• Anonym (Ensam)

    Har inte en enda vän, utom..

    Hej! Jag och sambon har precis köpt ett hus, vi har det jättebra. Men jag har inga vänner, inte en enda. Jag har försökt i ungefär 2 år att hitta nya vänner, men det är alltid något som skiter sig. Detta har lett till att jag känner mig väldigt ensam, och har hamnat i flera depressioner under dessa 2 åren. 


    för några månader sen började jag prata med en tjej via TikTok, via henne fick jag även kontakt med flera av hennes vänner (vi gjorde grupper på snap osv). Tjejen i fråga är PERFEKT, alltså min drömbästis, vi har samma värderingar, åsikter och är väldigt lika i personlighet. Vi kan prata i timmar och dom vänner hon har som jag fått kontakt med kommer jag också fint överens med. Ett jävla bra gäng helt enkelt. Men Vi bor 6h enkel från varandra, därav har vi ingen möjlighet att bara åka och ses sådär som man annars kan göra, vilket är det jag saknar mest med en vän. 


    Jag kan absolut tänka mig att flytta enbart för detta, eftersom jag så gärna vill ha vänner. Men min sambo jobbar här, och vi har precis köpt ett hus här?

    vad hade ni gjort? 

  • Svar på tråden Har inte en enda vän, utom..
  • Anonym (K)

    fast det är inte schysst att gå fram till en person som sitter slälv vid ett tomt bord och fråga om man kan ta stolen, mobbarbeteende på en öppen förskola som är till för alla och även knyta kontakter etc 


    Auditanne skrev 2024-05-16 01:48:51 följande:
    De kanske redan kände varann? Prova att gå fram till en grupp nästa gång och fråga om du får slå dig ner?

    Tycker att folk måste få ha sina små gäng där de känner sig trygga. Som vuxen kan man inte vänta sig att alla andra ska komma till en. Man får ta egna initiativ.
  • Cathariiina

    Det är väl klart att man inte säljer ett hus för att flytta närmare en vän? Du får nöja dig med att prata med henne över sociala media eller mail, och träffas ibland. Tänk om ni går förlust på husförsäljningen och köpet av nytt hus, och sedan flyttar HON efter ett par år! Förutom allt jobb och besvär som det är då, med att sälja ett hus, köpa ett nytt och flytta. Jag kan inte förstå hur du ens överväger det. 

    För övrigt finns det säkert trevliga människor även på din ort. Kyrkorna brukar ha aktiviteter för daglediga, med en ledare. Börja där! Vissa kommuner har även exempelvis ett hantverkshus dit man kan gå och pyssla. Museerna har ibland kurser och workshops, och ungefär samma människor brukar komma dit varje gång. Kanske någon form av välgörenhetsarbete? Gå hem till en gammal människa någon gång i veckan? De har ofta mycket att prata om. Kolla om det finns genom Stadsmissionen, Röda korset eller kyrkan. 

  • Anonym (?)
    Anonym (Ensam) skrev 2024-05-16 22:47:58 följande:

    Vi har träffats.
    det är situationer som när gruppen kanske planerar in saker, typ som nu när dom föreslog att dom skulle ta en grillkväll i helgen, som jag tycker att det är som jobbigast. För jag vill så gärna kunna vara med, men jag kan inte åka så långt för det liksom. 


    jag har heller aldrig trivits i den delen av Sverige jag bor i, så tror den anledningen bidrar till att tanken ens finns för att flytta närmre.


    Vad hindrar dig att åka och delta på grillkvällen?

    Du bor hemma hos någon av dina vänner och dagen efter hittar ni på något innan du åker hem.
  • Anonym (B)
    Anonym (Ensam) skrev 2024-05-16 22:44:28 följande:

     


    Ursäkta? Du är riktigt sjuk som behöver gå till attack mot mig för att jag inte har några vänner- utan att ha en aning om varför. Känns det bättre i ditt trasiga hjärta av att sparka på någon som redan ligger ner? Jag är skitledsen över att inte ha några vänner. Hur kan elaka människor som du ens ha vänner? Det är en bättre fråga än varför jag inte har några.


    Jag ska tala om ett och annat för dig. 


