Sexuellt självskadebeteende

Hej!

Det du gör, känner och tänker är inte ovanligt för en person som gått igenom det du har. Processen för att bli fru från självskadebeteendet är ofta lång och gropig med många steg tillbaka. Det är även helt naturligt att du känner skam/skuld efter det som har hänt, även om du inte bör göra det.
Att läka från en psykisk skada är precis som att läka från en fysisk skada. Du har dagar då såret gör ondare än vissa, du har dagar där du inte kan låta bli att klia på såret och efteråt så har du ett ärr som påminner dig om skadan när du minst önskar det. Ämnet är bara sämre förstått av omgivningen vilket ökar risken för personen som utsatts ska känna skuld.
Gällande din partner, jag rekommenderar att ni pratar med någon professionell angående det samt hans reaktion. Det är möjligt att han inte förstår din situation då det är väldigt svårt för en utomstående att göra. Men det är också möjligt att han tänder på den typen av sex och då är ni sannolikt inte kompatibla, oavsett om han gillar den frivilliga varianten av det. Ni behöver prata om det med hjälp för att reda ut det.

Lycka till, du klarar detta. Du kunde lämna ditt ex, det visar hur stark du är.

Tack <3 känner mig allt annat än stark... bara ledsen och äcklad över mig själv... 
Min pojkvän säger att han inte alls behöver den typen av sex och att allt han vill är att jag ska må bra... men det känns inte som förstår nej. Att det handlar om så mycket djupare saker än vad som sägs och vad han och jag gör... jag förstår att det inte är lätt, men tanken att han faktiskt gick igång på det jag tidigare förklarat inte är bra för mig gör att jag undrar om jag kan lita på honom om det kommer upp igen... kommer han "haka på" eller sätta stopp?

Hej! 
En stark början är att du blivit medveten om att det är ett problem. Då finns det något att arbeta med. Jag tror att du skulle vara väldigt hjälpt av att träffa någon som arbetar med trauman och ptsd.
För 6 år sedan träffade jag en yngre tjej. Hon hade suttit på ungdomshem för missbruk, hade haft relationer där hon blivit misshandlad och psykiskt torterad. Till det så hade hon ett kraftigt självskadebeteende i form av att hon skar sig enormt mycket.
Det var väldigt passionerat och hon talade om för mig vad hon blev upphetsad av och vad hon ville att jag skulle göra med henne.
Mer än hälften av det hon sa, var saker som inte kändes ok. Jag pratade med henne direkt och sa att om detta är saker som är viktiga för dig så får du träffa någon annan. Jag kommer inte att göra det. Hon accepterade det, men lösningen för oss låg i att hon på andra sätt än sexuellt testade mig vad gränserna gick. Hon kunde bråka helt oprovocerat för att sekunden senare falla gråtande till marken. Efter ett tag så insåg jag att hon ser hur långt hon kan gå innan jag slår. För hon var övertygad om att jag förr eller senare skulle göra det. Efter drygt två månader utan att hon fått den typen av reaktion ifrån mig så släppte det. I samma stund kunde hon njuta av intimitet och mjukt sex. Sen gick hon samtidigt i någon speciell terapi som inriktar sig just på ptsd.
Vi gick så småningom skilda vägar och förlorade snabb all kontakt, men efter ett tag fick ett sms av henne där det stod. "Jag vill bara tacka dig för att du fick mig att känna mig trygg och värdefull. Du vidare mig att jag är värd att bli älskad och jag kommer aldrig mer låta mig bli behandlad som tidigare". Då kändes allt otroligt meningsfullt.
Som sagt är mitt tips att söka hjälp. Kanske ta en paus från allt som har med sex att göra en tid. Allting hänger ihop och det som tar sig uttryck i sexet har sitt ursprung ur en annan känsla.
Önskar dig all lycka, du är värd bättre! 🌷