Är det mitt fel?!

Tack för alla vänliga och uppmuntrande svar. Jag vet egentligen att det inte kan vara mitt fel men jag grubblar hela tiden på vad som gick fel och vad jag hade kunnat gjort istället. Jag vet varken ut eller in och mår skit.

Hon har aldrig visat på något sätt att hon inte trivs i äktenskapet eller sagt något. När man är (var) så nära som vi brukar man känna om något är fel eller har förändrats, men inte. Grubblar så om varför?

Menade på denna resan. Jag hade hellre personligen åkt hem om jag inte fick med mig min man att göra nåt annat där då på plats. Men om du föreslog nåt och hon ändå ville ut och vandra så är det ju en annan sak. Då spelade inte du någon roll i det hela utan endast vandringen som betydde nåt. 

Hur som så var hon en idiot som inte kunde hålla sig.

"Måste kvinnor bindas fast och kontrolleras?"

va i helvete?

Hon har säkert lämnat dig mentalt för längesen, detta var bara ett hårt sätt att få reda på det. Denna mannen var en väg ut och jag skulle bli förvånad om hon stannar med honom.

Men fy va hemskt att bli anklagad både av henne och av andra? 

NEJ! Det är INTE ditt fel. Och om jag får säga mitt så var det fint av dig att vilja förlåta men tror att det var lika bra att hon gick. du ska ju ha någon som är dig trogen. Kommer hon tillbaka så gör du såklart vad som känns bäst För dig men utifrån mitt perspektiv borde du inte förlåta. 

jag var med om samma för flera år sedan, med mina barns pappa. Han var på en fest och fick där en ny vän? efter några veckor fick jag veta att de varit mer än vänner och planerat att resa ihop, flytta ihop, bilda ett liv ihop? blixtförälskad? men han ångrade sig och vile vara med mig. Han skyllde också på mig. Jag ville ju inte följa med på festen (vi hade ett nyfött barn hemmma), jag var för tjock och oattraktiv (inte för att jag tycker att det hade varit en utsökt men jag vägde 56 kg och var inte överviktig)? han hittade nya ursäkter hela tiden. Jag valde ändå att gå vidare med honom. Några år senare gick vi skilda vägar. Han var så vitt jag vet aldrig otrogen igen men jag var inte lycklig med honom och såhär i efterhand kan jag inte förstå varför jag förlät.

Dumt av henne att följa med till stugan och knulla.

Du förstår dig på kvinnor, mycket riktigt kom hon tillbaka, ångrade sig fruktansvärt och är beredd att göra allt för att det ska bli vi igen. Själv är jag kluven, jag älskar henne fortfarande men sveket känns för stort för att förlåta. Jag borde dumpa henne och det är vad som förväntas, men samtidigt vill jag inte mista henne. Nu bor hon i vår sommarstuga med barnen, men vill hem till villan och mig. Vi har jobbat ihop i företaget en vecka nu och jag känner tydligt att bara ett kollegialt förhållande inte funkar. Antingen blir vi ett par igen eller får hon sluta. Även om det innebär praktiska problem.

Hennes ånger känns ärlig. Hon skyller på sinnesförvirring och förstår inte (säger hon) hur hon kunde göra och säga som hon gjorde. Det var hon som dumpade honom, han har även varit här och sökt henne men fick tvärnobben. Så han är ute ur bilden men det finns ju fler män... Jag har fri tillgång till hennes telefon och hon pudlar av alla krafter.
Tankar om detta?

Du kanske ska "binda fast henne och kontrollera, inte släppa henne ur sikte?" Då hon i egenskap av kvinna inte verkar förstå något....?

Det var ingen större prestation att gissa att hon skulle komma tillbaka, när hon agerade så ogenomtänkt och faktiskt förvirrat.

Vad gäller din fråga finns inget rätt eller fel. Det är bara du som kan fatta rätt beslut för dig. Det du INTE ska göra är att lyssna på omgivningen, vad de förväntar sig eller inte ska du strunta i. Och med tanke på deras reaktion att det var ditt fel framstår de som närmast dysfunktionella.

Om jag läser mellan raderna tycks det luta åt att ni försonas och blir ett par igen. Gott så och vad har du att förlora på att försöka igen? I sämsta fall separerar ni senare och då har ni i alla fall kört relationen in i kaklet.
Men se till att lägga det som hänt bakom er, åtminstone inför barnen och utåt. Gnäll, skuldbeläggande och att dra upp det som hänt när ni blir oense kommer garanterat att döda relationen.

Räkna inte utan vidare med att han har fått tvärnobben och är helt ute av bilden. Just nu har frun fått panik och vill på alla sätt begränsa skadorna genom att säga det du vill höra. Fjällvandrarn har kanske heller inget större intresse av det skall ta slut mellan frun och dig, så att han plötsligt står med en kvinna som ställer krav till honom om att inleda en fast relation här och nu.

Båda tycker nog det är bäst att hålla en låg profil just, så att dom kan trappa upp affären om några månader när det lugnat ned lite grann. Men du behöver ju inte ge dom den möjligheten utan kan ju bara göra det förnuftiga att avsluta här och nu.

Bra novell! Lite mer detaljer och du skulle kunna få den utgiven! Låter som du haft en oerhört trist sommar som var tvungen att fantisera om "Min fru med någon annan" för att få lite spänning!

Förlåt och försök gå vidare. Det röstar jag på. Kanske gå i terapi, försök att prata med varandra. Ni kommer ja mkt att prata om, men det har ni även om ni delar på er.
Försök att älska med varandra så snart som möjligt, så att inte det blir ett hjärnspöke.
Att detta hänt en gång behöver inte betyda att det händer igen.