Tvååring som går på lillasyskonet, hur avleda?

Puffar för fler erfarenheter och tips, gärna solskenshistorier att dethar ett slut.

Tvååringen kör just nu smällar med handflata i huvudet, inte bara  på bebis utan på mig, sig själv och ibland pappan.

Om tvååringen är på lillasyskonet och vi säher nej smäller han till sitt eget huvud vilket känns jättejobbigt. Vi är ABSOLUT inte fysiska utan väldigt väldigt  lugna.

Men snälla säg att detta minskar!

Jag är av åsikten att det är bara att hålla småsyskonet på säkert avstånd tills ni är ur den här fasen. Låt barnen umgås och ha kul ihop, men bara när du är med och punktbevakar så att inga slag eller knuffar överhuvudtaget når fram. Kan du inte ha fullt fokus så tar du alltid med dig minst ett av barnen. Du behöver inte göra någon stor grej av att han försöker trumma på småsyskonet, dels för att du stoppar honom långt innan han når fram och dels för att detta inte är ett beteende som ni vill ge uppmärksamhet. Lite uttråkat kan du konstatera att ni inte slåss och sedan göra något annat.

Något du kan testa är att plocka ihop en låda med riktigt roliga favoritleksaker. Sedan tar du bara fram den lådan medan du ammar eller är upptagen med småsyskonet.

Kan du amma i sjal? Om det funkar så kan man göra nästan vad som helst medan man ammar och det tar mycket mindre tid från storasyskonet. Självklart är det viktigt att ta sig tid att bara titta in i ögonen på bebisen när hen ammar, men mina kunde lätt amma 12+ timmar om dagen, så jag kände att det var ok att ha fokus på annat ibland med.

Något annat du kan försöka är lekar där du är den som initierar kontakt och du är den som ger uppmärksamhet först. Tex "jaga"-lekar där du jagar ifatt honom och håller honom i en stor kram, som han lätt kan slingra sig ur, medan du skryter om hur absolut fast han är, eller olika varianter av titt-ut och kurragömma. 

Många lekar kan ni dessutom leka medan du sitter på soffan. Kurragömma, där du gissar var han har gömt sig, han kan gå runt, runt soffbordet och emellanåt så fäller du ner grindarna (fångar in honom eller låter honom slinka undan), ballongtennis, dansstopp ... Allt för att aktivera och ge uppmärksamhet när han inte trummar på omgivningen.

Har han en docka eller en nalle att leka med? Det kan vara bra att rollspela lite olika scenarier - både snälla och mindre snälla sådana - för att hjälpa honom att hantera livet med småsyskon.

Trummor? Eller en hink eller låda som kan agera trumma. Finns det ett sätt att trumma på "rätt" sätt kanske det blir mindre intressant att trumma på "fel" saker. 

Från typ 2,5 års ålder (tidigast) så brukar jag se bra resultat av att be dem titta på personen de har gjort illa. Alltså om de slår till ett syskon eller norpar en leksak så uppmuntrar jag barnet att titta på sin bror eller syster. De får ett ögonblick på sig att se den som blev ledsen och känna empati, vilket är mycket svårare för barnet om hen direkt kutar iväg och känner sig triumfatorisk eller har roligt med leksaken. Fråga gärna barnet hur syskonet känner sig och hur vi kan hjälpa (ifall hen är ledsen eller arg).

Jag är av åsikten att det är bara att hålla småsyskonet på säkert avstånd tills ni är ur den här fasen. Låt barnen umgås och ha kul ihop, men bara när du är med och punktbevakar så att inga slag eller knuffar överhuvudtaget når fram. Kan du inte ha fullt fokus så tar du alltid med dig minst ett av barnen. Du behöver inte göra någon stor grej av att han försöker trumma på småsyskonet, dels för att du stoppar honom långt innan han når fram och dels för att detta inte är ett beteende som ni vill ge uppmärksamhet. Lite uttråkat kan du konstatera att ni inte slåss och sedan göra något annat.

Något du kan testa är att plocka ihop en låda med riktigt roliga favoritleksaker. Sedan tar du bara fram den lådan medan du ammar eller är upptagen med småsyskonet.

