Bli gammal utan barn - Väldigt ensam?

Det är inte uteslutande en nackdel att vara avvikande. Många av världens främsta forskare och idrottsmän/ kvinnor är avvikande, dvs unika. Den "dumma massan" är inte något att eftersträva. De som aldrig tänker nytt eller eget. Att vara lite nervös och tafatt behöver inte vara en nackdel. Värre är det att ha att göra med uppblåsta egon som tror dom är gudar i sängen. 

Avvikande personer är ganska svåra att känna gemenskap med, just eftersom de är såpass knepiga? så nej, håller inte med dig där. 

Tycker inte heller att normala personer är något att förakta. Det är såna personer man lättast kan prata med och få en trevlig sammanhållning med.

Det kan vara stressande att försöka vara som folk är mest. Dessutom blir resultatet också tråkigt och opersonligt. Det är du som började diskutera TS som avvikande. Det låter föraktfullt. Ur det perspektivet ville jag säga att det inte behöver vara negativt att vara lite speciell. Och vad spelar det för roll hur många man har dejtat och haft sex med? Ingen alls. Det är inte någon svår sak att ha sex. De fixar de flesta med lite hjälp. Det behöver heller inte vara någon nackdel för en relation att man inte haft så många tidigare. Då kanske du lärt känna dej själv väldigt bra och vet vad du vill och behöver. Det vill säga är självständig, vilket kan vara positivt för din partner. 

De flesta människor behöver inte försöka dock utan faller naturligt in i ramen för vad som anses vara normalt beteende.
TS har själv beskrivit sig på ett sätt som helt klart kan ses som avvikande och har man svårt med det sociala så har man också oddsen lite emot sig då de flesta människor föredrar en social partner.

Det spelar roll eftersom de flesta kvinnor i TS ålder knappast vill ha en osocial man med noll erfarenhet av relationer. Kvinnor ser det inte som sin uppgift att lära upp en man om hur romantiska relationer fungerar.  Att uppfostra en vuxen man är det nog få som vill ta på sig.

Själv förstår jag att en man utan erfarenhet kommer att begå en massa förstagångsmisstag i en relation och sådant vill jag inte ska gå ut över mig. Därför tar jag hellre någon som redan vet hur man ska bete sig i såna förhållanden. 

Själv tar jag helst nån jag gillar och blir inte avskräckt om den personen säger att den inte har så stor erfarenhet.

Då får du nog också räkna med en man som gör många rookiemisstag om ni går in i ett förhållande. Ju mindre erfarenhet, desto fler misstag kommer man begå. Gäller både i relationer och övriga sammanhang.

Plus att män med liten erfarenhet troligtvis är mindre socialt skickliga än de med mycket. Men blir du glad av såna egenskaper så är det väl bara att köra på. För mig är det otänkbart. 

Så gammal är du ju inte! 
Du har många år på dig att skaffa partner,  och även barn om du vill ha det.
Jag träffade min blivande man när jag var 35,  och vi fick tre barn, jag var 37, 39 och 42 när de föddes.   
Känner också många som träffats i äldre åldrar. 

Mindre erfarenhet av att vandra runt bland olika kvinnor, kanske göra dem gravida och sen dra? Nej, tack säger jag bara.

Jag har varit med om att enstöriga och väldigt udda människor, har träffat en partner som är likadan och att de två har blivit lyckliga tillsammans (så vitt jag kan bedöma utifrån). Ibland har det nästan känts som om matchningen gjorts i himlen - båda har lika nördiga intressen, båda ogillar att vara i stora sällskap, gå på fester och pubar och liknande. De har dittills levt i var sina nördiga världar, men sedan de träffades kan de dela de världarna med någon och är inte ensamma längre. 

