Jag ska konfrontera en kvinnomisshandlare.. hjälp.

Konstigt att det inte gick till åtal mtp på att det dels fanns bildbevis, dels vittnen.

Ja, det är förtal även om det är sant. Däremot så hänger det mycket på spridning. Om du berättar något för en vän eller granne så kanske det inte kan kallas spridning av förtal i juridisk mening. Dvs det får inte framgå att du berättar för vännen/grannen för att du vill skapa "missaktning" för mannen utan mera att du berättar om något som oroar dig, att du är orolig för din syster. Men det här är snårigt, någon med juridiska kunskaper kan ge bättre information.

Men mannen i fråga får driva enskilt åtal då, det är inte åklagaren som gör. Tror du att han har förmåga till det, han verkar mest använda nävarna?

Jag ser ingen poäng i att konfrontera honom. Han verkar inte mottaglig och kan bli farlig. Ingen annan i er omgivning (förutom din pappa?) verkar mottagliga heller, eftersom de låter honom hållas.

Att ni har brutit all kontakt med mannen, är en bra och tydlig markering. Mer än så är svårt att göra utan konkreta bevis. De barn som borde ha fått hjälp för länge sen (din systers barn och till viss del även du) är vuxna. Din syster har levt med detta i 30 år och lär inte lämna.

Det som skulle behövas, är att mannen åkte dit rejält (många års fängelse), eller att någon helt enkelt tog lagen i egna händer. Bara då skulle ni bli av med honom, verkar det som. Utförligare kan jag inte skriva här, för det är mot reglerna, men att bara konfrontera honom utan att göra något mer, eller ser till att han försvinner, leder ingenstans, det kan snarare göra saker och ting värre.

Den här mannen är en knöl av värsta sort. En knöl måste opereras bort, eller så får man låta den vara och ignorera den. Att bara peta i den är ingen bra idé, då börjar det vara.

Sen verkar det ju som att inte bara mannen är problemet, utan hela den sidan av släkten. Det finns med rätta många du är besviken på, även din syster. Inte för att hon är kvar hos mannen (hon är säkert både rädd och nedtryckt), utan för att hon har tagit hans parti.

Men hon är ju inte ensam om det. Det verkar vara en ganska skadad släkt du har, med en våldsam man som alla låter hållas. Din sida av släkten har i alla fall tagit avstånd, dvs ni har gjort vad ni kan inom lagens ramar.

Äventyra inte din syster liv. Förfan. Hur arg du än är på honom...

Min systers två barn var som mina syskon under uppväxten, vi gjorde allt tillsammans. De har nu blockerat alla kommunikationsvägar till mig efter att jag skrev ett meddelande till ena barnet i stil med: ?Hej. Jag har försökt bearbeta allt som hänt och allt det fört med sig och har skrivit ett brev till XXX - min syster - men jag vågar inte lämna brevet i brevlådan ifall det hamnar i fel händer. Kan du tänka dig ge det till henne?? 

Svaret: ?XXX vill inte ha något från dig? 

Sen vart jag blockad. Av min systerdotter. Som jag alltid älskat och skyddat.

Jag är mina föräldrars enda gemensamma barn. 

Min syster har helsyskon som tagit avstånd från mig och min pappa i sympati för min syster med familj. Även dessa har jag skalat bort från mitt liv som följd för att stå upp för det rätta.

Skall då tilläggas att även hennes helsyskon vet om misshandeln av henne, hans beteende i övrigt - full som nykter, sedan alla dessa år. 

Läser ju vad majoriteten här säger och det är klart att jag behöver ha min systers hälsa i åtanke, men jag kan inte låta det styra mig. Jag måste stå upp för vad som är rätt här. Jag har tappat alla, utöver mina egna barn och mina föräldrar, som betydde något för mig - sambon fick inte ens ett straff.. Snarare tvärtom.

Och jag behöver straffa honom. Jag behöver ge honom känslan av att straffet jag ger honom kommer vara livslångt och kännbart. Vet bara inte hur? Han älskar ju avståndet han skapat!! 

Men ts tänk efter!! Sluta lägga dig i och om du vill att din syster ska ha brev så skicka med posten, men du ska INTE lägga dig i med den här karln!

Du varken kan eller bör försöka straffa honom - du kommer ingenvart och ju förr du inser det desto bättre!

Och en sista fråga - är din syster liv värt att dra igång en hel cirkus, bara för att DU vill "stå upp för vad som är rätt"? Släpp det!!

