Vad är det som gör att man ogillar vissa människor

Svarar på en annan sak med:
Tror inte man ska tänka hur man ska skräddarsy sitt beteende för vad man tror att andra vill ha av en, utan se till att man trivs i sitt eget skinn. Jag är mig själv nästan fullt ut på jobbet t ex, ens riktiga personlighet funkar bäst. Sen såklart vara schysst mot andra men det är ju självklart. Jag märker när någon liksom smörar för mig och säger vad dom tror jag vill höra, det är inte min favorit även om jag förstår att man vill stå på god fot. Men jag tycker bättre om ärlighet.

Så självförtroende och trygghet, ingen annan kan vara som du och det går inte att låtsas så mkt, det blir inte genuint.

Nja säger jag då. Nån som har svårt med socialt samspel känner man igen, det kan vara irriterande men det är inte med beräkning tror jag. Det jag ogillar är dom som kan bete sig men har nån slags problem med sitt ego, grandiosa men dålig självkänsla.

Np.

Att bjuda på fika är absolut en bra början. 

Det är svårt att minnas vad andra säger, särskilt i början innan man hittat gemensamma nämnare. I början kan det vara bra att skriva ner, särskilt om man är helt ny på en arbetsplats. Ju mer man pratar desto lättare blir det att komma ihåg. 

Att skämta och tramsa behöver inte vara något negativt. Det behövs också. Man kan inte heller vara positiv hela tiden, även negativa saker skapar band mellan människor, men positiviteten måste överglänsa det negativa. Det har även en annan funktion och det är att om man är mestadels negativ blir man sällan tagen på allvar de gånger klagandet verkligen är befogat. 

Till sist, du behöver inte ha en djupare relation med alla. Det räcker med ett antal. Resten behöver bara uppfatta en som en glad och trevlig prick som de är bekväma att be om hjälp med arbetsuppgifter om det behövs. Att bjuda på fika och att hälsa glatt brukar räcka för det senare. 

Ju mer du tänker på och jobbar med detta ju lättare blir det. Till slut sker det helt naturligt. 

förstår hur du menar. för vissa kommer det naturligt. för min del är jag helt enig, behöver vara med någon som nästan är lite för rak för att det ska funka för förstår inte sociala koder alls o så. I mitt fall blir det dock fel om jag är mig själv om du förstår hur jag menar. resultatet blir att jag pratar för mycket så den andre kanske inte känner sig sedd. mina intressen intresserar inte andra och min humor är egendomlig och har en avvikande syn på det mesta så blir inte trevligt helt enkelt. 
just det sociala ligger ju inte för alla och kanske inte blir bäst att vara sig själv i de sammanhangen. vill bli bra på att kunna chit chatta med andra om deras små saker i vardagen och lyssna på andra. Många bra tips i tråden redan som sagt 

Rakhet som i tydlighet är ändå nödvändigt för jobbet, det är bra säger jag. 

Ja, jag tänkte att det kan vara så, annars hade du inte skapat tråden. 

Om du inte är nyfiken på andra så blir det kanske svårt ändå. Jag pratar inte om saker som inte intresserar mig men jag tycker att det är roligt att höra om andras intressen och liv ändå. Kanske att det som gäller är att glömma bort hur man uppfattas och bara vara genuint intresserad. Dom flesta har något fint imo och tycker om när andra visar intresse.

förstår hur du menar. för vissa kommer det naturligt. för min del är jag helt enig, behöver vara med någon som nästan är lite för rak för att det ska funka för förstår inte sociala koder alls o så. I mitt fall blir det dock fel om jag är mig själv om du förstår hur jag menar. resultatet blir att jag pratar för mycket så den andre kanske inte känner sig sedd. mina intressen intresserar inte andra och min humor är egendomlig och har en avvikande syn på det mesta så blir inte trevligt helt enkelt. 
just det sociala ligger ju inte för alla och kanske inte blir bäst att vara sig själv i de sammanhangen. vill bli bra på att kunna chit chatta med andra om deras små saker i vardagen och lyssna på andra. Många bra tips i tråden redan som sagt 

Jag tänker att det finns olika sätt att vara sig själv. Det behöver inte handla om att släppa alla spärrar.

Om du genuint vill ge andra den fina upplevelsen att bli lyssnad på så är du inte helt fejk när du låtsas intressera dig för dem. Din vänliga inställning till dem är äkta även om du egentligen inte bryr dig om deras segelbåt eller surdegsbakning.

Samma sak om du hejdar dig själv när du tror att du nog börjat tråka ut någon med att prata om dina egna intressen. Om du hejdar dig, för att du på riktigt känner respekt och välvilja mot den du pratar med, så går du inte emot dig själv som person; du bara hejdar en impuls. 

Men kan det inte vara så att de liksom framstår som så men att bakom döljer sig i själva verket en stor okunskap om hur man ska bemöta människan framför sig, att personen kanske tror att den är underhållande medan den andre kanske uppfattar den här personen som mycket jobbig och inte alls skulle välja att prata med den privat typ? 

+1! Blir nyfiken på vissa människor, men mer vad de tänker på och hur de lever sina liv och sådär. Men det är ju kanske inte saker som är lämpliga att ställa till ngn ytlig i ett fikarum. Nä exakt men är man väldigt udda, har specialintressen och inte riktigt passar in kanske det inte är någonting att stoltsera med. Målet för mig med tråden var att lära mig exempel på hur man kan framstå som trevlig på jobbet och vad man ska säga och inte säga och så o göra pch så. Folk tar mkt avstånd från mig och visar på många sätt att de inte gillar mig. så har det varit hela live. för mi. nånstans vill jag landa, att jag kan jobba här och vara den där kollegan man kan prata med och be om hjälp av och sitta i samma rum som. svårt att se sig själv utifrån. men bra att få tips härifrån 

Inte dom jag tänker på skulle jag säga, det är snarare hybris av att dom är vana vid att kunna ytligt charma många. Men det är ngt trist som repellerar mig, att dom inte har en dialog med andra utan förväntar sig att deras sociala färdigheter ska ersätta riktig kunskap och intresse för andra. På jobbet är jag så trevlig jag behöver vara mot dom här snackpellarna, ser jag dom privat någonstans så undviker jag dom till varje pris.

Nån som inte helt förstår sociala koder är ngt annat.

Jag har svårt för otrevliga människor som inte hälsar, som gör att man känner sig osynlig. 
Jag undviker kollegor som gnäller, klagar och är negativa.
Jag undviker kollegor som pratar för mycket om sig själv och privata grejer på ett sätt som stör arbetet.
Jag har svårt för kollegor som tar ej emot kritik och säger att de vet allt och sedan visar det sig att arbetsuppgifterna ändå blev felaktigt utförda.
Jag har svårt för människor som överdriver och ljuger. 
Jag har dock empati och förståelse för kollegor med diagnoser eller sjukdomar eller andra omständigheter som gör att allt ovan inträffar så länge människor är ärliga och öppna.