• Anonym (Lever...n)

    Ensam och olycklig

    Är ensamstående pappa till 2 tonåringar. De bor istort heltid hos mig.
    Barnens mamma lämnade mig för ca 10 år sen pga att jag har en autoimuna sjukdomar som gör att jag måste transplantera levern inom nu kanske ca 5-10 år. 
    För ca 6 månader sen lämnade särbon mig efter 4 år och flyttade direkt ihop med en ny, hon ljög och var riktigt elak sista tiden. 
    Hon sa att hon inte vill leva med någon som kanske måste ligga på sjukhus senare och kanske inte överlever....

    Har inga vänner där jag bor, är långt till dem. Kan inte flytta då jag inte fixar det ekonomiska just nu trots jobb, som alla vet har allt blivit så sjukt dyrt.

    Känner mig så ensam är så ledsen och samtidigt livrädd för att träffa någon ny, om äns någon vill ha mig... 

  • Svar på tråden Ensam och olycklig
  • Anonym (Mio)

    Beklagar din situation, och jag hoppas verkligen att det vänder och du slipper känna dig ensam. Tänker dock att du bör satsa på att skaffa vänner istället för förhållanden. Har du inte haft några vänner på 10 år? Är det dina förhållanden som hindrar dig från att skaffa/behålla vänskaper?

  • Anonym (A)
    Anonym (Mio) skrev 2024-01-20 20:32:48 följande:

    Beklagar din situation, och jag hoppas verkligen att det vänder och du slipper känna dig ensam. Tänker dock att du bör satsa på att skaffa vänner istället för förhållanden. Har du inte haft några vänner på 10 år? Är det dina förhållanden som hindrar dig från att skaffa/behålla vänskaper?


    Håller med, satsa på vänner och familj
  • Anonym (D)

    Måste man ha någon då? Det är inte farligt att vara själv. Jobba på dig själv. 

  • Anonym (Lever...n)
    Anonym (Mio) skrev 2024-01-20 20:32:48 följande:

    Beklagar din situation, och jag hoppas verkligen att det vänder och du slipper känna dig ensam. Tänker dock att du bör satsa på att skaffa vänner istället för förhållanden. Har du inte haft några vänner på 10 år? Är det dina förhållanden som hindrar dig från att skaffa/behålla vänskaper?


    De gick inte att ha vänner med särbon, första tiden fungerade de hyfsat sen så gick de inte alls. 
    Vi skulle hela tiden umgås eller så skulle de pratas i telefon från morgon till kväll. 
    Så fort ja nämnde ett namn så vart de 1000 frågor o massa påståenden om att jag gick bakom hennes rygg o va otrogen. 
    Jag bor tyvärr i en liten by där man inte blir insläppt när man kommer utifrån, om man inte har kopplingar med någon. Då jag bodde 20 mil.här ifrån innan så vet jag inte vem någon var, blev ensam med barnen 3 månader efter vi flytta hit o de vart skilsmässa. Tog flera år att få ordning på allt med jobb och barnen då fanns det inte möjlighet att få ihop livspusslet. 
    Närmaste släkting jag har bor 40 mil bort...
Svar på tråden Ensam och olycklig