Lita på känsla av äkta kärlek?

Jag har känt så i alla längre relationer efter 3-5 år. Sedan har de tagit slut. Med det sagt, du vet aldrig vad som händer?du vet inte ens om du lever imorgon. 

Självklart kan känslorna ta slut ändå. Ibland växer man bara isär för att man utvecklas i olika riktningar. Det finns inga garantier!

Nej, inte jag men han.
Jag har känt tvärtom att mina känslor har djupnat efter 3 år.

Inte jag.
Därav inte sagt att det inte är möjligt.
Men... du kan nog aldrig veta riktigt, tyvärr. Det är bara att titta på verkligheten. Miljontals par har trott att partnern var den enda, och kanske känt exakt som du beskriver. "Jag är kanske inte förälskad längre men jag kommer alltid älska honom/henne". Och ändå separerar de längre fram eftersom de inser att de har en rumskamrat eller t om livspartner de tycker väldigt mycket om, istället för en älskare.

...blev lite missvisande svar. Med "inte jag" menade jag att jag inte har känt att jag kommer älska personen alltid efter att känslorna dött ut. 

Jag funderar för jag har haft två längre relationer tidigare där jag nog hela tiden haft en gnutta tvivel. Där dog kärleken också och jag lämnade. I den senare delen av de relationerna var jag nog inte så rolig att leva med. 

Nu känner jag en kärlek som jag aldrig tidigare upplevt. Han gör en massa saker jag skulle kunna gå och irritera mig på men tänker jag en sekund på alla hans fantastiska sidor så försvinner all irritation. Jag vill verkligen inte bli sur och tråkig i relationen igen. Men jag oroar mig och det förstör en gnutta av det fina vi har. Jag vill bara njuta och känna mig trygg. 

Och nu har du det där tvivlet igen... Som riskerar att förstöra allt, igen... Låter som självsabotage ts. Därmed inte sagt att de andra tidigare var fel, kan hända ändå, men just nu låter det som att det är dina egna hjärnspöken som ställer till det!

Experterna säger att man måste underhålla relationen för att kärleken ska bestå. Med det innebär att man behöver engagera sig aktivt för att göra saker. Inte bara göra saker av spontanitet.

TS övertänker och trygghetsknarkar. Du vet inget vad som händer framöver, sluta fundera och njut av att du har det jäkligt bra just nu.

Det finns inga garantier i livet.

TS

Du ger en mycket bra beskrivning på att känna kärlek för någon. 
När man älskar en person med alla hens fel och brister. Kärleken gör att man inser att ingen är perfekt.  

Med detta sagt kan ju partnern på egen hand se till att kärleken tar slut genom sitt beteende men det är en annan sak. 

Jag har levt i två äktenskap varav det första inte grundades på kärlek utan vi gifte oss tidigt bara för att det förväntades av oss. Det tog slut efter några år och två barn. 

I mitt andra äktenskap däremot som grundades på kärlek mellan oss klarade vi av alla kriser just för att vi älskade varandra. Ingen av oss är perfekta, vi har våra sidor men eftersom vi älskade varandra hade vi överseende med varandra.

Det sägs att kärleken övervinner allt och detta tror jag på. Nu är min älskade man död sedan flera år men han finns fortfarande med mig

Nej, jag kanske uttryckte mig otydligt. I mina tidigare förhållanden har jag haft ett uns av tvivel på min partner, om han verkligen är rätt för mig. Nu känner jag att jag är med den bäste mannen i världen och är rädd att jag ska förstöra det.

Jag vet, men vad är orsak och verkan egentligen? Är relationen bra för att man bejakar varandra, eller slutar man bejaka varandra för att relationen är dålig? i mina tidigare relationer tappade jag intresse för min partner, drog mig undan, ifrågasatte hans idéer. Nu vill jag nästan göra allt med min sambo för jag trivs så bra med honom. Men kommer det att räcka?

Att jag funderar på det här beror ju på att jag inte vill förstöra det jag har. Om jag bara glider med och njuter av stunden, vad hindrar mig från att sluta där jag slutade de förra gångerna? Övertänkande är dåligt men det är brist på reflektion också.

Precis, man kan inte bara glida med! Det är där många gör fel. En relation måste man jobba med aktivt för att visa uppskattning, hitta på saker ihop osv.

Ja, absolut! Men har bara känt så i en enda relation och det har varit min nuvarande! Vi har varit tillsammans nu i 16 år, och jag kände så efter ungefär ett halvår. Jag kände väldigt fort att om jag missar den här relationen så kommer jag aldrig att hitta någonting liknande igen under mitt liv. Att säga ja till den var ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv, och efter det har jag aldrig någonsin tvekat. 

Med min exman kände jag aldrig så, inte ens i början. Jag hade alltid ett stråk av tveksamhet inombords. 
Samma sak med alla tidigare relationer, jag har känt att jag inte älskar på riktigt.

Det enda som liknat känslan av att hitta min livskamrat var när jag träffade och lärde känna min bästa vän. Där fick jag tidigt en känsla av att detta var för livet. Och hittills efter 13 år har det visat sig stämma.