    Du vet ju ingenting om vår relation, eller hur vi diskuterat om sånt här, för det har vi, både hon och jag, fleeeeera gånger. Min sambo, och hennes sambo kommer också jättefint överens och pratar relativt ofta med varandra. vi har pratat om att det vore kul att flytta närmre varandra MÅNGA gånger. jag har inga vänner, för att jag gick in i en depression och höll mig inomhus under en LÅNG tid, min bästavän har träffat en kille som knarkar, så hon har flyttat dit och lever sitt liv, och har sagt upp kontakten med varenda käft, eftersom drogerna nu är viktigare (så att säga). Och dom andra jag tidigare umgåtts med ä ute och super varenda helg och gör i princip aldrig någonting annat, vilket jag inte tycker är kul längre. 
    Jag har hamnat i en situation som alla KAN hamna i. 


    Jag skulle aldrig tvinga min SAMBO (inte man som du tar förgivet att han är) att säga upp sig. Jag har alltid varit spontan, flyttat runt mycket osv tills jag träffade honom :) 

    Nä fyfan, vad ledsen du gjorde mig nu helt ärligt. Hoppas det fick dig må lite bättre. 


     


    Ditt svar bevisade bara ännu mer att jag hade rätt. Sök hjälp hos kurator eller psykiatrin, det verkar behövas. 
  • Auditanne
    Anonym (K) skrev 2024-05-16 23:58:00 följande:

    fast det är inte schysst att gå fram till en person som sitter slälv vid ett tomt bord och fråga om man kan ta stolen, mobbarbeteende på en öppen förskola som är till för alla och även knyta kontakter etc 


    Konstigt resonemang du för. Jag tycker du har fel. Det är en artighetsgest att fråga om man får låna en stol och har inget med schyssthet eller inte att göra.

    Är du en vuxen person med behov av att umgås så är det också på ditt eget ansvar att kontakta människor. Att passivt vänta på att andra ska komma till dig är inte att styra sitt eget liv. Då är man mer som ett barn än en vuxen.
  • Anonym (Ensam)
    Anonym (B) skrev 2024-05-17 17:47:35 följande:
    Ditt svar bevisade bara ännu mer att jag hade rätt. Sök hjälp hos kurator eller psykiatrin, det verkar behövas. 

    Oh, snap. Jag har kontakt med psykiatrin, eftersom jag redan lider av svår depression.


    När min närmsta familjemedlem till mig valde att ta sitt liv, och jag var personen som hittade denne, så stängde jag in mig länge och tappade kontakter. 
    Är det konstigt för dig? svårt att förstå kanske? 


    Ditt svar här förtydligar bara ännu en gång vilken sjuk människa du faktiskt är. Ta du åt dig av ditt egna lilla tips och sök hjälp, med din attityd och brist på empati så behöver uppenbarligen du också det. 

  • Cathariiina
    Auditanne skrev 2024-05-17 23:34:01 följande:
    Konstigt resonemang du för. Jag tycker du har fel. Det är en artighetsgest att fråga om man får låna en stol och har inget med schyssthet eller inte att göra.

    Är du en vuxen person med behov av att umgås så är det också på ditt eget ansvar att kontakta människor. Att passivt vänta på att andra ska komma till dig är inte att styra sitt eget liv. Då är man mer som ett barn än en vuxen.
    Jag håller med TS här, det ÄR ouppfostrat att låta en person sitta ensam vid ett bord, och bara ta stolar från det bordet och klumpa ihop sig vid ett annat bord. D.v.s. inte om det hade hänt på en restaurang, där de andra var ett sällskap som kände varandra och hade anlänt dit tillsammans, och TS hade anlänt dit ensam. Då förväntar man sig inte det.

    Men på ett sådant ställe som just öppna förskolan eller exempelvis kyrkfikat efter gudstjänsten, där det är MENINGEN att människor ska komma ut lite och knyta kontakter, så blir det väldigt illa. Särskilt om det är EN person som sitter ensam (med sitt barn får man förmoda, men det räknas inte som sällskap i det här sammanhanget). Om TS bara hade velat fika, hade hon kunnat göra det hemma.

    I och för sig tycker jag att även personal på sådana ställen borde kunna styra upp lite, så att det inte blir så. Typ att en fröken skulle sätta sig mitt emot TS när hon sitter där ensam, och sedan säga till några föräldrar som hon kände innan: "kom och sätt er här!". Eller att man slår ihop alla bord till ett långbord. Men människor som arbetar på sådana ställen är ofta - märkligt nog - socialt tondöva.
  • Auditanne
    Cathariiina skrev 2024-05-18 07:32:07 följande:
    Jag håller med TS här, det ÄR ouppfostrat att låta en person sitta ensam vid ett bord, och bara ta stolar från det bordet och klumpa ihop sig vid ett annat bord. D.v.s. inte om det hade hänt på en restaurang, där de andra var ett sällskap som kände varandra och hade anlänt dit tillsammans, och TS hade anlänt dit ensam. Då förväntar man sig inte det.

