Anonym (Äntligen syskon) skrev 2025-06-05 19:25:39 följande:
Hej!
jag hängde en del i den andra gruppen under smeknamnet, ?längtan efter barn nummer 2?.
nu är jag i vecka 31. SÅ tacksam och glad för graviditeten som jag nu fått behålla efter 1 års försök och två missfall. Vi vände oss till IVF privat till sist. Jag ser fram emot att träffa lillasyster om två månader :)
nåväl, jag är som sagt väldigt tacksam. Men lik som förra graviditeten med min dotter så tycker jag inte jättemkt om att vara just gravid. Även om jag älskar resultatet av det.
jag har mått ok hela tiden, inget illamående etc men en grym migrän till och från och nu har jag fått rätt mkt problem med ryggen så att jag knappt kan sova om nätterna. jag längtar till den här graviditeten är över! Dessuom gillar jag inte direkt vad jag ser i spegeln. Har hittills gått upp ca 10 kg så det är väl helt ok så här långt, men att kroppen förändras så mkt, känna mig orörlig och orkeslös etc är jobbigt. Jag längtar efter min icke-gravida kropp och att kunna träna obehindrat igen.
Är det någon mer som kan känna igen sig i detta? Att det inte bara är rosa skimmer?
Vad skönt att allt har gått bra och kul att höra från dig! Minns dig från andra gruppen ☺️
Denna min tredje graviditet var rätt fruktansvärd. Först illamående i 25+ veckor, sen mykoplasma med lunginflammation och brutna revben och rätt kasst mående fram till förlossningen. Det var verkligen ingen barnlek denna gång. Gick också upp 30 kg. Jag, som inte ville annat än att vara gravid ett år tidigare, gick och längtade tills allt skulle vara över. Och det ÄR ju inte gravid man vill vara egentligen. Man vill ju ha barn. Jag har aldrig njutit särskilt mycket under mina graviditeter. Alla är olika - vissa är jättebra på att vara gravida och mår toppen, andra, som jag, ser det bara som ett sätt att nå sitt mål. Visst är det mysigt med bebissparkar, men för min del väger det inte upp för hur jag mådde mot slutet denna gång. Mkt psykiskt och fysiskt påfrestande.
Kämpa på! Snart är du i mål!