Jag skulle tro att det handlar om den plötslig minskade fysiska aktiviteten utan att kaloriintaget minskat med motsvarande.
Jag gick upp ett par kg på kort tid som tonåring, var ca 17 år. Hade jobbat (tog ett sabbatsår i gymnasiet) 3-4 dagar i veckan i ett stall under närmre ett år där. Långa dagar. Massor av fysiskt jobb, samt även ridning av hästar. Åt ju givetvis ganska stora portioner, för jag gjorde ju av med mycket energi om dagarna. Missade helt att ändra på portionsstorlekarna när jag slutade sen, och tja. Oops. Kan man säga. Tog inte lång tid innan kläderna började bli jäkligt tighta! Så drog ner på portionerna, men behövde gå hungrig ett tag, innan kroppen vant sig och justerat sig till dom nya portionerna. Tappade extra vikten över ett par månader, och var tillbaka i ursprunglig vikt och höll mig där. Utan att justera något mer angående portioner.
Jag svälte mig inte alltså, utan justerade bara kaloriintaget till att motsvara vad jag skulle behöva vid x-i vikt (målvikten), med den aktivitetsnivån jag låg på numera.
Så förutom att för säkerhetsskull tillexempel kolla upp sköldkörteln- (propsa på om att dom MÅSTE ta T3. Inte bara TSH, eller TSH och T4). Så den kan uteslutas som möjlig bidragande orsak. Skulle jag justera portionerna till mindre portioner än vad dom är nu. Samt, att hon försöker hitta aktiviteter som hon tycker om som aktiverar henne fysiskt. Kanske kan ni göra en rutin av att tillsammans ta en promenad några gånger i veckan? Vardagsmotion är viktigt inte bara för den fysiska hälsan, men också den psykiska. I dagens samhälle är vi tyvärr väldigt stillasittande överlag. Kroppen mår bättre av att få röra sig med jämna mellanrum.