Hjälp! Soc vill sätta barnen på HVB!!

Stöd i hemmet är tydligen uteslutet, soc säger ju att de vill placera barnen trots att hemmet är riktigt bra. Flytt för hela familjen till annan ort får de så klart bekosta själva mtp att båda vuxna verkar ha jobb, men det är som jag ser det bästa alternativet. Soc på nya orten lär dock vilja följa upp, man försvinner tydligen inte ur rullarna bara för att man byter kommun. Soc kommer inte hjälpa dem att hitta en skola på nya stället isf och bidrag eller stöd för att vara hemma med barnen är isf via FK eller om de har vissa försäkringar. Som det verkar behövs det dock inte utifrån diagnoserna och man får inte det bara för att sitta och vakta tonåringar i hemmet. Stödfamilj är en insats som kan bli aktuell men aldrig där de är nu, isf på nya orten.

Försöker verkligen inte trycka ner dina förslag, det är omtänksamt av dig och bra med idéer, bara att det inte fungerar så som man kan önska.

Skönt att det har gått bra för er.

Hej
Du skriver att ni inte vill flytta då ni har hela ert kontaktnät där ni bor nu,  men ingen att prata med när det gäller barnen...
Är det då ert "vuxna" kontaktnät eller familjens? 
Är det familjens så måste det finnas någon ni kan prata med och som också är viktiga för barnen och som borde ha/få vetskapen om problemen. 
Känns som att det väcker många frågor....
Är barnens problem en hemlighet för dom runt omkring?
Har barnen/familjen fått stöd från psykolog/terapeut?
Har ni fått hjälp o stöd iom barnens diagnoser?
Vad säger barnen själva?

! 

Vi var chockade av den enorma okunskap vi möttes av på Soc. (BUP o elevhälsan håller med oss). Det är fruktansvärt upprörande och jag vet inte vad man ska göra för att få till en förändring. Just okunskapen om npf har ju lyfts i media av psykologer, men inget verkar hända i praktiken. 

Nu ska jag sluta spamma din tråd, TS. Jag blir upprörd eftersom Soc gjorde mina barn väldigt illa och vill att det blir allmänt känt hur dåligt läget är på den här otroligt viktiga samhällsfunktionen. 

Soc kan visst hjälpa dem hitta en bra skola och hjälpa dem att hitta de stöd som finns, även om de själva så klart måste fylla i ansökan. Och jo, man får vabba med läkarintyg om man har en tonåring med psykisk ohälsa. Att TS barn inte mår bra är uppenbart. TS kan också ha rätt till omvårdnadsbidrag. Soc kan (och bör!) hjälpa TS familj att hitta rätt bland de stödinsatser som finns och hålla konstruktiva SIP-möten med tex skola, försäkringskassan och psykologer (i lämpliga konstellationer) för att samordna de olika stödfunktioner som finns. 

Precis min erfarenhet med. Kan ta ett kortfattat exempel på vad som hände oss, sonen blev anmäld, eller vi blev orosanmälda då sonen hade en märklig lärare som frågade barnen om dom blivit slagna nån gång efter att ha läst en bok om en mormor som slagit sina barnbarn. Bara det är ju absurt att läsa för 6-åringar. Då frågor hon sonen om han fått en örfil nångång Varpå han tolkar det bokstavligt och svarar ja,  
när jag frågar honom svarar han att han trodde att det var att fila med tops i öronen!!!! alltså 😳

jag bara skrattade och var helt säker på att soc inte skulle göra nåt av anmälan. Men jodå, dom gjorde en utredning på oss. Så jäkla mkt lidande i onödan då man var rädd att dom skulle få för sig saker. Men det lades ner sen, och läraren hade anmält 8 andra familjer med i klassen. Att man inte ser detta som utredare? 

Och förstår att sonen inte ens visste vad ÖRFIL var!!! 

ska också sluta ta över och skriva en massa saker om mig själv här 🌺

Reality check! Här finns någon som visste mer än jag. Det finns alternativ. 

Det finns också behandlingshem där hela familjen bor. 

Det kan vara ett bra alternativ, men tyvärr har jag varit med så länge att jag tvivlar på att det finns alltför många behandlingsfamiljer att tillgå i samma stad där man själv bor. Lite skeptisk, kan man säga. Så om det finns, bra då, men jag tror fortfarande mycket på en flytt. Man stannar ju kvar i samma miljö där problemen finns och kan locka även efter en behandling. Kan vara bra med en nystart!