    Men på ett sådant ställe som just öppna förskolan eller exempelvis kyrkfikat efter gudstjänsten, där det är MENINGEN att människor ska komma ut lite och knyta kontakter, så blir det väldigt illa. Särskilt om det är EN person som sitter ensam (med sitt barn får man förmoda, men det räknas inte som sällskap i det här sammanhanget). Om TS bara hade velat fika, hade hon kunnat göra det hemma.

    I och för sig tycker jag att även personal på sådana ställen borde kunna styra upp lite, så att det inte blir så. Typ att en fröken skulle sätta sig mitt emot TS när hon sitter där ensam, och sedan säga till några föräldrar som hon kände innan: "kom och sätt er här!". Eller att man slår ihop alla bord till ett långbord. Men människor som arbetar på sådana ställen är ofta - märkligt nog - socialt tondöva.
    Då får vi vara överens om att vara oense här. Jag har fått lära mig att ta egna initiativ i livet och inte vänta passivt på att nån annan gör det åt mig.

    Sen vet jag inte hur kutymen ser ut på förskolor men kyrkan och gudstjänster har man själv deltagit i ett par gånger under de senaste åren, bara för att testa hur det kändes.
    Var inte en själ som kom fram till mig efteråt vid fikat där jag stod en bit ifrån dem. Förståeligt också då de redan hade sin lilla grupp av bekanta ansikten där jag var en helt ny person.

    Anser inte heller att någon bör känna sig skyldig att komma fram till en och börja prata. Låter väl passivt och en aning självberättigat att resonera på det viset. 
  • Cathariiina
    Auditanne skrev 2024-05-18 22:57:24 följande:
    Då får vi vara överens om att vara oense här. Jag har fått lära mig att ta egna initiativ i livet och inte vänta passivt på att nån annan gör det åt mig.

    Sen vet jag inte hur kutymen ser ut på förskolor men kyrkan och gudstjänster har man själv deltagit i ett par gånger under de senaste åren, bara för att testa hur det kändes.
    Var inte en själ som kom fram till mig efteråt vid fikat där jag stod en bit ifrån dem. Förståeligt också då de redan hade sin lilla grupp av bekanta ansikten där jag var en helt ny person.

    Anser inte heller att någon bör känna sig skyldig att komma fram till en och börja prata. Låter väl passivt och en aning självberättigat att resonera på det viset. 
    Alltså, det här handlar inte om mig. Jag har inte detta problem - i alla fall inte numera. Men jag försöker att inkludera dem som är ensamma, när jag ser sådant. 

    Kyrkans personal borde också förstå sådant, du har blivit illa behandlad tycker jag. Det är inte konstigt att folk slutar gå i kyrkan. Först får de hem de där reklamtidningarna från SvK "kom till oss, här finner du gemenskap!". Men sedan när de faktiskt går till kyrkan, så är det inte en människa som uppmärksammar dem där. Uselt. 

    Livet blir så mycket trevligare för alla om man är lite smidig och omtänksam.
  • Auditanne
    Cathariiina skrev 2024-05-19 02:13:19 följande:
    Alltså, det här handlar inte om mig. Jag har inte detta problem - i alla fall inte numera. Men jag försöker att inkludera dem som är ensamma, när jag ser sådant. 

    Kyrkans personal borde också förstå sådant, du har blivit illa behandlad tycker jag. Det är inte konstigt att folk slutar gå i kyrkan. Först får de hem de där reklamtidningarna från SvK "kom till oss, här finner du gemenskap!". Men sedan när de faktiskt går till kyrkan, så är det inte en människa som uppmärksammar dem där. Uselt. 

    Livet blir så mycket trevligare för alla om man är lite smidig och omtänksam.
    Det är lugnt för min del. Jag gick bort till sakristian och började själv prata med en kvinna som arbetade där Glad

    Ja, att vara omtänksam skadar väl aldrig. Vi har väl alla olika idéer om vad detta innebär kanske. Att nicka med ett enkelt "hej" åt nykomlingar är ju alltid lite trevligt. Det är väl det enda jag skulle önska isåfall. 
  • Anonym (Ensam)

    Komiskt att så många kommentarer helt plötsligt handlade om en annan kommentar här och inte inlägget i sig. 

