Fritidsaktiviteter uteslutning vid diagnos som exempelvis ADHD
Såg idag på nyheterna hur ett barn med en diagnos blivit utesluten från sin fotbollsträning pga dennes diagnos.
Enligt mamman hade sonen varit ifrågasättande för att få tydlighet och att han Behövde just en tydlig tränare.
Jag har tränat barn och unga i nästan 15 år nu.
Vissa föräldrar kan man samarbeta med och andra inte. Föräldrar som inte går att samarbeta med när deras barn har omfattande problematik pga exempelvis ADHD så har vi uteslutit dessa från undervisning.
Detta kan handla om barn som upplever att någon puttat de när situation varit att personen själv sprungit in i ett annat barn, personen har då ramlat och tagit strypgrepp på personen den sprungit in i. Detta är bara en av alla händelser.
Sedan hade vi en 10 åring som tog fram sin telefon vid sådär 100 tillfällen skrek ut saker om könsorgan, om sexuella aktiviteter som oralsex och spelade upp stönande klipp på telefonen och bara sprang runt med porrklipp och ylade?. Vi gjorde massor för att förändra detta. Provade en annan grupp, samtala med föräldrarna, gjorde orosanmälningar till socialtjänsten.
Sedan har vi de som är allmänt utåtagerande och tänder till vid exempelvis att någon annan tar bollen från dom. Det ingår liksom i aktiviteten att man tar bollen från någon annan. I hockey, handboll, fotboll och så vidare så är det EN boll på planen och det går inte att göra det tydligt vem som ska ha bollen och när?.
Faktum är att situation är såhär, människor sätter sina barn på fritidsaktiviteter. Föräldrarna betalar pengar, engagerar sig och barnen ska känna sig trygga.
Som verksamhet är ju barnen kunder. Om en person skriker könsord, spelar upp porrklipp, tar strypgrepp på andra barn så försvinner ju hela gruppen.
Man kan prata om att det ska finnas anpassningar och liknande. Men det här är en frivillig verksamhet. På en skola kommer alla tvingas gå även om någon skriker könsord och slåss, där kan man arbeta med dessa utmaningar, ta in specialpedagoger som kartlägger. Men dessa insatser finns inte i den vanliga världen där folk betalar från egen ficka. Folk är inte beredda att låta sina barn gå på en kaotisk fritidsaktivitet.
Sedan har jag haft minst 100 barn genom åren med olika diagnoser?. Det kanske är 5 av dessa som blivit uteslutna? Det är verkligen sista utvägen när inget annat funkar.
Varför kan man inte bara erkänna att vissa personer behöver mer stöd?