• Anonym (Lisbeth)

    Börjar att ge upp en vän

    Vet inte hur jag ska börja, men jag tycker att det är jättesvårt att prata ut med en vän om hur jag upplever vår relation. 


    En väldigt fin vän som jag börjar ge upp om då hon aldrig känns riktigt närvarande. Otroligt svårt för att sätta gränser, vilket medför att alla i hennes omgivning lägger anspråk på hennes tid och uppmärksamhet. 


    Jag har alltid försökt att visa tålamod och förståelse för hennes situation, aldrig krävt något av henne. Knappt begärt egentid med henne.. 


    Vi kan aldrig ses utan att hennes man är med. Vi kan aldrig prata i telefon utan att man och barn stör. När vi ses kan vi aldrig prata ostört och samtalet avbryts minst 10 ggr av antingen man eller barn. När barnen fortfarande var små, kunde förstå.. men nu är våra barn närmare 9-10.. 

    Hennes man älskar att prata, hålla långa utläggningar. Men när hans sällskap öppnar munnen är han snabb på att avbryta, överrösta och prata om annat. Även hennes fokus försvinner då och mycket av deras uppmärksamhet kretsar kring ett av barnen, där minsta pip från barnet orsakar stor stress och oro hos föräldrarna. 


    Vi hittar på mycket tillsammans med familjerna men merparten av tiden styr hennes man vad vi ska göra och var. Gärna där han trivs bäst. 


    Under dessa år har vi setts kanske max 2-3 ggr på tu man hand och då ringer alltid hennes man och avbryter vår träff eftersom det är så jobbigt hemma. Och hon släpper allt och far hem. ?Men vi var väl ändå klara här va??

    När jag föreslår en aktivitet, tvingas hon be honom om lov. Det blir snabbt ett nej; ?Nä, för du och jag ska ju iväg då? svarar han. ?Så det datumet kan du inte..?
    Det visar sig senare att datumet är ledigt för dem båda, men tveksamheten stannar kvar. 

    Därtill ska hon ta hand om såväl man som barnen, sina egna föräldrarmm.. och hela tillvaron präglas av oro, ångest och att aldrig räcka till. Jag försöker att finnas där, stötta henne och påminna om att det är ok att sätta gränser för sin egen skull också.. men hennes liv snurrar på i 200%. 

    Nu börjar jag nå den sorgliga insikten att vi börjar glida ifrån varandra, för det finns ingen tid för vår vänskap. Jag vill inte såra henne och jag vill som sagt inte kräva något av henne. 


  • Svar på tråden Börjar att ge upp en vän
  • Anonym (f)

    Låter som att hon lever med en väldigt kontrollerande man...

  • Anonym (Lisbeth)
    Anonym (f) skrev 2024-07-21 11:24:25 följande:

    Låter som att hon lever med en väldigt kontrollerande man...


    Misstänker att det är så 
  • Anonym (Vindruvan)

    Var ihop med en som hade väldigt svårt att sätta gränser, det blev olidligt till slut.

  • Anonym (T)

    Det låter som din vän har en tuff livssituation och mannen verkar vara kontrollerande. Hade det varit min vän och jag verkligen tyckte om henne som vän så hade jag ändå försökt finnas där för henne och hört av mig då och då, försökt träffas nån gång ibland även om det blir kort på bara nån timme för lunch eller så. Hon kanske inte vågar lämna när barnen ännu inte är så stora av rädsla, det är inte säkert du vet allt om hur han är när ingen annan ser eller hör. När man har det väldigt tufft och livet går i 200 så är inte egentid med vänner vad man har möjlighet att prioritera alla gånger. 

    Men, vissa vänner växer man ifrån också och då brukar relationen väl mest rinna ut i sanden  och det går allt längre mellan att man hörs och då får det väl helt enkelt bli så. Sen kan man hitta tillbaka till vänner ibland efter långa uppehåll. Vänskap kan gå upp och ner och det behöver inte vara svart eller vitt. 

  • Anonym (Lisbeth)
    Anonym (T) skrev 2024-07-21 12:16:35 följande:

    Det låter som din vän har en tuff livssituation och mannen verkar vara kontrollerande. Hade det varit min vän och jag verkligen tyckte om henne som vän så hade jag ändå försökt finnas där för henne och hört av mig då och då, försökt träffas nån gång ibland även om det blir kort på bara nån timme för lunch eller så. Hon kanske inte vågar lämna när barnen ännu inte är så stora av rädsla, det är inte säkert du vet allt om hur han är när ingen annan ser eller hör. När man har det väldigt tufft och livet går i 200 så är inte egentid med vänner vad man har möjlighet att prioritera alla gånger. 

    Men, vissa vänner växer man ifrån också och då brukar relationen väl mest rinna ut i sanden  och det går allt längre mellan att man hörs och då får det väl helt enkelt bli så. Sen kan man hitta tillbaka till vänner ibland efter långa uppehåll. Vänskap kan gå upp och ner och det behöver inte vara svart eller vitt. 


    Klokt. Jag kommer att finnas där. Vill inte släppa taget, innerst inne. Jag gissar att jag blir mest osäker själv; vad kan jag önska av relationen och inte. Idag ställer jag inga krav, vågar inte heller höra av mig alla gånger heller.. då jag är rädd att det ska ta ännu mer av hennes tid. Men jag kommer att finnas där. Är inte arg eller besviken heller, jag blir mest beklämd över maken.. som låter henne bära allt 

Svar på tråden Börjar att ge upp en vän