  • Anonym (K)
    Cathariiina skrev 2024-05-18 07:32:07 följande:
    Jag håller med TS här, det ÄR ouppfostrat att låta en person sitta ensam vid ett bord, och bara ta stolar från det bordet och klumpa ihop sig vid ett annat bord. D.v.s. inte om det hade hänt på en restaurang, där de andra var ett sällskap som kände varandra och hade anlänt dit tillsammans, och TS hade anlänt dit ensam. Då förväntar man sig inte det.

    Men på ett sådant ställe som just öppna förskolan eller exempelvis kyrkfikat efter gudstjänsten, där det är MENINGEN att människor ska komma ut lite och knyta kontakter, så blir det väldigt illa. Särskilt om det är EN person som sitter ensam (med sitt barn får man förmoda, men det räknas inte som sällskap i det här sammanhanget). Om TS bara hade velat fika, hade hon kunnat göra det hemma.

    I och för sig tycker jag att även personal på sådana ställen borde kunna styra upp lite, så att det inte blir så. Typ att en fröken skulle sätta sig mitt emot TS när hon sitter där ensam, och sedan säga till några föräldrar som hon kände innan: "kom och sätt er här!". Eller att man slår ihop alla bord till ett långbord. Men människor som arbetar på sådana ställen är ofta - märkligt nog - socialt tondöva.
    Exakt. Tack för detta vettiga inlägg :) personen ovan är en som hade kunnat be om en stol på ett sånt ställe.
  • Anonym (K)
    Auditanne skrev 2024-05-18 22:57:24 följande:
    Då får vi vara överens om att vara oense här. Jag har fått lära mig att ta egna initiativ i livet och inte vänta passivt på att nån annan gör det åt mig.

    Sen vet jag inte hur kutymen ser ut på förskolor men kyrkan och gudstjänster har man själv deltagit i ett par gånger under de senaste åren, bara för att testa hur det kändes.
    Var inte en själ som kom fram till mig efteråt vid fikat där jag stod en bit ifrån dem. Förståeligt också då de redan hade sin lilla grupp av bekanta ansikten där jag var en helt ny person.

    Anser inte heller att någon bör känna sig skyldig att komma fram till en och börja prata. Låter väl passivt och en aning självberättigat att resonera på det viset. 

    Detta gäller inte mig heller personligen, i dag hade mer än gärna suttit själv vid ett bord för att slippa vara social, men då hade jag å andra sidan inte gått till nåt sånt sammanhang. Dock, oavsett om jag VILL sitta själv eller inte hade jag höjt på ögonbrynen om jag suttit ensam och en grupp satt tillsammans vid ett annat bord och personen bara kommit fram för att fråga om stolen, JAG hade aldrig gjort så, men det är för att det är som jag är. Gillar inte att se folk utanför  


    när jag pluggade orkade jag inte heller vara social, satte mig vid ett tomt bord på lunchen och klasskamraterna kom fram och frågade om jag ville sitta med dom. 


    men en stor skillnad att plugga och vara där för den anledningen mot att gå till kyrkan eller öppna förskolan. 

  • Tvillingsjal911
    Hej. Är också väldigt ensam tjej som tappat vänner på grund av psykisk ohälsa. 
    Vill gärna ha kontakt med nya tjejer, och träffas det skulle betyda mycket att få känna någon samhörighet😊
    Anonym (Ensam) skrev 2024-05-15 14:36:10 följande:
    Har inte en enda vän, utom..

    Hej! Jag och sambon har precis köpt ett hus, vi har det jättebra. Men jag har inga vänner, inte en enda. Jag har försökt i ungefär 2 år att hitta nya vänner, men det är alltid något som skiter sig. Detta har lett till att jag känner mig väldigt ensam, och har hamnat i flera depressioner under dessa 2 åren. 


    för några månader sen började jag prata med en tjej via TikTok, via henne fick jag även kontakt med flera av hennes vänner (vi gjorde grupper på snap osv). Tjejen i fråga är PERFEKT, alltså min drömbästis, vi har samma värderingar, åsikter och är väldigt lika i personlighet. Vi kan prata i timmar och dom vänner hon har som jag fått kontakt med kommer jag också fint överens med. Ett jävla bra gäng helt enkelt. Men Vi bor 6h enkel från varandra, därav har vi ingen möjlighet att bara åka och ses sådär som man annars kan göra, vilket är det jag saknar mest med en vän. 


    Jag kan absolut tänka mig att flytta enbart för detta, eftersom jag så gärna vill ha vänner. Men min sambo jobbar här, och vi har precis köpt ett hus här?

    vad hade ni gjort? 


Svar på tråden Har inte en enda vän, utom..