Hej! (Skriver detta efter jag skrivit svaret. Det blev väldigt mycket längre än jag planerat, så börja inte läsa om du ogillar långa texter).
Jag ville berätta om vad begreppet vacker betyder för mig och hur det förändrats med tiden. Jag tror verkligen inte att jag har mer kunskap eller vet bättre än någon annan. Detta är min personliga sanning. Det är en häftig känsla att uppleva hur olika förutsättningar kan skapa nya känslor och att man kan finna skönhet överallt. Det enda som krävs är att öppna för att möjligheten finns att vi inte vet allt och att saker vi ser på ett visst sätt i dag kan se annorlunda ut i morgon.
Ingen går och tror att man ska bli påkörd av en bil varje gång man ska gå ut på promenad, men vet att det kan hända. På samma sätt kan vi möta sin omgivning. Jag tror inte att jag kommer att tycka att jag tycker att det är vackert med steampunk, men jag skulle kunna tycka det, under rätt förutsättningar.
Vi missar så mycket i livet endast på grund av att vi ser saker genom ett filter som är skapat av din omgivning.
Om jag till exempel ser en tjej med färgad tuppkam och andra attribut som förknippas med punk, så krävs det endast en millisekund innan jag vet att jag inte tycker att hon är vacker. Sanningen är att det är det är en åsikt jag ärvt av mina föräldrar. Sen påverkar vad omgivning våra vänner tycker och vilja att få deras godkännande. Så länge jag accepterar deras verklighet som min, sä går jag genom livet utan att lyfta blicken och utan att ge sig själv friheten att skapa sig ett eget filter.
Jag tar mig inte tiden att faktiskt se på en människa innan min åsikt är klar.
Jag har allt för många gjort val av partner på grund av att jag vet att min omgivning kommer att ge mig sitt godkännande och jag slipper stå upp för vad jag själv tycker. Lycka är att kunna visas upp en partner som vänner, arbetskamrater och följare på sociala medier kommer att tycka är skitsnygg. Med en sån partner ses jag som "lyckad" och kanske med lite avund.
Den snygga partnern ger en känsla av trygghet, då det finns ytterligare en sköld mellan det jag känner och det andra kan se.
Jag är själv född med gener som efter granskning placerat mig i kategorin ?snygg?. (Jag sett bilder från då jag var 17-18 år och jag var inte snygg, men jag hamnade bland dem)
Att få tillhöra den grupp som består av de snygga coola och välbeställda kommer med många krav och jag passade verkligen inte in. Jag förväntades ett endast umgås med ett fåtal utvalda killar och jag förväntades träffa tjejer som såg ut och var på ett visst sätt. Det var en förutsättning för att få tillhöra.
Det är ett kallt klimat i en grupp människor som från tidig ålder fått en bild om sig själva som bättre, snyggare och viktigare odlad av sin omgivning tills den skapade bilden blir deras egen verklighet.
Det finns i alla sammanhang människor som ser sig själva som så fantastiska eller fysiskt överlägsen sin omgivning vilket gör att dom anser sig inte behöva anstränga sig på samma sätt som dom förväntar sig att andra skulle göra för dom.
Ett bra exempel är de killar som har en stor kuk och som därmed i sin värld är en fantastisk älskare. Varför skulle dom anstränga sig eller eller vara lyhörda när det räcker att dra ned byxorna, lägga sig på ryggen och stolt säga: -?Var så god och njut?!
Det är oväntat många tjejkompisar som genom åren berättat om såna möten.
Under några stressiga år mellan 16-19 så försökte jag leva upp till förväntningarna och göra det jag visste skulle rendera uppskattning hos grabbarna och ge mig min plats i gruppen.
Jag träffade tjejer som ansågs vara åtråvärda. Gällande dom ?förhållandena? så kan jag bara innerligt hoppas att jag betedde mig bra. I den åldern så krävs det inte mer än att möta en skitstövel för att få sin självbild förstörd för väldigt lång tid.
Belöningen för dessa relationer var att jag fick uppskattning och ryggdunkningar från mina kompisar och jag blev kallad för ?odjur?.
Jag var för feg för att visa mig själv eller våga träffa någon som jag tyckte var söt och spännande. Att hamna utanför tryggheten i att tillhöra en grupp och att inte veta vem jag är utan dom, gjorde att jag fogade mig. Åtminstone några månader till.
Det var en lördagskväll i maj, det året jag skulle fylla 20. Som vanligt var det bokat att vi skulle som alltid till samma klubb och
denna kväll var det livespelning från ett känt band, vilket garanterade lapp på luckan. Jag gjorde som vanligt och satte mig i puben en våning ned. Där var det alltid lugnande och hade man turen att träffa någon som faktiskt verkade intressant så gick det att prata utan att skrika. Efter en timme eller två stod jag i baren när jag kände en arm om mina axlar och någon som sa:
-?Jag trodde att du tillhörde de utvalda och så står du här ensam, ja det är ju för jävla sorgligt?!