Kan du amma i sjal? Om det funkar så kan man göra nästan vad som helst medan man ammar och det tar mycket mindre tid från storasyskonet. Självklart är det viktigt att ta sig tid att bara titta in i ögonen på bebisen när hen ammar, men mina kunde lätt amma 12+ timmar om dagen, så jag kände att det var ok att ha fokus på annat ibland med.

Något annat du kan försöka är lekar där du är den som initierar kontakt och du är den som ger uppmärksamhet först. Tex "jaga"-lekar där du jagar ifatt honom och håller honom i en stor kram, som han lätt kan slingra sig ur, medan du skryter om hur absolut fast han är, eller olika varianter av titt-ut och kurragömma. 

Många lekar kan ni dessutom leka medan du sitter på soffan. Kurragömma, där du gissar var han har gömt sig, han kan gå runt, runt soffbordet och emellanåt så fäller du ner grindarna (fångar in honom eller låter honom slinka undan), ballongtennis, dansstopp ... Allt för att aktivera och ge uppmärksamhet när han inte trummar på omgivningen.

Har han en docka eller en nalle att leka med? Det kan vara bra att rollspela lite olika scenarier - både snälla och mindre snälla sådana - för att hjälpa honom att hantera livet med småsyskon.

Trummor? Eller en hink eller låda som kan agera trumma. Finns det ett sätt att trumma på "rätt" sätt kanske det blir mindre intressant att trumma på "fel" saker. 

Från typ 2,5 års ålder (tidigast) så brukar jag se bra resultat av att be dem titta på personen de har gjort illa. Alltså om de slår till ett syskon eller norpar en leksak så uppmuntrar jag barnet att titta på sin bror eller syster. De får ett ögonblick på sig att se den som blev ledsen och känna empati, vilket är mycket svårare för barnet om hen direkt kutar iväg och känner sig triumfatorisk eller har roligt med leksaken. Fråga gärna barnet hur syskonet känner sig och hur vi kan hjälpa (ifall hen är ledsen eller arg).

Något du skulle kunna testa är att leka att en av nallarna trummar på en annan, som då börjar gråta. Hur tror du att din tvååring skulle reagera?  

Eller att en av nallarna vill trumma på en annan och att ni, eller andra nallar, hjälper honom låta bli eller stoppar honom. Du kan låta tvååringen ta på sig olika roller och se hur hen agerar när hen är nallen som trummar, den som blir trummad på, "polisen" som styr och ställer eller den som tröstar och plåstrar om ... Lek är givetvis lek, och inte verklighet, men det kan ge intressanta inblickar i hur din tvååring tänker och känner om situationen.

Ja, du förstår vad jag vill komma åt? Att träna och bearbeta lite i leken och kanske, kanske få något att gå på som funkar i skarpt läge med småsyskonet med.

Något du skulle kunna testa är att leka att en av nallarna trummar på en annan, som då börjar gråta. Hur tror du att din tvååring skulle reagera?  

Eller att en av nallarna vill trumma på en annan och att ni, eller andra nallar, hjälper honom låta bli eller stoppar honom. Du kan låta tvååringen ta på sig olika roller och se hur hen agerar när hen är nallen som trummar, den som blir trummad på, "polisen" som styr och ställer eller den som tröstar och plåstrar om ... Lek är givetvis lek, och inte verklighet, men det kan ge intressanta inblickar i hur din tvååring tänker och känner om situationen.

Ja, du förstår vad jag vill komma åt? Att träna och bearbeta lite i leken och kanske, kanske få något att gå på som funkar i skarpt läge med småsyskonet med.

har 2 år mellan mina och när jag inte kunde sitta med de och punktmarkera så hade jag bebisen i liggvagnen eller i stokke newbornsits, ibland i sele.

har 2 år mellan mina och när jag inte kunde sitta med de och punktmarkera så hade jag bebisen i liggvagnen eller i stokke newbornsits, ibland i sele.

Säg nej, lyft bort honom och ge honom en kudde att banka på istället. Du får banka på den här, men inte på bebisen. Precis som med hundvalpar som ska gnaga på saker. Man tar bort saken säger nej och ger ett tuggben i stället.