Vad händer med mig…??
Jag förstår inte vad som händer med mig... känner inte igen mig själv längre. Har aldrig lidit av psykisk ohälsa under mina 30 år, men i en väldigt traumatisk situation drabbades jag av panikångest en gång. Förstod inte vad som hände förens läkaren förklarade för mig vad det handlade om.
Jag älskar mitt jobb, alltså ÄLSKAR. Jag jobbar regelbundet övertid och trivs verkligen på arbetsplatsen. Arbetet innebär en hel del stress både psykiskt och fysiskt, men det har gett så mycket tillbaka att jag nog inte tänkt så mycket på det. Stundvis har det varit tungt psykiskt pga många traumatiska händelser kring våra ungdomar, vilket ofta påverkat mig på ett kortsiktigt plan. Alltså, efter sömn, mat och återhämtning har allt fortsatt som vanligt. Jag är duktig på att återhämta mig och vet vad jag behöver i vardagen för att må bra. Fram tills en händelse förra året, jag kunde inte släppa det. En ungdom var med om något fruktansvärt under mitt jobbpass, jag hade inte kunnat förhindra det på något sätt men det gjorde SÅ ont. Det tog flera veckor att släppa det/förtränga vad som hänt, hade mycket ångest under tiden. Så jag jobbade extremt mycket övertid för att liksom få bort skiten från hjärnan.
Händelsen har kommit upp några gånger sen dess genom polisförhör, vilket också påverkade mig mycket. Sen blev jag kallad som vittne?. Och här drar allt igång på riktigt. Alltså jag har gått sönder. Jag har inte kunnat sova, knappt kunnat äta? Ett tryck över bröstet och ett konstant illamående/klump i magen. Jag är trött hela tiden och har ångest större delar av dagen. På jobbet har jag fått springa in på toan för att tårarna är påväg. Jag gråter fan hela tiden.. Helt oförberett också.Känner inte igen mig själv!! Jag gråter aldrig i vanliga fall, aldrig.
Det är fan fruktansvärt? allt jag gör i vanliga fall för att återhämta mig, INGENTING FUNGERAR?!?
Jag förstår inte vad som händer med mig... känner inte igen mig själv längre. Har aldrig lidit av psykisk ohälsa under mina 30 år, men i en väldigt traumatisk situation drabbades jag av panikångest en gång. Förstod inte vad som hände förens läkaren förklarade för mig vad det handlade om.
Hittills har jag jobbat så mycket övertid att jag inte ens hinner reagera. Går sådär, ofta så fullt upp att det iallafall går bättre att förtränga där än hemma. Men denna vecka jobbar jag knappt alls, och jag mår SÅ dåligt över det. Vet knappt hur jag ska ta mig igenom veckan. Och jag vet att de kommer bli 10368 gånger värre när det är dags att jobba igen?.
Jag har egentligen inte ens tid för sånt här skit. Jag vill bara vara jag igen? Saker som jag älskat innan känns bara som ett jävla skämt, har ingen energi eller lust till något. Renoverar ett hus själv, men jag kommer ingen vart längre. Jag vet vad som behöver göras men jag kommer aldrig dit? Barnen skulle jag helst sälja på blocket med alla tjafs och bråk hela tiden (nej jag älskar mina barn men JAG ORKAR INTE!) Hunden kräver sitt och vanligtvis är det bra återhämtning för mig men jag vill typ gräva ner mig istället.
alltså, hur ska jag komma vidare..