Vad kan man känna efter 12 år? Stanna eller gå?

Såklart att jag också har brister och sidor som är svårare i en relation. Jag har jobbat mycket med dem eftersom det från makens sida alltid framkommit att allt är mitt fel. Men när jag inte kunde ändra mig mer, inte kunde tassa mer på tå etc utan det blev värre ändå så insåg jag att vår relations stora problem var att min man vägrade ta sitt ansvar. 

 

I allra första början när vi var i tjugoårsåldern fanns glödhet passion. Men livet var ju också ett annat, kantat av fester, studier, sommarlov etc. Sedan skedde något som jag idag inte tycker var så farligt men som då gjorde mig väldigt besviken och sårad på min man. Det gjorde att passionen dog. Jag valde att förlåta eftersom jag var så kär men passionen återfann sig aldrig helt efter det. Den var inte helt borta men den där totala kåtheten mattades av betydligt. Men vi var kära och jag tänkte att det nog skulle bli bättre. Men långsamt blev det snarast sämre. Och nu är livet kantat av jobb, hus, bil och stress. 

min man försöker verkligen ge mängder med kärlek men jag känner mig inte mottaglig. Känner mig bortskämd och otacksam men är nog någonstans fortsatt väldigt sårad. 

Problemet verkar vara att din man ändrade sig för sent. Likt många andra som vägrar parterapi samt tycker att allt är partnerns fel, ändrar de sig inte förrän under galgen, dvs när partnern säger att h*n vill lämna. Det är så typiskt.

Din man har haft många år på sig att söka hjälp, han har fått många chanser, men sumpade alla tills du var på väg bort. Först då tog han tag i det. Men då var dina känslor redan döda eller halvdöda. Hade han förändrats för flera år sen, hade ert äktenskap säkert kunnat räddas, trots hans tidigare elakheter. Nu vete sjutton.

Är du trygg med maken? Det låter som att något grundläggande saknas, trygghet? Ömsesidig respekt för varandra?

Exakt så är det?. I så många år har jag sett potentialen, bett gång på gång om att vi tillsammans skulle söka hjälp, försökt förklara konstruktivt varför det sårar, hur han kan förmedla åsikter på bättre sätt utan att kränka. Hoppats på att han skulle förstå. Tom bett honom sluta vara så snäll och gullig mellan alla bråk om han bara kunde sluta vara så elak och nedvärderande när vi var oense. Det känns som om hjärtat varit ett gummiband som spänts och lossats för många gånger, det har tappat elasticiteten och är helt fransigt nu? funkar inte som det ska.

Samtidigt så tycker jag att det ändå ÄR himla fint och bra att han nu genuint förstått. Och han är smärtsamt medveten om att det kanske var för sent. På nåt sätt vill jag inte såra honom nu när han äntligen blivit en så grym kille? 

När vi haft det som sämst saknades trygghet. Var enstaka tillfällen nästan rädd. Ofta ängslig att bråk skulle uppstå och vågade av den anledningen sällan säga vad jag tyckte/tänkte. Bråken var så långa och uppslitande att jag inte tyckte det var värt det. Behövde ju jobba och funka på dagarna så det var enklast att försöka ge upp så fort allt trappades upp. Det bildades en distans mellan oss där han kunde stå och gorma och jag låtsades lyssna samtidigt som jag planerade inköpslistan i huvudet. Detta gjorde ju att respekten för honom dog. Och han har gjort och sagt saker som absolut är gravt respektlösa.

Nu är situationen en annan, han är så ledsen över att han fått mig att känna mig otrygg. När jag berättat hur jag ibland gått rundor på nätterna och gråtit i min ensamhet för att jag inte vågade låta honom se mig ledsen så blev han helt förkrossad. Nu pratar vi öppet om problem och svagheter (både hans och mina). Vi lever på pappret ett helt perfekt liv och allt som jag tidigare känt varit viktigt för mig finns där. Allt utom pirret/lusten/kärleken som jag tänkt att man bör känna till en kärlekspartne.

Du är faktiskt inte skyldig honom något, inte efter allt som har varit. Oavsett hur fin och förändrad han är nu. Vill du ge honom en chans till så fine, men då ska det vara för att DU vill. Inte för att du känner att du borde.

