Stress och märkliga symtom

Tack för fina svar  känns skönt att veta att man inte är ensam att må såhär.

Jo, jag har insett att jag behöver göra långvariga förändringar. Men vid obehagliga symtom som när andningen inte funkar så letar man efter alla möjliga quickfix:ar. Köpte vitaminer och receptfria lugnande (Valerina och Sedex, då jag trodde de skulle lätta på andningen samt hjälpa mig att sova, vilket de kanske gjorde i början men sedan hade de ingen effekt alls. Blev väldigt desperat ett tag. Provade alla avslappningsvideos på youtube och trodde på allvar att de skulle ha en direkt effekt vilket de ju inte har utan man får ha lite tålamod och tänka långsiktigt. 

Just nu har jag semester, tog ut lite extra för jag fattade att jag behöver bli mer självisk, har ju massa sparade semesterdagar, för vems skull sparar jag dom liksom? Känns jätteskönt och jag gör inte många knop när barnen är i skolan. Hade lätt kunnat bli hemmafru om ekonomin tillåtit *haha*, och extrasvårt som ensamstående, funkar inte ens att gå ner i tid, jobbade innan separationen 85%, ledig 3 torsdagar i månaden, men fick snabbt gå upp till 100% för att få det att gå runt. 

Förutom alla skumma symtom man får så letar man nog lite extra och noterar allt som är avvikande, från minsta huvudvärk som man helt plötsligt tror är en hjärntumör, så har jag aldrig tänkt tidigare. 

Här kommer definitivt att ske en livsstilsförändring och ta itu med att som ligger till grund för detta. 

Jag förstår precis angående ekonomin. Inte helt enkelt när man är ensamstående. Kanske kan du få bli sjukskriven en period? På deltid om inte annat. 

Jag har gått ner till så lite som 65%. Just för att förebygga återfall. Jag mår helt enkelt inte bra om jag jobbar mer.

Jobbar varannan helg när barnen inte är hos mig så väger upp det med extra ob-tid. Ekonomin är ansträngd såklart men vad ska man göra. Hälsan är det viktigaste. 

Har någon upplevt en obehagskänsla i bröstet? Jag får det emellanåt, det gör inte ont och strålar inte ut i vä arm, men känns som en olustig ibland brännande känsla. Har fått taget EKG flera ggr som varit bra förutom lite för hög puls någon av gångerna och även blodprover som utesluter skada på hjärtat, 

Jag kommer inte ihåg att jag hade det, men inte heller tryck över bröstet eller svårt att andas vilket alla kan är vanliga symtom på stress/ångest.

Tänkte dock på att det borde vara rätt enkelt att avgöra om det har med stress att göra genom att testa en ångestdämpande tablett typ Oxascand och se om det avtar. 

Läkare skriver dock gärna inte ut dessa hur som helst men det finns ju små askar. En del av ångesten sitter ofta i att man inte vet exakt vad det är. 

Har faktiskt funderat på att be om det och testa. Får se hur villig läkaren är på onsdag. 

Hur gick det igår? 

Det gick bra hos läkaren. De tog prover och EKG igen, hade 107 i vilopuls och blodtryck som låg på gränsen till för högt.

Fick rec på Metoprolol, som framför allt ska sänka min puls. Nu har jag iaf en normal puls som inte skjuter upp till 115 av att gå ut i köket och har inte längre 95 i puls i soffan. Hjärtat slår inte heller lika hårt.

Känner mig lugnare överlag, fortfarande något tungt med andningen ibland och obehagskänska i bröstet (fast lite mindre). 

Frågade inte om Oxascand, vill ju helst klara mig utan starka läkemedel. 

Var även hos logoped i början av veckan och nästa gång ska vi gå igenom avslappnande övningar. Nu på onsdag är det första besöket hos psykolog.n

Bara för att jag skrev att jag kände mig lugnare så fick mer bekymmer under em/kväll med andningen och oroskänsla bröstet *typiskt*.

Låter ju inte ett dugg märkligt med dessa symptom när du i första meningarna beskriver dig själv, att du har oro över helt normala vardagssaker, och dessutom är stressad. 

Låter ju som en vanlig panikångestattack?

Uppdatering.

Beslutade mig för att ge Escitalopram en andra chans för ca 14 dagar sedan. Första gången fick jag hemska biverkningar och stod ut 1 vecka, men den ständiga påverkan på andningen höll på att göra mig knäpp. 

Efter några dagar med medicinen så lättade faktiskt andningen betydligt och jag mår bättre psykiskt. 
Dessutom är biverkningarna denna gången inte alls lika illa. 

Hoppas detta håller i sig nu 😊

Läste allt, hade räckt att läsa början.

Vi är otroligt lika.

Det du beskriver är svår panikångest.

Jag hade det dagligen i ca 5 år, jag trodde jag skulle dö från jag vaknade till jag somnade.

Du måste slappna av  du spänner dig när stressen får ta överhand och det blir att du andas ytligt i bröstet och håller inne andan, du måste finna ro i livet.

Det måste hänt nåt stort som du inte sörjt klart i stället har du det i dig, du vet hur det var när det började...det blir bara värre och värre, vet en som hade värre panikångest än den som jag hade den personen kissade ner sig ibland flera gånger dagligen och det hände att den svimmade.

Jag har gett lite tips i en annan tråd om vad som hjälpte mig...jag hade Citalopram...och fri tillgång till Sobril...en medicin som de sällan ger ut mycket av för den är såååå beroendeframkallande, vilket jag personligen aldrig upplevde.

Du måste låta hjärnan svalna, den går i full fart!

Skulle läst detta inser jag.

Nåväl, lycka till! 😊

Tack för svar 😊 skönt att veta att man inte är ensam om att ha märkliga symtom. 
Hoppas du också mår bättre. 

Exakt och viktigt att veta är att känslan är lika kraftig som en hjärtattack men är helt ofarlig.

Tack jag mår bra 😊