Fråga till tjejer som vill bli BESTRAFFADE!

Främst alternativ 1 men det kan även vara alternativ 2. Men jag har då alltid möjlighet att stoppa om jag verkligen inte tycker jag förtjänar riset eller klarar av det just då. Annars skulle det vara misshandel men då vi båda är med på detta så vägrar jag kalla det misshandel. Samma akt skulle förstås vara misshandel om det skedde mot min vilja.

Varför vill jag smaka riset när jag gjort något dumt? Ja säg det, tror mycket bottnar i en händelse under tonåren (som inte drabbade mig utan någon annan) som fick mig att känna att jag ville ha smisk, fast då inte lika hårt som jag får idag. Nej, jag vill inte berätta exakt vad.  Sedan har det växt och med min man är jag väldigt trygg och jag älskar honom över allt annat och han älskar mig. 

Citat: 

I min fantasi är det på riktigt. Han är arg, besviken och anser på riktigt att jag förtjänar att straffas. Jag gråter och vill egentligen inte, men går med på det för att rädda min relation eller för att han binder fast mig och jag bara inte har något val. Vad han är arg över kan variera i mina fantasier, men det kan tex vara att jag gått lite över gränsen med en annan man och att hans ilska är grundad i svartsjuka, eller kanske att jag shoppat för en summa som han tycker är alldeles för stor. Det där med bilen är däremot en för ledsam händelse för att jag skulle fantisera om det. 

I verkligheten går min fantasi inte att leva ut helt och hållet. Först och främst händer aldrig de där sakerna som skulle göra honom riktigt arg. Under våra 18 år tillsammans har jag aldrig varit otrogen, shoppat upp hela månadsbudgeten, fått vår bil stulen eller gjort något annat väldigt dumt. Och sedan har jag valt en lugn och trygg man som visserligen gärna smiskar mig om jag är med på det och njuter av det, men som aldrig skulle utöva våld mot mig i övrigt eller tvinga mig till något jag inte vill. Och det är ju förstås precis en sådan man jag vill ha i verkligheten, inte mannen från mina fantasier. Så i praktiken blir det en lek, att han ?straffar? mig för att jag glömt köpa kaffe eller haft för kort kjol på jobbet (fast vi båda vet att han egentligen tycker att jag ska klä mig precis som jag vill). 

Nej, jag vill inte hinta om det då det handlar om någon jag bryr mig om. 

Jag får oftast smisk med handen och det är även min favorit men även den platta sidan av en hårborste i trä, mattpiskare och björkris landar på min bara rumpa ibland.

Låter oerhört cringe."Straffar"? är det någon sorts barnmentalitet?

(Citatknappen funkar inte, så får citera själv)

Citat:

Nej, jag vill inte hinta om det då det handlar om någon jag bryr mig om. 

Har vid ett par tillfälle haft nöjet att ge min fru smisk på stjärten med handen. Hon har velat, bett om det. Jag har varit både förvirrad och undrandes men jävlar vad det har tänt mig. Hon har tydligen mått bra av det och vem är jag att ha invändningar om det.  Det. ligger nog något och gror sedan barndomen, detta har skett när hon har ångest eller har dåligt samvete

Jag vet inte om jag håller med, där. Att jag i min fantasi får smisk för att jag gått över gränsen med en annan man, snarare än för att jag glömt att köpa kaffe, är nog kanske för att mannens reaktion ska stå i något slags proportion till händelsen, så att det blir realistiskt. Och kanske även för att det handlar om kontroll, och kontroll och svartsjuka är ofta sammankopplade. 

Och i verkligheten får jag ju i grund och botten smisk för att min man vet att jag tänder på det. Kopplingen till att jag tex glömt köpa kaffe är inte äkta även om maken gör sitt bästa för att låtsas att den är det. Så som jag ser det spelar det ingen roll om vi kallar det bestraffning, uppfostran, gränssättande eller något annat (sedan gillar jag i och för sig inte ordet uppfostran då det är något jag associerar med en föräldra-barn-relation). 

Och nej, jag upplever inte att smisk lindrar ångest eller skuldkänslor, men jag har å andra sidan inte direkt några sådana känslor. Jag tänder på att känna mig utsatt, kontrollerad. Det är allt.