Glädjen med djur och sorgen när dom dör.

Ja. Det blir en sorts vemodig glädje, förstår precis vad du menar. När vår hund dog när jag var 15 var jag helt förkrossad 💔 men över tid tar ljusa minnen över.

Nu var det tyvärr dags igen, en av våra kaniner dog under dramatiska former. Jättejobbigt, och barnen är ledsna. 

Tänker mycket på om man hade gjort si eller om man gjort så. Tror kaninen kanske hade strukit med ändå men man vet ju inte, Allt blev väldigt jobbigt. Försöker nu tänka att vi gjorde så gott vi kunde i situationen och att att vi gav henne ett fint kaninliv. Hon blev nästan 7 år.

Jag vet ju att djuren kommer och går men jag vänjer mig fan aldrig. Ledsen blir jag, man blir ju så väldigt fäst vid djuren!

Kaniner kan bli som hundar. Speciellt då de får vara frigående inomhus. 
Så det är inte alls konstigt att det är ledsamt när de dör.
Min äldsta kanin var 13 år när han gick bort av ålder och det var tungt.
Men nu har jag 3 andra små långöron som har hjälpt mig vidare.
Och så har vi även några marsvin. Och har även haft häst. Och det är alltid lika hemskt när de vandrar vidare.
Nyligen fick vi ta bort vår 16 år gamla hund och det var fruktansvärt. Men det blir kanske en ny fram emot våren/sommaren. Jag kan inte leva utan djur.
Men måste sörja färdigt först.

Jag har haft hund i hela mitt liv. Så länge jag bodde i föräldrahemmet deras hundar och sedan mna egna. Det har blivit flera under årens lopp. Ja, det är sorgligt och jobbigt när en hund blir gammal och sjuk och man måste läta den somna in, inte lida. Men trots sorg och saknad har jag alltid skaffat ny vovve bara kort tid efteråt. Jag har aldrig glömt en hund, fotona är framme, jag sköter deras gravar och minns dem med glädje och lite vemod. Men jag glädjer mig också åt de två levande hundar, som  just nu när jag skriver detta, ligger vid mina fötter och väntar på sin kvällspromenad.
Livet är till för de levande - inte för att fastna i sorg och saknad. Det gäller för både människor och djur,

Tack för ditt fina svar ❤️ ja man blir otroligt fäst vid djuren. Nu letar vi sällskap till vår kvarvarande kanin. 

Hundar blir ju mer personligt knutna till en jämfört med kanin, häst, katt.. och därför blir det en djupare sorg som kan ta tid.

Vår kanin var lite äldre men jag borde läst signalerna bättre. Det är våra första kaniner. Det blev onödigt traumatiskt då jag inte förstod allvaret i tillståndet. 

Ja, det är svårt att vara utan djur. Djuren ger så mycket glädje.

Livet är för de levande, ja det är så sant. Har verkligen fokuserat så vid varje dödsfall i familjen framför allt. Inte älta. Men det är svårt. Man fastnar lätt i vad man inte gjorde.

Nu behöver jag fokusera framåt, ordna med ny kaninkompis till vår kvarvarande kanin och stötta min dotter som fick uppleva onödigt trauma pga min ej korrekta bedömning. Vi åkte in för sent. Det hade antagligen varit försent ändå men det hade blivit mindre traumatiskt om vi förstått allvaret och åkt in tidigare. Kaniner döljer tydligen ofta smärta.

Djuren är våra vänner. Därför kan vi känna djup sorg när de går bort. Det är priset man får betala för förmågan att älska andra, såväl människor som djur.

Finns ingen väg runt, utan man får sörja den tid som behövs. Acceptera att det känns jättesvårt och ra hand om sig efter bästa förmåga.

Det allra värsta kan vara 3 mån men det är olika.

Det svåra just nu är att acceptera att jag inte hanterade situationen optimalt. Men det gör man kanske egentligen aldrig? Man är ju under svår stress när djuren blir akut sjuka.

Nu vet jag mer men det som hänt har ju hänt. Man får acceptera och ta lärdom och se framåt. Är väldigt mån om djuren och det svider helt enkelt. Att inte ha valt det bästa för djuret.

Ja,man blir det. Jag tycker man kan bli lika fäst vid alla djur. Men kanske på lite olika sätt. En hund är ju som du skriver lite mer personligt knuten till sin familj. Men även kaniner kan ju bli det när de får gå frigående.

Det är inte alltid så lätt att se då de är väldigt skickliga på att dölja sina symptom.
De är ju bytesdjur.
Och när de väl visar symptom så kan det redan vara för sent. Så var inte för hård mot dig själv.

Min äldsta dotter säger att jag inte ska grubbla, svåra signaler att se, äldre kanin. Haft ett fint kaninliv hos oss. Svårt att släppa bara. Att hon var så dålig och att vi inte förstod det.

Tittar så smått på ny kanin nu så att vi får två igen❤️

Jag förstår dig. Men jag håller med din dotter. Försök att inte grubbla så mycket på det. Även om jag förstår att det är svårt.
Som jag skrev så är de väldigt skickliga på att dölja sina symptom. Och när man väl ser dem så kan det redan vara försent.
Och var den gammal så var kanske tiden inne ändå.

Bra att ni försöker hitta en ny kompis. Det kan kanske hjälpa dig att grubbla lite mindre också.