• Anonym (ljudkänslig?)

    Mannen höjer ständigt rösten hemma, känner obehag är det fel på mig?

    Min man höjer rösten så fort barnen inte gör som han vill. Eller om barnen gråter så höjer han rösten. Ofta så säger han till barnen när de gråter. "vad är det för fel nu, du har inte ont så sluta gråt" 

    En situation hemma som blivit fruktansvärt jobbig är matsituationerna. För mig är det viktigt att matsituationerna är lugna, vi umgås och pratar. En stund vi har tillsammans som ska vara mysig. Men de situationerna har lett till extremt mycket skrik, gråt, starka viljor och en man som höjer rösten. Jag kallar det skrik men mannen säger att han höjer rösten. Detta har lett till att jag tappar matlusten och förknippar matsituationerna till något ångestladdat. Stor barnet äter med god aptit och verkar inte bry sig, mellanbarnet som egentligen älskar att äta försöker göra sig förstådd och misslyckas med det och blir frustrerad och börjar skrika, mannen höjer rösten och mellanbarnet skriker ännu mer. Den lilla han äter helst inte vid matbordet, men vi utreder honom just nu för varför han kräks och är så smal. 

    Men idag spårade det ur igen som vanmigt vid matbordet. Jag går med en stress inombords dels för att förhindra skrik. Sen för att när han väl höjer rösten så blir jag stressad, orolig och känner att hansätter sig över oss ansra. Han menar på att det beror p åatt jag har något tidigare trauma och är känslig då. Jag mätte upp hans decibellnivå idag då hade han höjd röst men inte så hög som han brukar kunna ha och han var upp till 95 db.

    Idag höll jag för öronen för jag känner en enorm inre stress och mår dåligt av det ständig höjande av röster. Då blir han arg och säger att han kommer lämna mig om jag fortsätter sådär och han kommer att skrika påriktigt. 

    Han säger att han höjer rösten för att få respekt. Vilket gör mig förvirrad, varför kräver han respekt från oss när han visar noll respekt? 

    Jag är lite förtvivlad. När vi dejtade och lärde känna varandra var han som en stor teddybjörn. Han lyssnade in vad jag hade och säga, han öppnade upp sig om sina erfarenheter. Jag kunde alltid få tröst och förståelse mot honom. Då kunde jag aldrig föreställa mig att han ständigt varje dag skulle höja rösten hemma åt mig och barnen. Der fanns liksom inte på världskartan då. 

  • Svar på tråden Mannen höjer ständigt rösten hemma, känner obehag är det fel på mig?
  • Anonym (Nope, händer inte mig)

    Då säger jag "du får inte mer rätt för att du skriker" och går bara därifrån.

    Jag talar inte med personer som inte kan hålla en rimlig samtalston.

    Någon enstaka gång har jag vrålat tillbaka och jag har operalungor med fullt magstöd så då får de huka sig, och brukar efter det hålla med om att det inte är någon bra idé att försöka avgöra saker genom vem som gapar högst.

  • Anonym (R)

    De jävla idioter till män som beter sig på det här sättet kan lämnas ensamma och ruttna bort. De förtjänar ingen familj. Gapa och skrika till lydnad hör inte hemma i civiliserade samhällen.

  • Anonym (Kalle)

    Vilket jävla as. Jag hade en far som betedde sig så mot oss, och en mamma som inte agerade. Skydda dina barn, släng ut honom. 
    Jag kommer aldrig förlåta mina föräldrar för vad de gjorde mot oss. 

  • Anonym (I)

    Våra barn är större. Men jag känner igen problemet delvis.

    Min sambo/ barnens pappa har många gånger dragit igång evighetslånga monologer och ser jättearg ut.

    Det kan handla om att någon har en annan uppfattning än honom om en sak.

    Med honom blir det inte en ömsesidig dialog av intresse och nyfikenhet över hur den andra tänker - och sen komma överens om något. Det blir inte heller en kort ordväxling - och sen är man överens och man kan släppa diskussionen.  Nej, istället maler på och maler på med hög röst.  Han slutar inte.  Motparten får höra av honom hur man själv tänker. Sen får man försöka flika in att: - Nej, så tänker jag inte, nu hittar du på. Men då börjar han om igen. Så det tar aldrig slut.

    Min lösning har varit att jag sätter mig bredvid barnen, håller handen eller håller om dom samt ber dom att bara låta pappa prata klart. Inte avbryta..Det är det bästa sättet att lugna ned honom och få honom att tystna.

