Fler regnbågspar som ska göra IVF?

Åh vad nervöst men spännande, IVF är så pass bra att de flesta lyckas efter tre gånger, om inte förr! Hur gamla är ni?
Vi gjorde tre misslyckade inseminationer, då visade det sig att jag förutom endometrios har tarmsjukdom, så jag behandlades för det och vi bytte till IVF som lyckades direkt. Är i vecka 26 nu i veckan.

Det låter hoppfullt! Grattis till graviditeten! Vi är 33 - inte purunga direkt men de på vårt klinik menar att förutsättningarna är goda så man får väl lita på det antar jag? 

Tack! 33 är en jättebra ålder, tror att det först vid 35 man räknas som ''äldre'', men jag känner flera 40+are som lyckats med IVF! Det är också upprepade behandlingar som brukar leda till framgång om inte annat.
När ska ni starta? Det är lättare sagt än gjort, men mitt tips är att släppa kontrollen och göra som läkarna säger. Det är viktigt att vara positiv, tycker jag, för det är en process. De sa till oss att tänka NÄR vi får barn, inte OM!

Taack för all pepp! Klokt att tänka "när" och inte "om", det ska jag börja med :) När vi ställde oss i kön för två år sen var jag sååå peppad och sen efter ett år när vi kom fram likaså, men så har alla inseminationsförsöken vi gjort typ fått mig att bli lite mer försiktig med mina känslor. Visserligen har vi "bara" gjort fyra försök men processen har varit så långdragen och jag trodde allt skulle gå mycket snabbare. Var kanske lite naiv hehe...

Hur som helst så började vi med de första sprutorna (bemfola) förra veckan och idag ska vi lägga till ganirelix. Sen har jag tid för ultraljud på fredag och så har de sagt preliminärt att om allt ser bra ut så är äggplocket nästa onsdag och sen återföring nästa fredag.

Hur var äggplocket för dig? Jag har tänkt sjukanmäla/jobba hemma mig onsdag-fredag för säkerhets skull.

Jag förstår dig verkligen, man både hoppas och är rädd att det aldrig ska fungera. Det är ju lite klurigare för oss samkönade, och även om det sliter på en, är fyra försök inte så mycket i praktiken!

Vad spännande att ni börjat och har en plan!

Äggplocket var det jag var mest nervös över, men det var verkligen ingen stor grej! Jag fick bedövning och sådant där och kände väldigt lite, det som kändes mest var faktiskt när sjuksköterskan med sin kroppskraft tryckte på min mage för att typ flytta livmodern så att läkaren skulle komma åt. Sen blödde jag bara lite i max en dag. Hade kunnat jobba samma dag, men det kan nog vara klokt att vara hemma den dagen, och kanske dagen efter, eftersom man ju inte säkert kan veta hur det blir. Mitt råd är att lita på vårdpersonalen och andas igenom ingreppet och sen ta det lugnt och tänka positiva tankar. Det är förmodligen en tidsfråga innan ni blir gravida, så innan det tror jag på att njuta med sin partner, när man ändå är barnfri 

Tack för alla tips! :) Känner mig redan peppad och lite mindre nervös. 

Hur mår du i graviditeten? Hur känns det att bli förälder?

Det var så lite!
Jag är okej trots ganska stora komplikationer just nu. Vi går därför till en överläkare varannan vecka, snart ska specialistmödravården också kopplas på och så går jag till barnmorska då. Så det är mycket vårdkontakter och ovisshet, men vi hoppas på det bästa. 

Kan tänka mig att det är påfrestande. Jag håller tummarna för att allt ska gå bra för er <3