• Anonym (16)

    Hur hjälpa min 16 åriga dotter?

    Min dotter har gått upp en hel del i vikt under 1 års tid. Det hela började när hon inte längre vill cykla till sin pappa varannan vecka. Hon tog sig då till och Från skolan var dag med cykel ca 4 km om dagen. Idag så går hon knappt 2 km till från skolan från mig. 


    Behöver få om mer motion och rörelse i hennes liv igen. Hon spelar Just Dance och Ring Fit ibland på Nintendo och då brukar hon köra någon timme åt gången. Hon själv som vill och tycker det är kul. 


    När det gäller maten så försöker jag laga så nyttigt som möjligt samt att vi inte äter mer än vad som ryms på en 23 cm tallrik. Mer protetin, mindre kolhydrater, och grönsaker. Här hemma dricker vi enbart vatten eller PepsiMax på sin höjd. 

    Har ni några tips och idéer vad vi kan göra när det gäller motion och även mat ? 

  • Svar på tråden Hur hjälpa min 16 åriga dotter?
  • Räkan77

    Hur mår hon? Hon verkar vara ensam, är det eget val att inte ha kompisar? Behöver hon stöd och hjälp med sin ensamhet? 

  • Anonym (abc)
    Anonym (maya) skrev 2024-06-05 13:50:16 följande:
    10 kg på ett år är extremt om man inte samtidigt har vuxit 10 cm som min son gjorde förra året t ex. 

    Går man upp 10 kg per år är man ju oigenkännlig 2-3 år senare. Mycket ohälsosamt. 
    Tonårstjejer ska gå upp i vikt. Min dotter växte först mycket utan att gå upp i vikt och sedan gick hon upp 5 kg under några månader i höstas efter att hon slutade växa på längden. Kommer ihåg att jag själv gick upp 7 kg på ett halvår i den åldern också (efter att jag slutat växa). Och både jag och min dotter har/hade storlek xs efter viktuppgången så det var för båda en efterlängtad viktuppgång i samband med puberteten. 

    Däremot om man går upp i vikt och det inte är den normala uppgången som sker när man går från att vara barn till att få bröst och höfter och det fortsätter år efter år är det ju en annan sak.
  • Anonym (Monja)

    Jag tror att dotterns viktuppgång beror på två saker.

    1) att hon mår psykiskt dåligt och tröstäter. 


    kan ha att göra med att hon saknar vänner vilket känns MYCKET oroande. 

    2) att hon är i en tillväxt period och kommer att sluta upp i höjden.

    Men troligtvis är det att hon kommer åt mat eller dyl som du inte känner till. Att hon äter i smyg.

    Jag själv minns hur jag började att öka i vikt i mellanstadiet pga mobbing.
    Jag var inte då själv medveten om att jag tröståt men har förstått det i efterhand.
    Jag var aldrig stor i maten vid måltiderna ( inte ens idag flera år senare) men jag åt ofta mellan måltiderna vilket jag tror var ångest dämpande för detta beteende var återkommande i många år tills jag började att förstå sammanhanget mellan oro och tröstäta.

    Varför umgås din dotter inte med kompisar?
    Tycker att det är mer oroande och något som behöver förändras.

    Tror att allt med vikten kommer att landa när orsaken till tröstätandet kommer fram. 

  • Anonym (16)

    En anledning till att hon inte umgås med kompisar är att hon är diagnosisterad atypisk autism och ADD. Hon kan umgås med andra när hon vill men har inte så stort behov utav det då hon gärna vill ha lugn och ro.


    Hon har nyligen fått en kontaktperson som hon träffar en gång i veckan för att komma hemifrån mer och hitta på saker och även träffa andra. Jag hoppas ju att hon kommer träffa någon vän som hon kommer bra överens med och förstår henne. 

  • Anonym (16)

    Tror den största delen till viktuppgången är just att hon minskat drastiskt på den vardagliga motionen i och med att hon slutade vara hos sin pappa varannan vecka.
    Nu har hon ju bara 2 km tur och retur var dag till skolan. Hos pappa var de ju 4 km om dagen när hon var där. 


    Samtidigt så har hon ju inte minskat på maten och dessutom byter skolmaten mot en toast de dagar hon inte vill äta skolmaten. 

    Kan ju hoppas på en bra sommar så vi kan använda cykeln så mycket som möjligt och även gå promenader etc. Hon har även fått feriejobb 3 veckor så då kommer hon ju iaf inte vara hemma under dagarna när jag jobbar. 


     

  • Anonym (Annat)

    Jag tror mer på matintaget än den vardagliga motionen.
    Sköldkörteln kanske bör kollas upp?

  • Anonym (Kolibrin)

    Jag skulle tro att det handlar om den plötslig minskade fysiska aktiviteten utan att kaloriintaget minskat med motsvarande. 

