Läkare skrev nedsatt arbetsförmåga minst ett år, fk håller inte med

Få kanske FK tänker att man inte kan veta att förmågan är lika nedsatt om ett år. Det går att veta först när man provat allt.

Ja du har nog rätt:(

Och vad är det som säger det kommer ta exakt 1 år för att bli bättre ?

Det är klart man inte vet, därför hade ju läkaren skrivit "minst ett år" inte "exakt ett år". Allt enligt trådstarten. 

Klart det kan vara värt att be läkaren förtydliga intyget. 

Om Fskassan bedömer det så så kanske det grundar sig på info som de fått någon annanstans ifrån än från läkaren?

Ja gör det. Man har rätt att kräva hur dom kommit fram att det ska ta så lång tid

Såg att tråden var några veckor, men känner med er, tuff situation.

Men, grejen är att är man hemma ett år är risken hög att man fastnar där. I den mån det går, hjälp henne hitta ett jobb som skulle kunna fungera! 

Jag förstår att du som förälder vill ditt barns bästa, men ibland är det bästa den väg som kanske ser som mest snårig ut.

Jag har haft aktivitetsersättning. Det är väldigt svårt att få om man ej har en svår funktionsnedsättning som gör att man knappt fungerar i vardagen.

Du skriver att hon har social fobi men man behöver iprincip vara helt oförmögen att tala med andra och ej kunna gå på möten själv för att de ska se det som att man ej kan arbeta.  

Skriver FK verkligen att hon KOMMER förbättras? Det står inte nått i stil med att det finns chans till förbättring eller att det inte är styrkt att förbättring inte kommer kunna ske?

Det är ju omöjligt att veta hur det är i just ert fall med så lite information. T.ex. behöver man veta vad planen är, vad din dotter ska göra under denna tid för att bli bättre. 

I alla fall, Fk kan vara orättvisa, jag hade faktiskt inte trott det förrän jag bröt fotleden för ett par år sedan. Jag var rätt överviktig då och orkade knappt lyfta min kropp när jag gick på kryckorna, jag klarade bara korta sträckor.

Grejen var också att jag hade en krånglig arbetsväg: först skulle jag hoppa till busshållplatsen, sedan på något sätt ta mig ombord på bussen, åka till pendeltågsstationen där hissen mer ofta än inte var avstängd så att man måste GÅ nerför en hög trappa (bland allt folk som sprang och stressade), över en gångbro, och sedan ner igen på andra sidan, krångla sig genom spärren, krångla sig upp på tåget - och sedan tio minuters (i normala fall) promenad till arbetsplatsen när man kom fram.

Det var helt omöjligt, jag hade inte för mitt liv kunnat göra det på kryckor. Läkaren förstod det och gav mig sjukskrivning under hela läkningstiden. Men Försäkringskassan underkände! Det blev mycket bråk och kontakter hit och dit med läkaren innan jag fick igenom det och utbetalningarna blev försenade. Vilket inte gjorde mig något då jag hade pengar på banken - men i annat fall?! Folk som inte har någon buffert och inte är vana att stå på sig?! 

*uppför