• AnonymisJ

    Känner mig tom och tänker på döden.

    Hej. 


    Jag är en tjej på 22 år som till och från känner mig väldigt tom inombords och inte riktigt vet vad jag känner. Jag har svårt att se att jag kommer bli äldre än 30 år. 


    I början av min tonår så led jag av depression, självmordstankar och självskadebeteende. Jag hade kontakt med både socialen, BUP och andra psykologer. Med åren som gick så rann detta ut ur sanden och livet började faktiskt ordna upp sig för mig. 

    Nu är jag 22 år och jag vet inte hur eller varför, men jag känner mig så tom. Vissa kvällar gråter jag okontrollerat och känner att livet är meningslöst. Tankarna på döden smyger sig på samtidigt som jag absolut inte vill dö, men på något sätt så känns döden lugnande, typ? Det som gör mig så förvirrad är att jag ena dagen älskar livet och har massor av framtidsplaner till att dagen efter känna mig tom och att inget spelar någon roll längre. Jag är även ofta väldigt arg och lättirriterad som ofta resulterar i att jag skriker, gapar och tar sönder saker, så har det varit sen jag var liten. 


    Jag ser hur mina gamla klasskompisar börjar plugga och utbilda sig, skaffar barn, förlovar sig, flyttar till andra städer och börjar nya liv, men jag kan liksom inte se detta framför mig? Jag kan inte tänka mig att jag blir äldre än 30 år. När jag tänker på framtiden ser jag bara en stor vägg framför mig. 


    Är det fler som känner såhär? 


     

  • Svar på tråden Känner mig tom och tänker på döden.
  • Tukt

    Jag tror det är ganska många, och att det förekommer då och då i ens livsskede.
    Finns det någon quick fix? Nej, förmodligen inte, utöver tunga droger.
    Men det kan vara bra att hitta saker man kan brinna lite för, och ge dessa lite mening med livet. 
    Även om man inte är uppväxt med ideella organisationer, subkulturer eller idrottsföreningar så är det sällan för sent. Hitta något!
    Det viktiga är att man inte fastnar på Familjeliv för länge. Det kräver motståndskraft! Cool

  • Anonym (The Red Witch)

    Ja vi är fler som har känt och känner som du ❤️


    Känslor är känslor och tankar tankar. Det kluriga är att känslorna triggar igång tankar då vi så gärna vill förklara våra känslor och lägga dem i fack. Speciellt de jobbiga känslorna. Medans de positiva känslorna använder vi som drivmedel.


    Prova att acceptera dina dåliga känslor och se dem som en kraft istället för nått negativt. De är nämligen lika kraftfulla som dina positiva känslor. Du är bara mer vän med dina glada känslor. Båda är energier som du känner och skapar.


    En känsla är bara en energi som måste passera, om det känns jobbigt så kan du då gråta men du kan också passa på att meditera för att på så vis träna dig på att inte börja tänka låga tankar. 


    Det kanske låter klyschig, men du har en gåva om du känner så mycket som du gör. Med vänlig hälsning, En häxa ❤️

Svar på tråden Känner mig tom och tänker på döden.