Sen ett stort skratt, men varmt och inte hånfullt.
När jag tittade upp så såg jag en tjej som såg väldigt bekant ut, men som tog mig en stund att placera.
Sen mindes jag henne från högstadiet. Ett år yngre än mig. Jag hade aldrig pratat med henne men ofta sett eftersom hon ?utmärkte sig?. Det var en ganska liten skola och hon var den enda på skolan som var goth. Hon måste haft en vidrig tid på den lilla inskränkta skolan. När jag såg hene var hon alltid ensam och jag såg att hon var utstött och man pratade högt om henne och skrattade. Gärna så att hon skulle höra. Nu stod vi något år senare öga mot öga och jag kunde konstatera att
utseendemässigt kunde vi inte vara länge ifrån varandra. Jag utan fantasi i uppvikta chinos och märkesskjorta där kragen självklart var uppvikt. Lite foundation för att inte se blek ut och håret fixerat.
Hon hade långt svart hår, kanske lite mindre smink än jag kunde minnas från skoltiden och inte lika många ringar i sina ögonbryn.
Hon var klädd i kort rutig kjol och hade trasiga nätstrumpor under. På fötterna stora kraftiga kängor. Hon var precis allt som jag var inlärd att skämmas för att förknippas med. Detta var något helt nytt för mig. Vi satt tillsammans hela kvällen och det fanns inte ett ögonblick av obekväm tystnad. Hon pratade och förde sig på ett helt annat sätt än jag var van vid, men med charm och intelligens. Gränslös, men utan sarkasm. Hon fick även mig att slappna av och vara mer öppen.
Jag kände så mycket respekt och beundran över hennes totala obryddhet.
Hon som varit utstött och som tillhörde ett helt annat umgänge, hade utan tvekan gått fram till mig och verkade helt oberörd.
Hon var intelligent och hade ett leende som kunde smälta isar. Jag tog mig mod att se in i hennes ögon som var vackra och uttrycksfulla. Helt plötsligt såg hon så annorlunda ut nu och jag undrade hur jag aldrig kunnat se det förut. Den kvällen rusade förbi och när hon undrade om jag ville följa med henne hem, så kunde jag ärligt svara att det inte fanns något jag hellre ville.
Trots att vi från början inte hade något gemensamt så hade jag aldrig känt som jag gjorde med henne. Det var så sexigt med hennes självförtroende och det kändes äntligen som att något var på riktigt. Helt klart är att träffa henne fick mig att våga leva mitt liv och göra val efter min egen vilja.
Vårt möte slutade som det började.
På förmiddagen efter när vi fortfarande låg i sängen tog jag mod till mig och frågade om hon ville ses igen?
Hon tittade på mig och sa:
-?Alltså, du är mycket bättre än jag trodde, men vi behövde ju inte planera något. Springer vi på varandra så gör vi.
Sen är vi ganska olika och mina kompisar skulle nog tro att jag fått en hjärnblödning om dom såg mig tillsammans med dig?. Hon sa det på ett sätt som inte sårade, men kändes lite snopet.
Vi sprang inte ihop fler gånger och det var antagligen så det var menat.
Hade vi mötts vid något annat tillfälle än just då så hade detta nog inte hänt.
Bara då fanns förutsättningarna för det som blev så fint.
Jag har efter det inte fallit för någon kolsvart hår, vitt ansikte och sotade ögon. Har inte heller någon förkärlek till miniikjolar med eller utan trasiga nätstrumpor under eller gigantiska kängor. Men just den kvällen var det helt rätt och jag vet att jag flera gånger under den kvällen tänkte ?så otroligt vacker hon är?.
Det mötet fick mig att alltid vilja känna just som där och då och jag kommer alltid att minnas henne med värme.
Livet har sen gett mig möjlighet att få möta många fantastiska kvinnor, med olika personligheter, utseenden, bakgrund, intressen och viljor. Den enda likheten som dom delar är att jag vid någon tid i livet har sett på dom alla och tänkt ?Gud, så otroligt vacker hon är ?!
Inget är beständigt och vi vet ingenting om vad vi känner eller tycker i morgon.
Det finns säkert människor som vet exakt vad dom tycker i alla frågor, vars åsikt aldrig ändras. Ingen kan vara attraherad av allt. Men om man inte tycker att någon eller något är attraktivt, visa alltid respekt.
Fula människor finns bara bland dem som inte respekterar olikheter och som tar sig rätten att bedöma andras värde.
Man ska tänka en gång extra vilka konsekvenserna kan bli innan man delger sin ?sanning?!