Han går och lägger sig när han blir sur

Hej!
När jag läste de första orden, så tänkte jag: Det är väl rationellt. När man blir sur, så tas det ganska mycket energi och då lägger man sig för att kunna koppla av. Sunt och helt okej. Man agerar ju olika.

Vid fortsättningen av läsningen, så förstod jag att det är en person som inte orkar med ansvar. Han har förmodligen inte lärt sig att belasta sig med ansvar. Utan han har förmodligen det inlärt att ''gå undan'' ''så sköter andra resten av arbetet.''.

Vad händer när du kritiserar honom? När du säger åt honom: ''Du får inte sova nu, som du brukar göra!''

Påminn honom att han är vuxen. Många vuxna som agerar som ett barn, brukar skämmas och blir påminda om att agera vuxet. Om han har förmågan att känna dålig samvete, så vill han nog bli vuxen så fort som möjligt. Så hjälp honom på traven, genom att säga till, helt enkelt.

Ja du... Om man lever med en egoist som skiter fullständigt i andra och bara ser sina egna behov, väldigt vanligt.

Flytta isär. Det blir inte roligare än så här.

Hur menar du att man ska kunna koppla av om man bråkar? En annan kan inte ens sova då. Det är omöjligt. Jag fattar inte folk som gör såhär. Snacka om att bara tänka på sig själva. 

Han är nog inget att satsa på nej

Du får ta och läsa hela mitt inlägg en gång till.

Nu har hon ju redan gjort det då dom har barn ihop.

Jag är alldeles övertygad om att din karl har svårt med ansvarsbiten och verkar vilja fly undan.

Men att han inte vill stanna kvar och diskutera eller lösa problemet kan även ha med ditt sätt att göra. 

Skulle gissa på att ditt sätt att bråka består i att totalt köra över honom med kategoriska påbud omkring hur saker i hemmet och omkring barnet skall vara. Han reagerar förvisso barnsligt men du är kanske själv medverkande orsak därtill genom att behandla honom som ett olydigt barn och inte som en jämnbördig partner.

Han tar det nog som en ursäkt att slippa göra något hemma. Låter f.ö. inte som en särskilt kul relation.

När han inte är sur så pratar ni om hur arbetsfördelningen ska se ut mellan er och vad som är en rättvis uppdelning - gärna med ett skriftligt schema. Sedan gäller det och om något kommer i vägen, som jobb, sjukdom, hobbies eller dåligt humör, så är det upp till den som har ansvar för det att lösa det genom att byta, fixa i förväg eller tex skaffa barnvakt.

Uppdelningen ska vara så pass rättvis att det egentligen skulle kvitta lika vems ansvarsområden ni får - dina eller hans. Och det är ett bra litmus test: skulle ni vara ok med att byta?

Och sluta möjliggöra för honom att bära sig åt på det viset. Varför ska du rodda allt så att en fullt frisk karl ska kunna sova bort flera dagar? Vad skulle han göra med sonen om du bara åkte iväg ett tag? Skulle han strunta i sonen och måltider?

Det känns viktigare att dom börjar kommunicera. Om hon sätter hårt mot hårt direkt utan att diskutera situationen tror jag att det tyvärr slår in en ännu större kil i relationen.

Sova bort flera dagar gjorde jag inte ens som tonåring, ingen vettig vuxen man beter sig så.