Dock finns det en baksida, och det är att "nördigheten" ibland kan bero på något som är ärftligt, t.ex. Aspergers syndrom, och i så fall kan barnen få generna från båda föräldrarna och bli mycket mer autistiska än vad föräldrarna är. Så var det för ett av de paren som jag tänker på. Man märkte att det var "någonting" med föräldrarna, men de fungerade ändå i samhället, hade vanliga jobb, bodde i en vanlig lägenhet och kunde sköta sig själva och hemmet utan stöd o.s.v..

De fick två söner och dessa blev extremt autistiska. Det är på den nivån att de inte tar ögonkontakt, aldrig har lärt sig tala, aldrig kommer att kunna bo ensamma och ha ett jobb, utan det kommer att bli gruppboende av något slag när föräldrarna inte längre orkar ta hand om dem. Den risken ska man ha i bakhuvudet, tycker jag. Det kan för övrigt även bli problem om föräldrarna inte är genetiskt handikappade utan "bara" socialt handikappade. För barnen tar ju efter sina föräldrar. Om föräldrarna saknar vänner, aldrig umgås med någon utanför familjen, ständigt pratar om hur illa de tycker om diverse personer som de råkat i luven med o.s.v., så är sannolikheten inte stor att barnen ska bli sociala och populära.

TS har jobb, vilket är plus. Det är mycket spekulation om han har Aspergers, är socialt nedsatt osv i tråden. Att hänga på pubar och delta i fester ses som socialt men av egen erfarenhet vet jag att det också innebär mycket alkoholkonsumtion. Man blir bjuden även när man inte vill osv. Därför har jag dragit men undan sådana sammanhang. Känns inte så intelligent eller ens socialt att supa bort livet. Sen har ju Aspergers inget med intelligens att göra. Många framgångsrika personer har Aspergers. Visst finns de dom som har sån nedsättning att de inte kan ta hand om sej själva. Men det kan inte folk med alkoholism heller göra.

Ja, men jag talar nu om människor som överhuvudtaget inte vill umgås med andra människor utom första gradens släktingar. Inte på något sätt, alkohol eller inte.

Självklart behöver man inte dricka alkohol, men tyvärr är det väl så i vårt samhälle att det är just i miljöer där alkohol är inblandat som män och kvinnor ofta träffar varandra. Det går att ta en alkohol fri öl eller drink också - det syns inte! - och man kan även smutta på sin drink under väldigt lång tid, så att man inte hinner bli full.

Det är rätt typiskt för människor med Asperger - i min erfarenhet - att haka upp sig på någon detalj, som just i detta fall alkoholen: "jag dricker inte sprit för man ska inte dricka sprit", och sedan låter de denna princip förstöra en massa möjligheter där de kunde ha träffat en partner. Att komma runt alkoholproblemet med ovanstående knep som jag skrev, är helt omöjligt, och likaså att sätta sig över principen och "ta en sup och vara som folk" om det finns något att vinna på det. Som en flickvän.

Det paret jag tänkte på - med de två gravt autistiska sönerna - träffades för övrigt i en förening för människor som gillar en viss genre inom litteratur och film. Vill inte precisera mer än så, av anonymitetsskäl. De hade med stor sannolikhet aldrig träffat någon, om inte den lyckträffen skulle ha skett.

Sedan kan man förstås diskutera om det var så bra att de skaffade barn, de borde kanske själva ha insett att de bar på något genetiskt och inte borde göra det. Men båda har (eller hade, nu har de nog insett att de bär på skadade gener) uppfattningen att det var DE som flöt över andra, "vanliga" människor, som var "dumma" och inte förstod sig på litteratur och film o.s.v..