    Vårt ena barn hamnade på BUP för ett kort tag. Det resulterade i att vi gått i en samtalsgrupp. Samtalsgruppen plus att han blivit äldre har gjort att han lugnat ned sig betydligt. Jag har  heller aldrig helt slutat att säga vad jag tänker eller stå på barnens sida vid behov.

    Nej, min sambo var inte så här från början. Man befinner sig i en annan situation när man har barn. Han var också en nallebjörn och han är en bra pappa i övrigt.

    Jag har tänkt många gånger på att separera.  Men det är svårt att hitta en tillräckligt bra bostad här till en hyra jag skulle kunna betala själv. Bostadsbidrag får enbart låginkomsttagare. Sen skulle man ändå behöva ha kontakt med barnens pappa varje vecka och barnen skulle typ bo med honom ändå varannan vecka också. Man slipper ju inte varandra när man har barn.  Därför har jag valt att stanna kvar. Sen har han lugnat ner sig. Han bryr sig om familjen, men mina känslor för honom är ju skadade. Jag kommer aldrig känna djup kärlek då jag känner att vi når ända fram mentalt. Han har hamnar så lätt i försvarsläge.

    Jag har också sagt att vi borde separera flera gånger och varför. Men det blir aldrig någon vettig dialog om det heller. Han tar inte emot den bollen utan tycker då bara att jag ser till det negativa. Många andra män skulle separerat tror jag i det läget. Men han vill inte prata om.sådana lösningar. Inte heller gifta sig.

    Jag vet inte vad du ska göra. Föreslå parterapi. Men min sambo har inte velat gå på något sånt om jag föreslagit det. Det kanske är likadant med din man? Tänker ändå att du kan ta upp det. Om han inte lyssnar på dig så lyssnar han nog bättre på någon annan.

    Lycka till!

  • Anonym (Kalle)
    Anonym (ljudkänslig?) skrev 2024-06-22 16:21:42 följande:
    Du har en jättebra poäng där!! Jag vet ju att jag inte kommer vilja ha det såhär på sikt. Men barnens rätt till båda föräldrarna är starka så finns inte rätt bevis eller andra starka skäl kommer han få behålla vårdnaden och skulle kännas hemskt att veta att det inte finns en annan vuxen med honom och barnen som kan säga ifrån. Jag säger ifrån ofta.
    Vårdnad och boende är två helt skilda saker. 
  • baam77

    men pratar du inte med din man? klart att skriker till när ungarna inte lyssnar? det är uppfostran, man sätter gränser. 

  • Anonym (Nej)
    baam77 skrev 2024-06-23 11:07:32 följande:

    men pratar du inte med din man? klart att skriker till när ungarna inte lyssnar? det är uppfostran, man sätter gränser. 


    Man måste inte skrika för att sätta gränser. Att skrika är INTE uppfostran! 50-talet ringde och ville ha tillbaka sin syn på barn"uppfostran"....
  • Anonym (ljudkänslig?)
    baam77 skrev 2024-06-23 11:07:32 följande:

    men pratar du inte med din man? klart att skriker till när ungarna inte lyssnar? det är uppfostran, man sätter gränser. 


    Skulle du tycka om att någon kommunicera med skrik åt dig konstant? Eller skulle du vilja få chansen att förklara vad du vill och vad du tänker? 
  • Spucks

    Jag har inte förstått varför han skriker. Vad händer under maten?

  • Anonym (Hmm)

    Arbetskollegan är lika dan. Har gått "livets hårda skola" tro mig, jag har gått långt mycket värre än så. Jag är kanske ilsken men aldrig på barn, djur eller kvinnor som är rädda om barn och djur. 


    Nej det slutade med nyligen med att han kom förbi på sin semester och var inget annat än en stor bluff. Hade med sig en stor kompis och lekte tuff. Helt utan anledning. Flippat ur på han sa att jag gärna möter han i en boxningsring. Men tönten vågar inte säga ett pip tillbaka utan gömmer sig helt. 


    En sak att poängtera är att när de höjer rösten så är det p ga stress själva. Men när de förminskar någons smärta eller lidande så handlar det om narcissism. 

  • baam77
    Anonym (ljudkänslig?) skrev 2024-06-23 14:49:11 följande:
    Skulle du tycka om att någon kommunicera med skrik åt dig konstant? Eller skulle du vilja få chansen att förklara vad du vill och vad du tänker? 
    du får väl prata med din man om varför han är arg och skriker. Det kan ju beror på massa saker.
  • Anonym (I)

    Ett annat sätt är att du skriver ett brev till honom. På ett trevligt sätt. Det har bidragit till förståelse här i alla fall.

Svar på tråden Mannen höjer ständigt rösten hemma, känner obehag är det fel på mig?