Jag har också sett att han haft ett foto på henne där hon står och håller för sina bröstvårtor. 

Jag har inte konfronterar honom om det här, ja fotot, men inte hans kommentar. Jag vet inte om jag ska tänka att jag är lyckligt ovetande eller om jag ska ta itu med det hela. Vad vill jag liksom.

Nu har han en kompis på jobbet, en tjej, som han pratat med ibland. Tjej kompisar för mig inget, men det är en liten märklig twist på det hela. Han säger att han prata ibland, men det uppkommer nya saker hon sagt lite för ofta för det. Det händer att han faktiskt tag upp deras konversationer ibland. Han målat en bild av att hon är som en dum blondin att hon inte har mycket vettigt att säga. När jag sa att min magkänsla hävdar att dom pratar bra mycket mer än så, så får jag till svar att det stämmer bra. När jag frågar varför han inte säger det då, så är det för att han är rädd att jag inte skulle tycka det är så kul. Jag har frågat varför han ljuger om sån skit, då han säger att dom är kompisar. Jag får inget vettigt svar. Sen har han aldrig pratat med henne när jag är med, aldrig en gång under semestern när vi spenderade hela dagarna tillsammans. Har faktiskt varit och kollat på hans samtalslista och sett att det handlar om ungefär en timma, flera gånger i veckan.