TS, jag undrar om du inte är för kräsen? Du kan inte vara det i det här läget, du måste vara realistisk och nöja dig med en man med genomsnittliga kvaliteter. Det finns så många ensamma män som också längtar efter kärlek och familj, men ofta finns det orsaker till att de inte har lyckats med det, t.ex. blyghet.
Jag tycker du ska gå in för partnersökandet som ett jobb. Starta konton på "alla" dejtingappar! Skriv väldigt tydligt ut vad du vill, alltså att bilda familj, och att du inte har tid att vänta eller vela med detta. Säg att du vill träffas snarast, om de bara vill kommunicera över nätet i veckor och månader så bryt. Du har inte tid med det. Du har inte heller tid mer personer med långt geografiskt avstånd bort. Om du kan tänka dig att ta hand om någon annans barn också så har du ett bättre läge, för det finns många ensamma pappor som kan tänka sig ett eller två barn till med rätt kvinna, om hon visar bra styvmorskvaliteter. Skriv ut det också i så fall!
Hjelm skrev 2024-06-24 11:01:09 följande:
Det är väldigt rätt tänkt av dig. Och moget och ansvarsfullt. SÅ många som sätter barn till världen utan att ens reflektera över om de kan ge barn bra uppväxtvillkor, eller om de ens är tillräckligt intresserade av föräldraskapet eller vad livet med barn innebär. Det är många som vill "ha" barn, men inte lika många som är intresserade av att vara föräldrar.
Det finns ingen som är en perfekt förälder eller kan erbjuda ett perfekt liv, och ingen vet heller vad som händer under livets gång. Men har man som du en fast anställning, en mer än tillräcklig inkomst, ett tryggt hem och en genuin längtan efter/intresse för familjelivet har man nog de bästa förutsättningar man kan få.
Självklart hade du helst velat träffa Mannen med stort M - Pappan med stort P! - för att skaffa barn. Och än är det fullt möjligt. Men tiden går förstås.
IVF är givetvis inte för alla och det finns aspekter av det som man kan vara kritisk till. Men det är ett sätt för dig att få barn utan att behöva vänta och hoppas på att rätt relation hinner komma för dig. Det kan vara värt att överväga om du känner att barnet är viktigare än att vara i relation med barnets andre förälder, och om du tror att du klarar av föräldraskapet ensam.
Kanske finns det någon IVF-grupp på Facebook att följa, eller ett nätverk att komma i kontakt med via din lokala BVC?
Oavsett hur det blir för dig, tycker jag som sagt att du ska tacka dig själv för att du varit väldigt mån om vem du eventuellt skaffar barn tillsammans med. Och kom ihåg också att även om du inte skulle få barn, har ditt liv så otroligt mycket annat fint att erbjuda.
IVF behövs i och för sig inte om hon har fungerande egna ägg, det är insemination man gör i första hand. Det är mycket billigare också. MEN jag tycker att det är synd om de barnen. Ingen pappa, och vanligen inga syskon heller. Mammorna tänker ofta att de ska skaffa två barn, men när de märker hur jobbigt det är att vara ensam med ett barn, så fattar de att de aldrig skulle orka med två.
Ingen pappa och inga syskon, det är sårbart. Var ska barnet vara om mamman dör eller blir sjuk? Placeras ensamt i ett främmande fosterhem, med en socialtant som enda kontakt med yttervärlden - och hon dyker också bara upp var sjätte månad, på inbokade besök då fosterfamiljen hinner plocka i ordning fasaden... Även medelålders människor dör i t.ex. cancer, hjärtinfarkter och stroke, trafikolyckor... Och sedan att halva släkten saknas, att halva identiteten saknas... Nä.
Om du har ett syskon, TS, som du har bra kontakt med, och som har en bra partner, och du får ett löfte från dem att de ska ta hand om ditt barn ifall något händer dig - så är detta lite mer acceptabelt.
