Kvinnor och KK förhållanden?

Jag bryr mig inte så mycket om vad kvinnor gör faktiskt

Tror dock inte att kvinnor i allmänhet är särskilt intresserade av engångsligg eller KK. Undantagen är de som blivit brända eller kanske levt i en jobbig relation där inget funkade med mannen.

Men då ser jag deras beslut mer som en rädsla för att uppleva samma sak med en ny man, att detta är orsaken till att de tar känslomässigt avstånd och istället nöjer sig med en ytlig och själlös sexuell relation.

För en lycklig och öppen kvinna som inte är "skadat gods" tror jag inte det skulle räcka med enbart en manlig kropp att utnyttja ibland. De flesta vuxna har tagit sig förbi apstadiet i sin sexuella och emotionella utveckling.

bättre att kvinnor svarar än män, som bara kommer med löjliga teorier

bättre att kvinnor svarar än män, som bara kommer med löjliga teorier

Bara för tydlighets skull så var det en kvinna du citerade.

att män utger sig från att vara kvinnor på nätet är inte direkt ovanligt

KK, vän med förmåner. Kalla det vad ni vill.

Jag och en kvinna har haft en KK-relation i tre år nu. Vi är båda gifta på varsitt håll, men intimiteten i våra förhållanden hade  så gott som upphört. Vi älskar dock våra partners och de liv vi har tillsammans och vill inte gå isär.
Hur jag hittade Mia (fingerat namn) går jag inte in på. Det är en både  lång och snårig historia, men vi inledde vårt förhållande med dessa tydliga regler:

* Vårt förhållande var inte för att ersätta våra partners. Enbart för intimitet.
* Ingen av oss gillar kondom (hon använder kopparspiral), så vi skulle inte ha andra KK:n samtidigt. Givetvis för att minimera riskerna.

* Skulle någon av oss få känslor avbryter vi direkt.

* Våra träffar skulle vara helt kravfria när det gäller träfftillfällen. Vi träffas när det passar. Vid vissa årstider kan det gå ett par månader mellan våra träffar och det är OK. Ingen pressar den andra till några träffar.

Ger man sig in på sånt här gäller verkligen att man är på samma planhalva och jag förstår att detta väcker reaktioner och känslor. Mia och jag har haft diskussioner om detta och vi är ense om att det vi gör bakom ryggarna på våra riktiga partners är förkastligt ur moralisk synpunkt, men så länge ingen kommer till skada fortsätter vi. Man lever bara en gång. Hur våra partners skulle reagera om de fick veta är lite svårt att sia om. Mia tror inte att henne man inte skulle reagera nämnvärt. Han har jobbat upp en kraftig övervikt och skulle förmodligen inte bry sig, säger hon. Vad min fru beträffar är det mer osäkert. Stress på jobbet och tuffa klimakteriebesvär trots hormonbehandlingar fick henne att tappa all lust till intimitet och det fortsatte. Eftersom jag var den aktive när det gällde intimitet blev hon nog lite fundersam över att jag så lätt fann mig i det. Hon är absolut inget dumhuvud och måhända misstänker hon något, men hon har inte givit några tecken på det.

KK, vän med förmåner. Kalla det vad ni vill.

Jag och en kvinna har haft en KK-relation i tre år nu. Vi är båda gifta på varsitt håll, men intimiteten i våra förhållanden hade  så gott som upphört. Vi älskar dock våra partners och de liv vi har tillsammans och vill inte gå isär.
Hur jag hittade Mia (fingerat namn) går jag inte in på. Det är en både  lång och snårig historia, men vi inledde vårt förhållande med dessa tydliga regler:

* Vårt förhållande var inte för att ersätta våra partners. Enbart för intimitet.
* Ingen av oss gillar kondom (hon använder kopparspiral), så vi skulle inte ha andra KK:n samtidigt. Givetvis för att minimera riskerna.

* Skulle någon av oss få känslor avbryter vi direkt.

* Våra träffar skulle vara helt kravfria när det gäller träfftillfällen. Vi träffas när det passar. Vid vissa årstider kan det gå ett par månader mellan våra träffar och det är OK. Ingen pressar den andra till några träffar.

Ger man sig in på sånt här gäller verkligen att man är på samma planhalva och jag förstår att detta väcker reaktioner och känslor. Mia och jag har haft diskussioner om detta och vi är ense om att det vi gör bakom ryggarna på våra riktiga partners är förkastligt ur moralisk synpunkt, men så länge ingen kommer till skada fortsätter vi. Man lever bara en gång. Hur våra partners skulle reagera om de fick veta är lite svårt att sia om. Mia tror inte att henne man inte skulle reagera nämnvärt. Han har jobbat upp en kraftig övervikt och skulle förmodligen inte bry sig, säger hon. Vad min fru beträffar är det mer osäkert. Stress på jobbet och tuffa klimakteriebesvär trots hormonbehandlingar fick henne att tappa all lust till intimitet och det fortsatte. Eftersom jag var den aktive när det gällde intimitet blev hon nog lite fundersam över att jag så lätt fann mig i det. Hon är absolut inget dumhuvud och måhända misstänker hon något, men hon har inte givit några tecken på det.

En tanke som slog mig!
Har ni tänkt tanken på att öppna upp era relationer? Har ni haft samtal med era respektive om det?

Jag och mitt ex hade samtal kring det då vårt sexliv var dött. Vi kom dock inte så långt utan jag valde avsluta pga en mängd andra saker.