Vill man snälltolka kan man gissa att din man var så uppe i sina egna demoner att han inte förmådde se eller möta dina behov, samt inte förstod hur hans beteende påverkade dig. Att insikten har gjort honom djupt ångerfull och förändrad, tyder på att han faktiskt inte förstod, eller hade det alltför jobbigt med sig själv. Inte att han var medvetet elak.

Det betyder inte att du måste förlåta. Han har skadat dig känslomässigt under lång tid. Det är bra att han inser att han kanske har bränt sina broar. Att han inte förväntar sig att du ska ta tillbaka honom utan vidare. 

Kanske är det just det där såret som spökar. Har du fått möjlighet att riktigt bearbeta det som hände ? Ibland måste man gräva på djupet och släppa ut känslorna. Man kan nästan se det som en exorcisms, låter dramatiskt men ibland måste man öppna på locket och låta känslorna komma ut. 

Eftersom din man verkar göra allt för dig så ställer han säkert upp även på detta. Ta hjälp av en terapeut eller liknande om ni inte känner att ni klarar det själva.

Lycka till  

Jag önskar så att jag ville. Och är rädd för att vilja igen om jag avslutar. Känner mig så låst.

Ja, jag tror att han är genuint en fin och snäll person och den personen har jag sett. Men så har han haft mörka skuggor som han inte kunnat kontrollera eller se på med distans. 

Han förstår 100% att jag kanske lämnar honom pga detta. Och en del av mig vill bara börja om, passa på medan jag är relativt ung. Försöka läka genom att hitta glädje/kärlek i en annan relation. Men samtidigt så känns det otroligt sorgligt att gå nu när han äntligen är Mr Perfect på riktigt?. 

Tycker du ska boka någon sorts samtalsstöd för att landa o vad du vill och vad du känner. Kolla med din kommun om de erbjuder familjerådgivning. Hos oss kan man boka enskilda samtal och det är inte särskilt dyrt heller. 

Du nämnde något om att vilja ha barn. Om du vill ha och inte han (?) så får du väl fundera över hur viktigt barn är för dig. Om han vill ha barn så kanske det inte är en man du vill ha barn med. Även om han verkar okej just nu så försvinner ju inte hans dåliga sidor bara sådär. De finns ju där även om han inte visar dom just nu.

Tillägg, om han bromsat barn och plötsligt säger sig vilja ha nu så kan du ju fundera på om det är en genuin önskan eller inte. Något har ju gjort att ni inte skaffat barn? Om båda har barnlängtan så väntar man kanske inte tolv år. Men ni kanske var väldigt unga?

Jag har ett liknande dilemma och skulle gärna ha någon att bolla med. Vill du skriva pm till mig så kan vi talas mer privat? 

Fast om han har gjort allt detta för dig varför kan ni då inte jobba på den andra biten. Jag hade pratat och pratat och pratat och testat olika lösningar. Han gjorde en helomvändning för din skull. Det förtjänar lite lojalitet
 Jag är övertygad om att jag hade ångrat mig om jag inte hade vänt på varje sten i äktenskapet innan jag lämnade.

Han betedde sig tydligen väldigt illa innan. Helomvändningen gjorde han först när TS var på väg att lämna. Hur mycket lojalitet förtjänar man då? Hur många chanser ska man få? Han hade kunnat söka hjälp och ändra sig för flera år sedan, då hade han säkert räddat äktenskapet. Så skuldbelägg inte TS för att hon kanske inte orkar mer. Hon kanske redan har vänt på alla stenar?

Om han hade betett sig vettigt från början, eller sökt hjälp tidigare, hade han inte behövt göra en helomvändning. TS är inte skyldig honom något.

Han förtjänar inget diplom för att han ändrade sig och blev normal. Inte med tanke på hur han verkar ha behandlat TS tidigare. Förändringen var nödvändig även om det skulle ta slut mellan dem. Annars kanske han behandlar nästa partner lika illa?

Stanna så länge han inte är en misshandlare eller otrogen. Investera i det du har och hänge dig.

Ja alltså jag måste ändå hålla med dig om vad du säger. Det jag bara tänker att de har en långhistoria tillsammans och NU är han ju bra. Hon tog tag i hans beteende, vilket är väldigt ovanligt att någon förändras. Det har krävts mycket av TS men det kanske finns alternativa lösningar här. Öppet äktenskap,roll spel finns ju massor. TS har levt med hans dåliga sida i över 10år och nu är det bra. Lixom varför lämna nu.