Ny partner och ekonomi.

Jag har egna pengar och ett eget liv så jag är inte ute efter min partners pengar. Men givetvis är det viktigt att han har ungefär samma ekonomiska muskler som mig eftersom jag aldrig vill känna mig begränsad av den jag lever med.

Jag bryr mig inte. Det enda som är viktigt är att han inte är en slarver. Dejtar för tillfället en man som är lite av en ekonomisk slarver, han har mycket pengar men slöseriet gillar jag inte alls. 

Så länge hon försörjer sig själv och inte har en massa skulder/kronofogden så bryr jag mig inte.

Det viktigare är att han  har pengar så han kan försörja sig. Ett jobb och lägenhet.

För att jag ska vilja leva och bo ihop ska han ha ordning på sin ekonomi, dvs kunna betala hälften på mat och boende, inga skulder hos fogden och möjlighet att betala hälften på/spara till en gemensam vanlig resa utan lyx på semestern.

Har varit tillsammans med en kille som hade problem med ekonomin, skulder, sköt upp hyran ibland, överkonsumtion på fel saker, svårt hålla i pengar. Valde att vara särbo och det höll i några år. 

För övrigt skulle jag inte välja bort en partner pga ekonomi om jag verkligen tyckte om honom, men däremot inte flytta ihop och dela ekonomin. 

Hon ska åtminstone ha fast anställning. En vän till mig blev tillsammans med en som varit arbetslös länge. Hon slarvade lite med arbetsförmedlingens möten och vips fick hon inga pengar på ett halvår. Han blev försörjningsskyldig. 

Oavsett om man är sammanboende eller särbos är det viktigt att man tänker något så när lika i ekonomiska frågor. Jag kräver inte en jätterik partner, men han får  inte vara skuldsatt eller ha det knapert. För mig är det viktigt att kunna leva ett gott liv, kunna resa och ha ett socialt umgänge och det skulle jag inte kunna med en alltför fattig partner. I så fall hade jag fått stå för fiolerna och det skapar obalans i förhållandet.                                                                                                                       En skuldsatt partner kan jag inte tänka mig, att leva fattigt gör man kanske under någon period i livet, under studieår eller efter en skilsmässa; det är avskyvärt och dränerande. Den oron och de begränsningarna vill man inte ha. Därför var det för min del inte aktuellt med någon som inte har ordning på sin ekonomi, det spiller över på den egna. Usel ekonomi är värre än en sjukdom; alla tankar kretsar kring pengar och blockerar hjärnan från förkovran såsom museibesök eller intensivläsning.                                                                                                      Världens värsta klyscha är "pengar gör ingen lycklig". Jodå, betydligt lyckligare än om man inga har. Man kan frikoppla hjärnan från dessa bekymmer och koncentrera sig på inlärning av dikter eller "hole-in-one" om man håller på med golf, bara för att ta några exempel. Man kan gå till ett galleri och faktiskt köpa den där oljan som fyller ens sinne och gör en harmonisk och den vackra designmöbeln eller Josef Frank-lampan kan man glädjas åt i sitt hem och inte bara i annonser i FB.                                                                                                                                                                        

Har aldrig brytt mig om pengar har haft delad ekonomi å aldrig sakt va ja tjänar till min partner, å klarar hon sköta sig själv å e de väl bra !

Inlägg 21: Jo man är försörjningsskyldig för sin sambo enligt soc, tro mig jag vet. Var min verklighet i många år.

För mig har det blivit viktigt främst att ha mina egna pengar eftersom jag har ett 20 år långt förhållande bakom mig då vi alltid gått på knäna ihop och därefter ärvde han ca 7 miljoner och vill ha delad ekonomi då jag tidigare stöttat honom ekonomiskt då han varit arbetslös i perioder eller studerat. Därefter lånar jag pengar av honom för att ha råd med resor ihop hela familjen etc. Han tycker han är generös och jag tycker han är orättvis eller snål. 

Så istället för att söka någon rik sök någon som är generös eller som iaf inte kommer vara en belastning för dig själv.  

(Anonym, blir viktigt). Jag kan inte citera, kanske något med min mobil, men hursomhelst: Ni kämpade tillsammans och du höll honom under armarna ekonomiskt när han studerade och var arbetslös, nu får du "låna" till utgifter för familjen! Sällan har jag blivit så upprörd, så oförskämt!  Sätt dig vid datorn, excelprogrammet, och räkna ut exakt hur mycket du har stöttat honom med! Kräv det beloppet, insättning på ditt privata konto inom 10 dagar.                                                                                                                                                      Är han inte villig att göra detta skulle jag överväga skilsmässa. Då måste han ju i alla fall betala underhåll gör barnen. De sju miljonerna lär du ändå inte se röken av.                                                                                                                                                                                                    Hur viktigt det är med egna pengar vet man ju; om inte behöver man bara läsa FL. Hur många sitter inte fast i hopplösa förhållanden på grund av dålig ekonomi? Den Anonyma (blir viktigt), när du började betala för din man skulle du egentligen ha upprättat ett skuldebrev och fått det bevittnat, någon av hans kompisar till exempel. Då hade det funnits vittnen, hade varit bra nu.