Vill skilja mig

Det där har ju bara en enda lösning. Hon vill absolut inte bidra till att bättra relationen så skilsmässa är enda utvägen nu.

Om du själv ledsnat har du ju ett övertag i och med att du kan tänka dig skilsmässa. Hon verkar vara nöjd med att leva familjeliv och med fördelarna (ekonomiskt, hjälpas åt med det praktiska) med att vara i en relation. Så om du väldigt bestämt tar upp problemen du ser och är tydlig med att om hon inte vill ta sin del av ansvaret för att upprätthålla er relation (parterapi, annan uppdelning hemma etc) så vill du skilja dig. Hon kanske är för säker på att du kommer stanna oavsett vad hon gör? 

Du kan också föreslå öppet förhållande som ett alternativ till skilsmässa. 

Får man fråga vad som håller dig kvar?

Jag hade krävt att hon följer med på familjerådgivning så ni reder ut vad ni har för förväntningar på varann och lär er kommunicera. Även om ni separerar kommer ni ju behöva kommunicera och samarbeta runt barnen. 
Vägrar hon så har hon ju gjort klart att du och er relation inte är värd någonting för henne och då är det ju bara lämna direkt.

Du skulle kunna börja med att ta hand om dig själv som första prio.
Genom flera olika saker som att ha mer egentid, träna, träffa vänner, lära dig något nytt osv, osv..för att må bättre själv först. och för att hon inte ska tro att hon vet exakt var hon har dig..
Hon verkar ju faktiskt ta dig för givet.

Sen kan du ju alltid säga som det är till din fru. Så som du har skrivit här.
Vill hon inte lyssna på det så skulle du kunna föreslå att ni har en öppen relation eftersom hon aldrig vill ha sex. så kanske hon lyssnar

Om du börjar ta hand om dig själv först och sätter dig själv först (ja förutom barnen då) så kommer nog din fru märka dig mer.

Det fungerar inte så. Barn är inte dumma ska du veta.
Mina barn var visserligen 12 och 15 när jag valde att lämna, men de är väl medvetna om att det är jag som alltid funnits där för dem och de vet att de alltid är och varit sedda och bekräftade av mig. Jag tar mig tid!

Och de har själva kommit på att pappa är som han är och att han numera "mobbar" mig enligt dem. Det har deras vänner också märkt...
De tycker att pappa och hans nya är skitfåniga, svåra att ha att göra med osv. Och det har de kommit fram till själva utan att jag sagt det - även om jag tycker lika...

Förstår dig, har haft ungefär samma problem. 

Men jag har lyckats vända det och vår relation nu är absolut inte perfekt, men jag mår bra igen i den. Och vi har hittat en liten gnista igen. Inte något jag förväntar mig ens efter alla dessa år och barn men det är fantastiskt. 

Några tips jag fick av vår relationsrådgivare: 

- Vad är det positiva med din partner? Vad gör hon som hon är bra på? Är hon en fantastisk mamma? Omtänksam? Rolig? Snäll? 

- Var överdrivet positiv till de bra sakerna. Försök att se henne ur ett nytt perspektiv. 

- Skriv ner en lista på saker som du vill förändra och ta fram de tre absolut viktigaste punkterna. Se till att en av dem förbättras i taget. Förändring tar tid och man tar ofta ett steg fram och två bak i början. Ha tålamod och tilltro. 

- Beröm varandra och var överdrivet snälla. Gjorde hon en kopp kaffe till dig? SNällt. En bra vana kan man öva på lika väl som en dålig. Börja uppskatta varandra och säg det högt till varandra. När ni gjort det ofta kommer det tillslut kännas mer naturligt och ni båda blir glada av det och kommer spontant vilja göra mer för varandra. 

Och angående sexet. Fråga henne vad som gör henne sugen. Försök att få henne att sätta ord på det. Kanske är det närhet som inte behöver leda till sex. Massage, kramar, hångel utan att du rör vid hennes bröst/mellan benen. Bara få igång henne och gör inga försök till att ligga sen. Det väcker lust, tro mig! Säg att hon är vacker, fin i håret, eller vad som helst men låt det vara äkta (men spä gärmna på lite). Om en kvinna känner sig attraktiv så kommer hon slappna av mer och känns sig mer sexuell. det är min erfarehet!