Är det inte den som måste smutta alkohol som snöat in på alkohol snarare än den som vill hålla sej ifrån det? Sen är det visst så att många träffas över en drink i någon bar. Men mina sämsta ragg har gjorts med alkohol nära till hands. En drog jag hem från krogen som lite senare framåt småtimmarna nyktrade till och berätta om barn och fru därhemma. Han åkte ut snabbare än han blev insläppt. Den andra drog jag hem som tröst när jag var olyckligt kär i en annan. Så det beror ju på vad man är ute efter så att säga.TS jobbar ju och kan träffa någon via jobbet eller som nämnts via dejtingsajt eller nåt intresse han har osv. Inget fel med det. Paret du nämner kanske ÄR lite mer insatta i litteratur och film. Det är väl kul och positivt? Barn med skadade gener kan alla få. Och kanske var barnen ändå till glädje för dem själva? Eller så var de inte det. Men ska vi diskutera nytta, så är det faktiskt bättre om färre även medelmåttiga barn föds, eftersom jorden är överbefolkad med omfattande klimatpåverkan som konsekvens. För att lösa vår tids problem behövs personer som är avvikande på ett positivt sätt och har kvaliteterna som krävs för att gå i bräschen för en mer hållbar livsstil.

Ja ska man ragga en levnadspartner under starkt alkoholrus, så måste det vara en utvald omgivning - så att alla som är där är mer eller mindre godtagbara. Så var det ju under studietiden, på kårpubarna. På stan där vem som helst får komma in, är det större risker såklart.

Jag vet inte om barnen är till så mycket glädje för det paret jag tänker på, faktiskt. Kanske innerst inne... Men de verkar väldigt jäktade och stressade jämt. Mamman har dessutom skrivit anonymt om hur överansträngd hon känner sig på ett forum (nej inte Familjeliv). Jag VET att det är hon, för hon har berättat vissa speciella tid-och-rum-saker som jag känner igen. Och det låter inte så mycket som glädje, mer som att hon ser pojkarna som ett arbete som hon fått för sina synders skull.

Jag pratade inte män som är horbockar utan mer om vanliga män med en vanlig social förmåga som haft vanliga förhållanden där de lärt sig hur kvinnor fungerar.
De flesta män med andra ord.

Socialt nedsatta män med autism och noll erfarenhet av kvinnor har oddsen emot sig, särskilt om de är i TS ålder där de allra flesta kvinnor i samma ålder trumfar långt över dem i erfarenhet av både relationer och familjeliv.

Sen finns det mycket riktigt också nördiga tjejer på spektrumet men de är få i antalet om man jämför med autistiska män. Många fler män än kvinnor diagnostiseras med handikappet. Såna kvinnor räcker inte till alla autistmän och räkna då också in de autistiska kvinnor som hellre väljer att leva utan partner.

Vad är det för empatilös kommentar? Vad är ditt problem? 

Min fru ville snabbt ha barn, och jag var 25 när första kom. Jag var väl inte jättesugen, var så upptagen av karriär och annat. Men jag ville i princip ha barn, så jag gick med på det. 

Idag har jag två vuxna barn och två barnbarn. Jag är omgift med en kvinna som har två barn och fyra barnbarn. 

Så nu lever jag med fyra vuxna barn och sex barnbarn i åldrar från 1 år till 14. Och jag tycker att det är härligt. Det händer saker hela tiden, barnen och barnbarnen sätter guldkant på mitt liv.

Att få barn innebär att man kastas tillbaka i minnet av hur det var att själv vara barn. Och med barnbarnen kommer tredje resan. Det ger en chansen att växa upp på nytt.

Vill inte vrida om kniven, TS, men jag tror som du anar att det kan bli ensamt när man blir gammal. Hoppas att du hinner få egna barn eller träffar någon som redan har barn som du kan bli bonuspappa till. 

Jag är man och utan barn, nu är jag över 45 år. Och ångrar ingenting.
Folk säger att det blir ensamt när man blir äldre. Men inser nog inte att många av oss som valt bort barn. Trivs med den livsstilen. Och att det inte handlar om att vara ensamma för oss. Det blir inget nytt när vi blir gamla. Men kanske svårare om man är van med mycket människor omkring sig. Ensam kan man ju bli ändå. Det finns ingen garanti bara för att man har familj och barn. Saker kan ju hända i livet.

Men, om du absolut vill ha barn tycker jag du ska göra något åt det nu. Vet du med dig, att du har en barn längtan. Ska du se till att få barn. Om allt känns rätt för dig.