    Jag gick upp ett par kg på kort tid som tonåring, var ca 17 år. Hade jobbat (tog ett sabbatsår i gymnasiet) 3-4 dagar i veckan i ett stall under närmre ett år där. Långa dagar. Massor av fysiskt jobb, samt även ridning av hästar. Åt ju givetvis ganska stora portioner, för jag gjorde ju av med mycket energi om dagarna. Missade helt att ändra på portionsstorlekarna när jag slutade sen, och tja. Oops. Kan man säga. Tog inte lång tid innan kläderna började bli jäkligt tighta! Så drog ner på portionerna, men behövde gå hungrig ett tag, innan kroppen vant sig och justerat sig till dom nya portionerna. Tappade extra vikten över ett par månader, och var tillbaka i ursprunglig vikt och höll mig där. Utan att justera något mer angående portioner. 
    Jag svälte mig inte alltså, utan justerade bara kaloriintaget till att motsvara vad jag skulle behöva vid x-i vikt (målvikten), med den aktivitetsnivån jag låg på numera. 


    Så förutom att för säkerhetsskull tillexempel kolla upp sköldkörteln- (propsa på om att dom MÅSTE ta T3. Inte bara TSH, eller TSH och T4). Så den kan uteslutas som möjlig bidragande orsak. Skulle jag justera portionerna till mindre portioner än vad dom är nu. Samt, att hon försöker hitta aktiviteter som hon tycker om som aktiverar henne fysiskt. Kanske kan ni göra en rutin av att tillsammans ta en promenad några gånger i veckan? Vardagsmotion är viktigt inte bara för den fysiska hälsan, men också den psykiska. I dagens samhälle är vi tyvärr väldigt stillasittande överlag. Kroppen mår bättre av att få röra sig med jämna mellanrum. 

  • Anonym (hjälp henne)

    Jag gick nog upp 5-10 kg på ett halvår när jag var skadad i tonåren och inte kunde träna hårt som vanligt men fortsatte äta som om jag tränade hårt? 

  • Anonym (Jrkr)
    Anonym (Kolibrin) skrev 2024-06-06 15:16:32 följande:

    Jag skulle tro att det handlar om den plötslig minskade fysiska aktiviteten utan att kaloriintaget minskat med motsvarande. 

    Jag gick upp ett par kg på kort tid som tonåring, var ca 17 år. Hade jobbat (tog ett sabbatsår i gymnasiet) 3-4 dagar i veckan i ett stall under närmre ett år där. Långa dagar. Massor av fysiskt jobb, samt även ridning av hästar. Åt ju givetvis ganska stora portioner, för jag gjorde ju av med mycket energi om dagarna. Missade helt att ändra på portionsstorlekarna när jag slutade sen, och tja. Oops. Kan man säga. Tog inte lång tid innan kläderna började bli jäkligt tighta! Så drog ner på portionerna, men behövde gå hungrig ett tag, innan kroppen vant sig och justerat sig till dom nya portionerna. Tappade extra vikten över ett par månader, och var tillbaka i ursprunglig vikt och höll mig där. Utan att justera något mer angående portioner. 
    Jag svälte mig inte alltså, utan justerade bara kaloriintaget till att motsvara vad jag skulle behöva vid x-i vikt (målvikten), med den aktivitetsnivån jag låg på numera. 


    Så förutom att för säkerhetsskull tillexempel kolla upp sköldkörteln- (propsa på om att dom MÅSTE ta T3. Inte bara TSH, eller TSH och T4). Så den kan uteslutas som möjlig bidragande orsak. Skulle jag justera portionerna till mindre portioner än vad dom är nu. Samt, att hon försöker hitta aktiviteter som hon tycker om som aktiverar henne fysiskt. Kanske kan ni göra en rutin av att tillsammans ta en promenad några gånger i veckan? Vardagsmotion är viktigt inte bara för den fysiska hälsan, men också den psykiska. I dagens samhälle är vi tyvärr väldigt stillasittande överlag. Kroppen mår bättre av att få röra sig med jämna mellanrum. 


    Är väl bättre hon kollar upp sig innan man sitter och gissar, kan lika gärna vara sköldkörteln som krånglar
  • Bergegardh

    Jag spekulerar bara nu så ta inte illa upp. Kan det vara så att du är en del av problemet? Tänker då att hon uttrycker att hon mår dåligt över sin vikt. Håller du med henne genom att berätta att nu räcker det nog med potatis tex. 

    Jag vet inte hur du tänker men jag tänker att i den åldern är det psykiska mående viktigare än det fysiska. Ofta brukar ju det fysiska komma genom ett bättre psyke. 

    Kanske är det dax att lägga viktproblemet på hyllan och fokusera mer på hur hon ska må bra i det andra. Då kanske hon hittar en aktivitet som kommer motsvara den träningen hon hade innan. 

  • Anonym (bakom)

    Det låter som att det finns en hel del bakom det här.

    Hon vill inte cykla till sin pappa längre - innebär det att hon inte träffar honom alls, eller bor hos honom längre? Ligger det nån konflikt eller annat bakom i så fall? Och som kanske ligger och stressar henne i bakgrunden.

    Och sen skriver du att hon inte har några vänner - hur är det med det, är hon ledsen och oroad över det? tröstäter, lider av ångest, oro, nedstämdhet?

Svar på tråden Hur hjälpa min 16 åriga dotter?