Möte med chef

Som vikarie har jag inte samma ansvar som en ordinarie lärare vad gäller undervisning.

Däremot ska jag tänka på bemötandet gentemot elever och kollegor.

Det är bra nu att jag inte behöver planera och rätta uppgifter. Jag får kanske mer tid för återhämtning. 

OK, då vet du vad som gäller nu i alla fall. 

Jag, som förälder, får en klump i magen av det du skriver. Det är tydligt att de bedömer dig som olämplig. 

Snälla, sök en annan typ av jobb! Barnen påverkas jättemycket när de har lärare som inte funkar. Det kan helt förstöra intresset för ämnet, ge barnen dåligt självförtroende och göra dem oroliga mm. Detta gäller särskilt de lite ömtåligare eleverna. 

Jag vet att man kan träna upp sin lärarförmåga, men om man är på den nivån att man har haft flera samtal med rektor och blivit omplacerad två gånger, då är det inte är ok att utsätta barnen för att vara övningsobjekt. Barnens bästa måste prioriteras. 

Jag tror att det helt säkert finns arbetsplatser där du passar jättebra och där du kan gå hem varje dag och känna att du gjort en insats! Det gäller att hitta sin plats här i världen. Då mår man också mycket bättre. 

Jag ska absolut bli bättre på att bemöta människor.

Däremot blev jag inte omplacerad för första gången på grund av bemötandet. Jag blev omplacerad för att kommunen behöver spara pengar, det vill säga effektivisera. Istället för att anställa en ny lärare omplacerade man en lärare från en skola till en annan. I min förra skola har jag inte skrikit alls på eleverna och hade ett mycket bättre bemötande. Eleverna kom till och klagade när andra lärare skällde på dem och så vidare.    

Aha, ok, då missförstod jag! Förlåt! (Jag är lite trött.)

I så fall hoppas jag att det blir bra nu när du får gå tillbaka till den förra skolan. Att den nya tjänsten verkligen blir lugnare och att du får mer balans i livet. 

Läraryrket är så viktigt. Hur läraren är kan påverka en person långt upp i vuxen ålder, styra yrkesval mm. Var ödmjuk inför uppgiften. :) 

Hur har de gått?

Jag är alldeles för trött för att skriva så mycket annat men måste bara flika in att man inte överhuvudtaget är skyldig att ge varning innan uppsägning. det är ofta det rimliga sättet att uppfylla några av de många kriterier som måste uppfyllas för att arbetsgivaren ska ha sakliga skäl för en uppsägning av personliga skäl, men inte ett faktiskt krav. Just medvetande om ens brister är en stor del och det kan man få på andra sätt, t.ex. genom klargörande samtal som ni nu har haft. Skulle liknande händelser klart över gränsen ske igen är det vanligaste att nästa steg är skriftlig varning men skulle arbetsgivaren bedöma att man har tillräckligt så kan man gå vidare med uppsägning. Det bästa du kan göra är att nu efter att ha fått denna återkoppling visa att du tagit till dig och efterfråga stöd i det. Att du förklarar vad som är och har varit svårt under en tid och efterfråga vilken hjälp du skulle kunna få från arbetsgivaren för att bryta beteendena. Då visar du att du är mån om att eliminera problemen helt enkelt. 

Hon är ju inte uppsagd. Man kan bli omplacerad som övertalig om kommunen ska spara pengar. 

Som lärare själv tänker jag att du hamnat på en nivå där du inte ska vara. Det skapar stress och påverkar jobbet. Att jobba på mellanstadiet är värre än högstadiet på många sätt.