Upplever nu att allt går åt helvete.
Arbetslös
Arbetslös sambo
Hyreskontrakt uppsagt
Barn på 2 år
Förälder allvarligt sjuk
Hur tar jag mig igenom denna perioden?
Exempel på folk som haft liknande cocktail att hantera?
Blev kär i en narcissist
När det krisar får man helt enkelt lov att orka fokusera på det viktigaste. I ditt fall hitta en bostad och ett jobb.
Har du kollat med FK om du kan få närståendepenning om din förälder är allvarligt sjuk?
Rimligen kan varken arbetslösheten för er båda och uppsägning av hyreskontraktet kommit utan förvarning. Uppsägningstider för både jobb och bostad. Där har ni alla möjligheter att själva påverka. Sjuka anhöriga ligger ju utom kontroll. En liten härlig 2 åring gör gott. Visserligen är det inte optimalt med både flytt och ev byte av förskola samtidigt. Antar att barnet har sina 15 h där. Ger er tid att rådda i jobb- och bostadssökande.
2023 var värsta året: Min dotter, 17 år, kämpade med en missbruksproblematik, det gör hon fortfarande men det är lite bättre nu. Min pappa dog efter lång tids sjukdom. Både en lättnad men även en stor saknad och sorg över det som inte blev. Senare under året dog mitt enda syskon av en aggressiv cancer. Så nu är jag ensam med ansvaret för en deprimerad och smärtpåverkad gammal mamma, en dotter med missbruk, en son med NPF och sorgen efter mitt syskon, som är avgrundsdjup.
Soc tog barnen. Vi fick dem rätt snabbt tillbaka men är fortfarande inte på banan, varken föräldrar eller barn.
Det är bara att kämpa vidare. Ta stöd av nära och kära. Vänner och framför allt familj har varit fullkomligt oumbärliga för oss. Var inte rädd för att be om hjälp.
Min mamma har valt att lägga ALL tid, energi och ekonomisk stöttning på min syster. Hon har bott i ett hus som min mamma äger för en symbolisk summa i tio år. Själv får jag ingenting.
Redan som barn fick jag t.ex. betala min glass och min syster blev bjuden.
Jag förväntades kunna stöta till med min veckopeng om det fattades pengar till en räkning, men min systers pengar rörde de aldrig.
Jag har blivit behandlad som en väninna, som kan lyssna på relationsproblem och hjälpa till med praktiska saker, medan min syster har fått ha en normal mamma-och dotter relation.
Det är knappt två år mellan oss.
Denna särbehandling har satt djupa spår i mig hela livet och gett mig stora problem med att förstå vad en normal relation är.
En läkare hittade på saker som inte var sant. Det vara flera (elevhälsan och barnpsykiatrin) som sa emot läkaren, men Soc brydde sig inte ens om att läsa deras journalanteckningar.
Jag är chockad över Soc inkompetens, dels kunskapsmässigt om barns utveckling etc dels utredningsmässigt. Sett ut en vetenskapsteoretisk synvinkel är deras utredning av oss en pinsam katastrof. BUP typ skakar på huvudet och suckar åt det soc svamlat ihop.
Uppdatering:
Har fått ett förnyat kontrakt på vår nuvarande lägenhet! Fastighetsägaren fick inte sålt och ångrade alla uppsägningar.
Sambo har fått jobb, jag har fått timmar inom vården.
Svävar fortfarande i ovisshet om prognos för min förälder, men lite mer stabilitet har infunnit sig.
Tack för alla olika berättelser, man känner sig mindre ensam.
-Arbetslös
-jobbat För lite för att kunna stämpla
-barn på 8 månader
-insåg att barnets pappa missbrukade både spel, droger och alkohol
-utredning socialen
-pappan till barnet bråkar och hotar
-min egen pappa blir döende i cancer
-min pappa går bort?
åren innan har det hänt ännu mer? skulle kunna skriva en bok.
Uppdatering:
Har fått ett förnyat kontrakt på vår nuvarande lägenhet! Fastighetsägaren fick inte sålt och ångrade alla uppsägningar.
