Vad var/är du beredd att offra för att ha råd att bo i hus?

Tror ni underskattar vad det kostar att bo i hus. Ett hus för 6-700000 lär inte vara i toppskick heller. Krävs underhåll hela tiden. Plus kostnad för vitvaror som går sönder, el, värme, sophämtning, snöröjning. Transportkostnader om ni bor långt utanför stan. Många kostnader tillkommer i ett hus. Jag skulle starkt rekommendera att titta på alternativ. Finns det bara dessa två, lägenhet  i stan eller hus långt utanför stan? Många bostadsområden byggs ju utanför eller i utkanten av stan. Skulle i första hand titta på det och göra avkall på t ex bostadsyta och tomtstorlek.

Varför är det så viktigt med hus?

Glöm inte titta på kommunalskatten också, kan skilja mycket.

TS kan ni inte dra runt ett hus för 2-3 miljoner då? Vad har ni för löner? Själv hade jag kunnat flytta inom pendlingsavstånd i er situation men inte 20 mil. Särskilt inte om ni har barn. Är radhus ett alternativ?

Små byar brukar ju bara folk som härsrammar därifrån klara av. Visst finns det undantag, men små byar kanske låter idylliskt men de kan vara rätt gråa och melankoliska om man är van med lite rörelse 

Glöm inte bort att plussa på bensinkostnad om ni ska bo i ett mindre samhälle. Kanske det inte finns jobb utan man måste pendla?

Då kanske det inte är så mycket dyrare att betala mer för ett hus om man vill bo närmare familjen. Bensin kan ju lätt kosta flera tusen i månaden. 

Man får prioritera.
Vi bodde i 9 år i ett orenoverat BRF-radhus från 1978 med 4000 i avgift, sen sålde vi precis innan det var dags att dra upp avgifterna.

Köpte istället paradvåning på 170 kvm, stuckatur, fiskbensparkett och tre kakelugnar, med 6 minuter till centrum.

Vill man ha hög standard redan från början så blir de fasta utgifterna lätt för stora och då sitter man fast sen.

Driftskostnaderna kan ligga någonstans mellan 40000-60000 per år så enda chansen att bo billigare är att kunna ha minimalt med bolån.

Vi flyttade från storstad ut till en by ute på landet, huset var underbart och jag älskade att vara ute i skogen, såg inga grannar, enorm tomt, liten bu med 20 minuter till närmsta lilla ica.

Vi flyttade på våren och första sommaren var underbar, första vintern var ljuvlig med all snö i skogen.... nästa vinter kom, nu var det inte lika kul längre, visst fortfarande så älskade jag huset och området men började nackdelarna komma, mörkt, långt till allt så man är bara hemma och glor på tv, bensinen är dyr, skjutsa barnen till kompisar fram och tillbaka, den mysiga lilla håla där vi flyttade in var liksom inte längre fylld med trevliga grannar, det är ju bara massa skvallertanter och alla vet vem man är, sommaren kom, nu började saknaden efter släkt och vänner bli riktigt jobbig, jag vill bara gå ut på stan och ta en drink eller bio eller vad som men vad man än ska göra så måste det planeras, in till stan är det ännu längre, och någon ska köra... ... vi flyttade igen efter 4 år

Intressant att höra hur det utvecklade  sig

Usch. Växte upp så, skulle aldrig låta mina barn växa upp likadant. 

Ja vi trodde att det skulle vara bra för barnen men det var bättre i stan, kändes även som att framtiden för barnen inte var jättegivande, förskola, hemtjänst, köra lastbil eller lilla ica, det var dom jobben som fanns om man inte jobbade i stan

Vi bor i hus nu men ser oss om efter ett mindre, billigare och framför allt mer lättskött boende.
Men så börjar våra barn bli äldre (yngsta går i lågstadiet) så de nyttjar inte tomten som de gjorde förr. Klart att lillkillen kickar boll och kan klättra i träd, plocka bär osv men det är några år till max. Så inom 3 år ska vi downsizea har vi tänkt.
Då har vi liksom gjort husgrejen.

Sen gillar vi miljöombyte så vi har ett lantställe också och det är även en del i varför vi vill sälja huset. För lantstället är ett kommande arv och vi har inte tid eller råd med två fastigheter. Så lägenhet + lantställe passar oss bättre.

Vi har vänner som satsade dubbelt så mycket på boende som oss (i pengar räknat) och som även byggt pool just för att de älskar att vara hemma. De åker ingenstans, inte på sommaren heller, utan vill ha alla bekvämligheter och njuta I SITT HUS. Så där är man också olika.

Jag har ett syskon som flyttade 35 mil från födelseorten och köpte ett stort och billigt hus och de trivs. De bor så pass nära en större stad så att lönerna är princip som i storstäderna och de har småskola, ICA, kyrka, simhall mm på sin mindre ort. Så det har varit lyckat. Och det har blivit såsom de tänkt sig att långväga vänner kommer och kan stanna över helger och lov eftersom de har plats. Jag tror annars att man tänker sig det, att alla är välkomna men sen så kommer ingen för det är ändå många mil att köra. Men varje månad så är det i alla fall nån helg som det är någon släkting eller vän från hemorten som är där. Men det blir ju mycket beroende på var i landet man bosätter sig, vilka kommunikationer och bekvämligheter som finns. Deras barn är i tonåren nu och man märker att det är en helt annan värld, där har "alla" först moppe och sen EPA för det är bästa sättet att ta sig om man inte vill vänta 1h på en buss. Jag som bor i förort till en storstad har noll intresse för övningskörning från mitt äldsta barn för det behövs helt enkelt inte

Har egentligen inte offrat någonting då vi köpte hus så tidigt så vi vet inte så mycket annat. Men det är ju klart vi skulle bo billigare i en lägenhet, men det skulle vara en personlig mardröm.

Att inte ha en tomt, ett garage, en altan osv skulle vara otänkbart för mig. Jag jobbar hemifrån, barnen cyklar till skolan på fem minuter, går till kompisar. Till träningar har vi fått skjutsa ändå även om vi flyttat till lägenhet. Hus kräver arbete så är det, men det förstår nog de flesta.

Men trots min förkärlek för hus vete tusan om det varit värt att flytta så långt för att bo i ett. Har ni någon anknytning dit?