Soc kan säkert hjälpa, men inte deras skyldighet och mtp hur mycket de har att göra undrar jag om de skulle ta sig tiden. Bättre att lägga den energin på andra ungdomar som behöver dem mer. Ts och hennes partner måste väl ändå själva kunna skicka en ansökan till en skola om de ska flytta.

Stöd på nya orten ska lokala soc där hjälpa till med, det är nog inga större problem.

Ja, man kan få vab eller omvårdnadsbidrag, men nu verkar det vara missbruk och kriminalitet som skapat situationen främst, inte psykiskt dåligt mående, vilket inte heller alltid går hand i hand med att ha en diagnos. Har svårt att se hur man ska få vara hemma med ungdomarna bara för att vakta dem som sagt. Ungdomarna ska nog må riktigt dåligt innan man får läkarintyg för sånt, men visst kan man försöka. Inte för att det kommer att hindra dem från att fortsätta med livsstilen när intyget gått ut... Man måste hitta långsiktiga lösningar, inte bara ett plåster på såren.

Japp, soc ska mycket riktigt hjälpa till att hitta insatser osv men tydligen bedömer de att sånt inte är aktuellt, att det inte räcker i den här situationen. Har de väl börjat hota med placering ska det mycket till att vända den skutan, och jag tror inte de nöjer sig med lokala insatser, inte ens behandlingsfamilj. Om det fanns som alternativ borde de ha erbjudit det först! Just för att det är en mildare och bättre insats. Alltså lär det inte heller finnas som alternativ, av någon anledning.

Nu kan dessa behandlingsfamiljehem finnas i hela landet och är alternati till hvb. 

Missbruk i kombination med npf är nästan alltid självmedicinering. 

Med din inställning kan ju alla med problem lika gärna bara lägga sig ner och dö. 

Ja, så är det självklart, men det har inte lagts fram som ett alternativ från soc. Undrar lite varför de inte har gjort det isf men tänker att eftersom de till och med funderar på SIS så lär de tycka att situationen är väldigt allvarlig. Och placerar man isf ungdomar från en kommun hos en familj i en helt annan kommun?

Det är en sak vad vi i tråden kan hitta för bra lösningar men tyvärr ser ts soc inte saken på samma sätt... Så frågan är vad ts kan göra i detta och som jag ser det är valet placering HVB/SIS eller att flytta, helst långt bort.

Med din attityd finns det ingen anledning att bemöta någonting du skriver hädanefter.

Min erfarenhet är att Soc gärna ser riskerna med föräldrarna men inte tänker på att även deras åtgärder innebär risker. 

TS, om Soc kan bevisa att hvb-hemmet utgör en bättre miljö än tillsammans med er föräldrar - förslagsvis på annan ort - kan det ju vara en bra lösning. Men barnen ska ju inte flyttas från sina kriminella knarkkompisar till nya kriminella knarkkompisar. 

Be om en riskanalys där även folk som är insatta i dina barns funktionsnedsättningar deltar. Och se till att utomstående (tex habiliteringen eller BUP) är inkopplade under tiden dina barn är på hvb, eller vilken åtgärd det nu blir. Ta inte för givet att hvb-hemmet rapporterar om det inte går bra. De är ett företag och vill inte förlora inkomst. 

Ok. Jag tycker att det är synd att du ratar alla förslag innan TS ens har försökt. Jag tycker att det är dumt att uppmana någon att ge upp innan de ens har försökt. Det är allmänt känt att hbv-hem och sis-hem kan vara destruktiva miljöer. Jag tycker att det mest rimliga är att soc bör försöka med andra lösningar först. Jag tycker att TS bör undersöka mer skonsamma alternativ. Att familjen flyttar är ett av dem. 

Av erfarenhet vet jag att Soc verkligen inte behöver ha ens försökt hjälpa en familj innan brutala åtgärder vidtas. TS har inte skrivit om andra försök till stöd, så vad som redan är gjort vet vi inte. 

Hur har det gått? Jag hittade det här idag och tänkte på er. 

https://sverigesradio.se/artikel/forskare-kritisk-okad-dodsrisk-for-tvangsomhandertagna

Dagens Sommar i P1 kan också vara intressant. 

Hela tonåren var Stella Österling inlåst på olika institutioner. I dag föreläser hon om psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och sina erfarenheter av tvångsvården i Sverige. Hon är också engagerad i föreningen Sistjejer som för fram vittnesmål från tjejer som varit inlåsta. Organisationen fick i år det feministiska priset Årets Selma för betydande avtryck i jämställdhetsdebatten.

https://sverigesradio.se/avsnitt/stella-osterling-sommarpratare-2024