Är det fel på mig?

Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Det här är ett antingen eller scenario faktiskt. Älskarinna är inte ett alternativ, det förstår du också.

Jag tror du är en sån som kommer att vara missnöjd oavsett.

ja, du har nog rätt! jag får leva med att vara missnöjd!

Ett problem tror jag är att du inte lekte av dig innan du bildade familj. Det finns mycket bra sex där ute och ännu mer dåligt sex där ute. Jag har haft grymt sex med en handfull tjejer, provat på alla möjliga saker under många års tid. Men också haft dåligt sex med många tråkiga tjejer. Att ha den erfarenheten tror jag gör att man kan känna sig lugnare. Man har lekt av sig och levt ut fantasier men vet också hur det man har idag står sig mot allt dåligt sex där ute.

Sen vill jag tillägga att bra sex går att hitta hos alla som är öppna för att utforska sin sexualitet och prova på saker. Ibland krävs det bara stt man känner sig bekväm med varandra och ger det tid.

Su skriver att din partner är bra i sängen. Men vad är det som fattas? Att du inte får leva ut fantasier eller att du vill vara med någon annan? 

Din tjej är ju bra i sängen, vad saknar du ? Kan du sätta fingret på det ?

Du skriver att din flickvän är bra i sängen, men sen ett stycke ner får man istället uppfattningen om att hon vore dötrist. 

Är det frekvensen på sexet som är fel, eller mer exakt vad är faktiskt problemet här? 

Någonting man skall akta sig för överlag är att leta fel i onödan. Att man får helt fel fokus på vad som är viktigt för en. Risken är att man intalar sig själv att någonting är ett stort problem, för att motivera inför sig själv att man har en legitim anledning till att missnöjd alltså, när det i själva verket inte egentligen var särskilt stort. Något kan bli en fix idé, som inte skulle behöva vara det. Som skapar misär i onödan och står ivägen för att känna lycka och tacksamhet över det fina man har i livet. 

En metod man kan använda, vid att fundera kring det hela är. Om man skulle vara 100% transparent och ärlig med andra, varför man gick och skaffade sig en älskarinna. Eller lämnade sin fru istället för att vara otrogen då. Skulle dom flesta tycka det är fullt rimliga grunder och rätt beslut, eller att man är totalt blåst? 

Oavsett vad du kommer fram till i slutändan är det dock viktigt att du tar tag i vartifrån ditt missnöje kommer. Och arbetar med det. Så du inte bara lägger locket på kring känslorna, för då ligger dom bara och gror istället i det fördolda. 

Vad är det som inte blir bättre, bara sämre?
Antar att det är sexet, fast du samtidigt skriver att hon är bra i sängen

Du skriver att du har tagit upp det med flickvännen men inte hur...Hur och när är minst lika viktigt som vad man tar upp.
Och det är även viktigt att faktiskt lyssna på vad den andre säger, inte bara avfärda det som ursäkter bara för att du inte får de svar som du önskar. Hur upplever hon det?
Varken du eller hon sitter inne med sanningen men ni sitter inne med möjliga lösningar..men bara tillsammans och om ni båda kan se den andres behov/upplevelse.
Om ni har fastnat och inte längre fixar att lyssna på varandra kanske ni behöver ta hjälp av någon samtalsterapeut.
Finns subventionerat via kommunen.

Jag har aldrig förstått mig mig på otrohet som någon lösning. Att riskera såra någon man säger sig älska bara för att få ligga är för mig så egoistiskt och kortsiktigt. Ännu värre när man har barn ihop...ni ska ju kunna samarbeta kring ert gemensamma barn i väldigt många år...tror knappast otrohet hjälper till att lägga en god grund för detta..

När man är missnöjd är det lätt att bara se gräset som grönare på andra sidan och i det får man ganska lätt ett enkelspårigt tunnelseende. Försök vidga dina tankar och se på konsekvenserna.
Om du är otrogen, är du beredd på att leva ett dubbelliv? Gå hem efter ett hett möte och se din flickvän i ögonen...hur skulle det kännas när hon kryper upp i din famn, när ni är intima och du vet att du går bakom ryggen på henne?

Hur skulle det kännas om hon gör likadant, är du ok med det. Att hon har sex med någon annan, går bakom din rygg? 
Om inte, varför är det ok för dig men inte för henne?

Och om det kommer fram. Är du beredd på att ta emot hennes känslor, av ilska och av att bli förrådd. Att hennes bild av dig förändras för all framtid? Är du beredd på att det tar slut?
Beredd på att inte bara du, utan även hon går vidare och hittar någon annan. Att som mest leva ett varannan vecka liv med ert barn...
Och om du är det, varför gör du inte slut nu? Vad hindrar dig?
Du återkommer till att hon är en bra mamma...men det kommer hon ju vara oavsett...
Frågan är ju vem du vill vara?

Du har såklart rätt till dina behov och om du inte mår bra i er relation ska du såklart försöka hitta lösningar. Vi har ju bara ett liv.
Mitg råd till dig är bara att inte tänka så kortsiktigt...det kan smälla dig rakt i ansiktet och få väldigt långsiktiga och tråkiga konsekvenser

Hon är jättebra i sängen men det ger dig ingenting? Detta måste du förklara för detta förstår man inte annars. 

Don?t do it 

Öppet förhållande?

Precis som att man har olika relationer med kompisar och familj så kan man ha olika sexuella relationer med olika personer. Eller olika hobbysar med olika personer. Känns i detta fall som du vill att tjejen ska vara the one.... Både vara spänning och trygghet, både vara sexgud och vara moderlig, vara nyfiken samtidigt som sköta hemsysslorna, vara bästa kompisen och vara mystisk. Är det inte lite mycket att begära att en person ska alltid vara allt de där? Kan inte spänningen samt vissa fantasier komma från några andra. Älskar hon dej så unnar hon dej det och vice versa. 

(Småbarn med dåligt med sömn kan ju också göra vem som helst avtrubbad.)