Sambo har fått jobb, jag har fått timmar inom vården.
Svävar fortfarande i ovisshet om prognos för min förälder, men lite mer stabilitet har infunnit sig.
Tack för alla olika berättelser, man känner sig mindre ensam.
Jag har drabbats av arbetslöshet flera gånger i mitt liv pga
lågkonjukturer, globala bankkriser och nu senast corona,
Företag som flyttat till andra länder eller städer.
5-6 gånger arbetslös.
skilsmässa pga min partners otrohet.
dålig kontakt med mina nu vuxna barn.
insett att min mamma är narcissist. Det förklarar hennes beteende mot mig och pappa.
min pappa gick bort redan vid 61 års ålder. Jag var då 30 år.
att föräldrar går bort är naturligt men inte vid 61 år. (Cancer)
Har alltid känt mig utanför i de flesta sammanhang.
det är inget ?fel? på mig. Tvärtom så inser jag livets meningslöshet och den falskhet som politker visar upp.
jag har ett rikt inre liv och har insett att de flesta människor hellre lever i en lögn än i sanning.
Denna insikt gör livet jobbigt för mig. Men samtidigt så är jag befriad från falskhet lögner och förnekelse.
Jag är väl lite ?speciell? skulle jag gissa.
Men det finns fler som mig och när vi finner varandra finner vi vänner som förblir vänner livet ut.
jag har förlorat många vänner när diskussioner om världspolitik har diskuterats.
även när allmänna diskussioner har kommit upp.
tyvärr många inser inte ?sanningen?.
Det finns bara en sanning och verkligheten vi har runtom kring oss är konsekvenser av politik.
Jag har lärt mig att vara tyst. Inte pga feghet men för att jag anser det vara meningslöst att jag offra tid energi på?idioter?
det är inte värt priset att få dem att inse vad de redan borde insett.
De flesta jagar pengar status lyx och är egoister.
så klart att de inte vill inse detta. Men studera din omgivning hur människor beter sig.
förstå orsak och verkan.
Livet är inte kul för mig. Men det finns ingen väg tillbaka till att leva i förnekelse och likgiltighet.
Att man inte levt mycket i den riktiga världen utan mest gömt sig undan hela livet. Flytt från allt som känts hotfullt.
Pappas bortgång på andra plats kanske. Fast även där gick man i ide så att säga. Undvek allt, var inte med på begravningen. Ville inte kännas vid verkligheten utan flydde även då in i en trygg illusion.
Hade en riktigt tuff period om ca 9 år då tre av fyra i min uppväxtfamilj dog. I nämnd ordning hände följande:
pappa fick stroke
mitt äldsta syskon blev arbetslös
samma syskon fick cancer
pappa dog
mamma fick Alzheimers
syskonet dog
mamma dog
Min mamma har valt att lägga ALL tid, energi och ekonomisk stöttning på min syster. Hon har bott i ett hus som min mamma äger för en symbolisk summa i tio år. Själv får jag ingenting.
Redan som barn fick jag t.ex. betala min glass och min syster blev bjuden.
Jag förväntades kunna stöta till med min veckopeng om det fattades pengar till en räkning, men min systers pengar rörde de aldrig.
Jag har blivit behandlad som en väninna, som kan lyssna på relationsproblem och hjälpa till med praktiska saker, medan min syster har fått ha en normal mamma-och dotter relation.
Det är knappt två år mellan oss.
Denna särbehandling har satt djupa spår i mig hela livet och gett mig stora problem med att förstå vad en normal relation är.
Jag skänker en medlidandets tanke till min mans halvbror med fru.
De gick på tio släktbegravningar 2021-2022, han förlorade bl.a. båda sina föräldrar inom loppet av 12 dagar (och min man sin far då också, klart) och hon sin mamma, två morföräldrar och sin ende bror. Brodern brann inne på ett fruktansvärt sätt.
Hennes pappa dog redan vid 50, av en mördarbakterie som han ådrog sig på vanlig charterresa till Bulgarien.
Det är rätt sjukt...