Hur tänker du att du ska kunna straffa honom? Om du konfronterar och skriker på honom kommer han bara skratta och leva vidare. Tänker du tortera eller döda honom? Ser inte hur du ska kunna säga ett enda ord som han skulle lyssna på eller bry sig om det minsta. 

Hjälp din syster därifrån,  det kan nog straffa honom.

Du lär inte straffa honom eller ska någon förändring med din ursprungliga plan

Du har själv valt att bosätta dig där de bor, Varför det, varför inte skydda dina barn?

Ska jag vara ärlig låter du väldigt gränslös och känslostyrd. Detta låter väldigt osunt.
Att agera ut så här som du funderar skulle faktiskt kunna klassas som ofredande. 

Jag förstår din ilska men du behöver stöd i hur du kan hantera den på något annat sätt.
Ta hjälp av en proffesionell att bearbeta det du varit med om och hur du ska hantera de känslor som detta väcker.

Att människor tagit avstånd från dig är deras val. Omde väljer att blunda för det som pågår är också deras val.Det behöver du acceptera. Du får vara ledsen men du behöver gå vidare.

Känslostyrd, ja alla dagar i veckan. Jobbar på det kontinuerligt genom livet.

Grändlös, i mina drömmar kanske. Annars skulle jag säga att det är motsatsen till vad jag är. 

Jag vill inte göra något olagligt eller gränslöst även om jag mina innersta drömmar skulle vilja skada honom som han har skadat människor jag bryr mig om.

Jag hör dock. Ni är många som tycker som du och gränslöse jag behöver ta en funderare på vad det är värt.

Är av filosofin att mobbaren får flytta på sig, om någon ska flytta. Och jag skyddar mina barn så gott jag kan. Kan tyvärr inte skydda dem från födelsedagar, högtider osv utan någon släkt att bjuda in.
Det sitter i hjärtat. I minnen.

Nej men ibland måste man analysera läget och se vilka möjligheter du har att skapa någon förändring hos honom eller din syster.  Går inte det för du utgå från läget och se vad du kan göra. Alternativt du har, för att göra det bättre för dig och dina barn, prio 1, är kanske att flytta.  

Att känna som du gör är fullt förståerligt.
Men jag tror ärligt inte att dina straffplaner kommer att ge det du vill

För det är som de brukar att säga: att hålla fast vid ilska är som att dricka gift och förvänta sig att den andre ska dö...

Gå och prata med någon och ta hand om dug och din familj.

Vad tänker du dig att en konfrontation ska leda till?

Du har dessa tankar för att du vill visa hela familjen att du kan vara stark för dem, du vill rädda allt och alla. Du drömmer om att ni kan bli en perfekt familj om bara hennes man blev bättre eller lämnade. Du kanske även vill visa för dig själv att du inte är en 10åring längre. 

Det är fina tankar och idéer men det kommer inte att bli så tyvärr. Jag tror du måste försöka förlika dig med att andra i din familj inte har samma mål som dig. Din syster och hennes barn är undantag för du vet vad som sker bakom stängda dörrar. De är alla förvirrade, rädda och agerar för att överleva. Du kan inte döma deras beteende som att de inte vill ha med dig att göra. De agerar för att skydda sig själva. 

Du har ju barn så tänker att det viktigaste är att du fokuserar på det. Lär dem hur de ska vara mot varandra istället, så kanske de får den fina relationen till varandra som du förlorade. 

Jag förstår att det gör ont men du gör det bara värre för dig själv. Släpp alla människor som inte vill ha med dig att göra. Om de vill tillbaka en dag så är det ingen fara med det men du kan inte fokusera på människor som inte vill ha med dig att göra. 

Du har barn som älskar dig och behöver dig. De klarar sig bra utan släktingar, det är dig dom inte klarar sig utan. Tänk om du faktiskt konfronterade honom en dag och just den dagen har han en kniv i fikan. Är det värt att dina barn också ska behöva gå igenom hans terror.

Det går inte att resonera med en sådan man. Jag vet det av egen erfarenhet. Det är helt poänglöst och återigen  farligt för dig och andra. 

Det kommer inte leda till något annat än att du blir ännu mer förbannad och frustrerad. 

Det är väldigt svårt att hjälpa någon som inte vill/vågar ta emot hjälpen. Din syster vet var du står och om hon en dag lämnar kräket eller om han dör så kan ni försöka reparera er relation.