Ångrar mitt yrkesval

Hon läste kurser inom psykologi för att komplettera 

Uppar

Tror det är ganska vanligt att vara lite tveksam kring yrkesval, att känna sig låst och tvivla på att man hamnat rätt. Förskolorna har ju inte alltid så bra arbetsmiljö heller. Jag var också tveksam när jag gick ut min utbildning, inom annat yrke. Men erfarenheten säger mig nu att det är så mycket annat som avgör hur man trivs, arbetskamrater, arbetsmiljö, utvecklingsmöjligheter, uppskattning osv. Jag har både trivts och inte trivts på mina arbetsplatser och har inte bytt yrke utan istället bytt arbetsplatser. Tycker du ska ge de en chans, du valde väl ändå yrket av en anledning och vill jobba med barn? Man kan ju jobba i t ex förskoleklass också, det tycker jag verkar kul. Eller specialpedagog. Vill du byta yrke senare så finns de möjligheterna också. Det är ju många som byter bana.

Upp

Arbetsförmedlingen har en lång enkät som man kan fylla i, med sina intressen och styrkor/svagheter. Sedan för man förslag på yrken som skulle kunna passa.

Nu kan förskolorna vara en extra besvärlig arbetsmiljö, men bered dig på att skillnaden mellan yrkesrollen på papperet och i verkligheten, skiljer sig överallt inom offentlig verksamhet. Alltså lite bäddat för besvikelse...

Man sätter upp höga mål men sedan finns det inte resurser för att nå dem.

Är du intresserad av forskning kanske du kan söka dig till ett doktorandprogram. Men då måste du nog ha arbetat i yrket åtminstone i ett par år. Om du ska forska om förskolerelaterade ämnen.

Specialpedagog kräver utbildning. 

Jag vet verkligen inte vad jag skulle göra annars. Yrken jag är intresserad utav kräver en lika lång utbildning som jag snart är klar med, tex kurator eller socionom. Det är jobb jag känner är meningsfulla, vilket jag på något sätt alltid tänkt att jag ska satsa på. Förskollärare är också ett meningsfullt och viktigt yrke såklart. Men har mer o mer försöka leka med tanken att lageryrken kanske ör helt ok, inget meningsfullt men man klockar in o ut och får sin lön. Att arbeta på kontor känns väldigt svårt utan relevant utbildning, annars känns det lockande just nu, speciellt under småbarnsåren. 

Socialtjänsten är ett område där det verkligen finns skillnad mellan målen och hur det är i verkligheten! Ett av de värsta ställena. 

Men det klart att kurator inom Mödravård eller vården generellt kan vara bättre. Problemet är väl bara att det finns ett starkt söktryck från socionomerna i Socialtjänsten, som vill komma bort därifrån till tjänsterna inom vården. 

Man kan vara kurator i skolan också. Men även där känner man av skolans resursbrister, det kan vara svårt att ordna det bra för eleverna alla gånger. Ocg man kan bli frustrerad över att Socialtjänsten inte alltid gör sitt jobb. 

Ja det har jag hört. Jobbar du själv inom socialtjänsten?

Tänker att alla jobb där man på något sätt arbetar med utsatta människor eller barn är extra tärande när resurser inte finns. Det är därför jag funderar på att söka mig inom tex industrin när jag är klar med utbildningen, iaf så länge mina barn är små. Sedan när dem är större kandke jag har helt annan energi att arbeta i förskolan.

Problemet är väl att barnkullarna blir mindre för varje år. Om du är borta från yrket i flera år utan att ha mer yrkeserfarenheter, så kan det vara svårt att få in en fot i yrket igen.

Det är ju så TS att den utbildning du läst, som all annan universitetsutbildning, består av kurser. En del av de kurserna, kan kompletterat med andra kurser, kunna bli något annat. Jag har inte läst alla svaren, kanske har du redan svarat på detta, men vad gillar du att göra på fritiden? Om fick välja helt fritt ett yrke vad skulle du välja?

Nu funkar det kanske inte för dig men nämner det ändå. Jag har en släkting som jobbade flera år som förskollärare men vantrivdes allt mer. Hon har alltid varit aktiv inom kyrkan så hon sa upp sig från jobbet, läste en kort kompletterande utbildning i kyrkans regi och blev församlingspedagog (tror jag att det heter). Hon jobbar med allt från barngrupper till konfirmationsläger och slipper allt pappersarbete och tjafs hon hade som kommunanställd. 

Om TS är troende kan hon utbilda sig till diakon, lite som socionom. Men kyrkan är inte heller någon idealisk arbetsplats, det är mycket arbetsmiljökonflikter där.

Jag tycker du ska prova att arbeta som förskollärare ett tag. Kanske deltid, du har rätt till det när du har små barn.
Om du inte alls trivs kan du söka arbete med barn på annat sätt, då din utbildning kommer vara en merit. tex personlig assistent till ett barn, barnpassning privat, elevassistent.
Sen ksn du ju fundera över framtiden medan du arbetar och har en inkomst.

Om jag fick välja fritt så skulle jag säga kurator eller skrivbordsjobb. Alltså jag vet inte vad jag brinner för? Eller jo, jag brinner för barn, barns rättigheter, gillar barn helt enkelt. Men efter att jag fick mitt andra barn så känner jag att jag brinner ju för mina barn. Hur ska jag ha energi och kraft för andras barn hela dagarna. 

Jag har funderat mycket på hur jag kan komplettera min utbildning för att öppna dörrarna till andra yrken, har ju läst konflikthantering och ledarskap osv. Såg tex att handläggare på försäkringskassan finns möjlighet att bli, med min utbildning. Men sen tar det stopp på idéer. Har varit så inställd på att mitt "kall" är att arbeta med barn. Men sen, måste man arbeta med sitt intresse? I grunden vill jag ju bara ha en inkomst som ger mig och min familj ett bra liv. 

Lärare brukar tycka att det är jobbigt att undervisa barn i samma ålder som deras barn råkar vara i just då. Det blir liksom samma problem på jobbet som man har hemma. 

Nja jag får ju ett leg vid examen. Absolut att erfarenhet spelar roll, men barn kommer alltid finnas mer eller mindre. Förskolor finns det också gott om i kommunerna runt omkring där jag bor.